Peticha

Så var den nya veckan här då. Jag tycker att Shabat är alldeles för kort, och jag hade gärna varit ledig längre. Men jag brukar i alla fall ta det lugnt på lördagkvällen även efter att Shabat har slutat, om jag har möjlighet och inte absolut måste plugga. Man måste få lite tid också för sådana nöjen som inte är tillåtna på Shabat, som att sitta vid datorn eller se på film.

Denna Shabat var jag i synagogan både på fredagen och lördagen. Det var länge sedan jag gick på fredagsgudstjänsten för varje fredag den senaste tiden har det råkat vara långa skoldagar, så jag har varit för trött på fredag kväll. Dessutom är det tråkigt om man slutar vid två eller tre och måste vänta i stan några timmar innan gudstjänsten börjar. Att åka hem emellan är ingen idé på så kort tid, då kommer man i princip bara hem och vänder igen. Om man nu inte har turen att bo i innerstan alltså. Denna fredag hade jag seminarium tidigt på morgonen men jag slutade tidigt och kunde åka hem och vila en stund innan jag åkte tillbaks till stan. Det var verkligen kul att gå på fredagsgudstjänsten igen efter så länge.

När jag kom ut från synagogan och gick mot tunnelbanan såg jag en stor folksamling på torget som ligger nära synagogan. Det var flera poliser där, till och med tre ridande poliser som hade radat upp sig prydligt längds trottoaren. De hade fina hästar som jag fick lust att gå fram och klappa, men det får man ju såklart inte. Det var en kvinna som höll tal för folksamlingen och jag försökte höra vad hon sa. Jag ville inte stanna där så jag kunde inte höra så mycket, men det lät som ett anti-israeliskt tal. Det var väl därför de valde just den platsen, nära synagogan, och just den tiden, vid gudstjänsten, allt för att provocera så mycket som möjligt.

På lördag morgon när jag gick till synagogan var det helt lugnt, som det brukar vara på morgonen. Men det var inget roligt väder, iskallt snöblandat regn och slask. Jag trodde att jag hade missat bussen när jag skulle till pendeltågsstationen, men den var bara försenad. Annars hade jag fått gå i tio minuter i ovädret. Det var inte så mycket folk i synagogan och i början hade vi inte ens någon minjan, men senare kom det fler. En av gabaim frågade mig om jag ville få en aliya som kallas peticha. Den hade jag aldrig gjort tidigare. Den innebär att man ska gå fram till Aron hakodesh, den Heliga Arken, och öppna den genom att dra ifrån draperiet. Skåpet brukar redan vara öppet. Detta låter ju inte så svårt men det är ändå en del som man måste tänka på. Jag gick förstås inte helt själv, utan två gabaim följde med. En av dem skulle bära Torahrullen sedan. Vi gick fram till Arken medan vi sjöng bönerna före Torahläsningen och ställde oss vända mot Arken. Sedan signalerade en av dem till mig att öppna Arken. Det fanns två snören till draperiet och jag drog i fel snöre först innan jag tog det rätta snöret och drog ifrån draperiet. Sedan skulle jag ta fram Torahrullen ur Arken och ge den till han som skulle bära den. Den var lite tung men det gick bra. Därefter gick vi på rad tillbaks och upp på Biman där man läser i Torah, sedan var jag klar med min del och gick tillbaks och satte mig. Det var kul att göra peticha och att stå så nära Arken och titta på alla fina Torahrullar där. I vanliga fall kommer man ju aldrig så nära när man bara sitter i sin bänk.

Det är bara en av de speciella aliyot som jag inte har gjort någon gång nu, och det är hagbaha. Men för att kunna göra den måste man vara ganska stark. Man ska nämligen lyfta upp Torahrullen högt upp med händerna brett isär, för att visa den för församlingen efter Torahläsningen. Minst tre spalter med text måste synas. Speciellt i början eller slutet av den årliga Torahläsningen är det svårt, när nästan hela rullen är på en sida, för då vilar nästan all vikt på den ena armen. I mitten av året däremot när vikten är jämnt fördelad skulle kanske även jag kunna lyfta upp den.

(Bilden visar Aron hakodesh, den Heliga Arken)