I måndags kväll började Sukkot, lövhyddofesten. Den firar man i åtta dagar till minne av hur israeliterna bodde i lövhyddor under ökenvandringen efter uttåget ur Egypten. Det är tradition att man bygger en sukka (lövhydda) innan Sukkot börjar. Den ska ha minst tre väggar av vilket material som helst, men taket måste vara gjort av någon växt/växter som man har skurit av från marken. Det är vanligt att man använder grenar från buskar och träd, halm eller bambu. Det viktiga är att taket inte blir helt täckt för man bör helst kunna se stjärnorna genom taket. Taket ska ge skugga på dagen men ändå släppa in lite ljus. Att det även kan regna in symboliserar att sukkan är en tillfällig boning, och att bo i tillfälliga boningar symboliserar vår förtröstan på Guds beskydd. Det är en mitsva att bo i sukkan under hela sukkot, alltså att äta alla sina måltider där, studera och sova där. I Sverige är det förstås svårt att kunna sova i sin sukka på grund av det kalla klimatet, men då kan man åtminstone äta alla sina måltider där. Om man inte har en egen sukka kan man besöka de som finns utanför synagogorna.
Vi kunde inte bygga vår egen sukka. Vi bor ju i lägenhet och har ingen egen trädgård, inte ens en balkong, så då blir det ju svårt. Det är synd för det hade varit kul att ha kunnat göra det. Vi får nöja oss med att besöka den fina sukkan som de har byggt utanför synagogan. Nu när de två första dagarna av sukkot inföll på veckodagar var det dock svårt för mig att kunna gå till synagogan. Jag har VFU nu och det går knappast att ta ledigt från. Om man har VFU två veckor som jag har nu får man bara vara borta högst två dagar, annars måste man ta igen det på något sätt. En dag har redan gått bort i måndags när de hade studiedag på min VFU-skola. Så jag skulle bara kunna vara borta en enda dag till. Men om jag tog ledigt en dag för att fira Sukkot och sedan blev sjuk på riktigt skulle det ställa till problem. Dessutom hade jag behövt ta ledigt fyra dagar på Sukkot, de två första och de två sista dagarna då man inte får arbeta. Så många dagar är svåra att ta igen och tar man inte igen dem blir man underkänd. Med andra ord hade jag knappast något annat val än att bryta den mitsvan och gå till skolan ändå.
Jag har i alla fall kunnat gå till synagogan på kvällsgudstjänsterna. De är korta, bara ungefär en halvtimme långa, men efteråt har man kiddush tillsammans i sukkan. Jag hjälpte till att ordna med den kiddushen innan gudstjänsterna började. Det är jättemysigt att ha kiddush i sukkan och det är en speciell känsla att tänka på att israeliterna bodde i liknande hyddor för över 3000 år sedan. Vi äter mest frukt i sukkan eftersom sukkot även är en skördehögtid.
Efter kvällsgudstjänsten igår läste jag upp min haftaratext en sista gång för han som har hjälpt mig med den. Det var den sista repetitionen innan jag ska sjunga den i synagogan nu nästa shabat. Det känns som att jag kan den nu, och han hade inget att anmärka på utan sa att jag sjöng den bra. Nu kan jag knappt vänta tills shabat. Det ska verkligen bli kul men det är allt lite nervöst också.
Nu är det Chol haMoed alltså då, de fyra mellandagarna på sukkot då det är tillåtet att arbeta (förutom på en av dessa som infaller på shabat i år). Då är det tradition att man tar de fyra sorterna, Arba Minim, och skakar dem i synagogan. Det är fyra slags växter, nämligen en etrog (en slags citron), en lulav (palmkvist), hadasim (tre myrtenkvistar) och aravot (två pilkvistar). Man håller etrog i ena handen och de andra som tillsammans kallas lulav i andra handen. Sedan skakar man dem i alla riktningar, upp, ned, höger, vänster, framåt och bakåt. Detta är bland annat för att visa att Gud finns överallt. Denna tradition går jag dessvärre också miste om i år eftersom jag inte kan ta ledigt från skolan.
(Bilden visar en sukka)
