Shana Tova 5769!

Nu börjar snart Rosh Hashana, det judiska nyåret. Det börjar i morgon kväll (den 29:e alltså, som vanligt skriver jag efter midnatt). Vi går då in på år 5769, vilket förstås kan låta väldigt mycket jämfört med år 2008. Men detta beror på att vi har en helt annan tidsräkning än den gregorianska, som började räkna åren från och med jesus födelse enligt kristen tradition. Den judiska tidsräkningen räknar åren från och med människans skapelse. Nu vet ju alla att människan inte blev till för bara 5769 år sedan, men enligt traditionen är det så man räknar.

Något som är speciellt på Rosh Hashana är mitsvan att lyssna till ljudet av shofar. En shofar är ett horn från ett kosher djur som man blåser i och den frambringar ett speciellt ljud. Det är en speciell känsla att lyssna på shofar och tänka på att det är samma ljud som judarna lyssnade till redan på berget Sinai för över 3000 år sedan. På morgongudstjänsten blåser man i shofar i synagogan och traditionen är att blåsa total 100 toner. Man blåser i shofar för att kalla till botgöring och eftertanke. Rosh Hashana är inledningen på den tio dagar långa botgöringsperioden som når sin höjdpunkt i Jom kippur.

En annan sak som är speciell för Rosh Hashana är traditionen att äta äpplen doppade i honung i samband med att man läser kiddush på Rosh Hashanas första kväll. Detta är för att symbolisera "ett gott och sött nytt år". Man ber nämligen till Gud att nästa år ska bli ett gott och sött år. Samma sak önskar man även varandra när man säger Shana Tova u'Metuka som betyder ha ett gott och sött nytt år. Så jag vill passa på att önska Shana Tova u'Metuka till alla er som läser detta, hoppas att ni får ett riktigt gott och sött nytt år 5769.

The Fool

Idag (eller snarare igår, klockan är över midnatt) skulle jag jobba med grupparbete med min grupp från lärarprogrammet. Vi bestämde att vi skulle ses vid Slussen där man går upp från tunnelbanan till Götgatan, sedan skulle vi gå till en pub och sitta där och arbeta och ta en öl samtidigt. Jag kom dit lite tidigare än de andra så jag gick längs gatan och tittade in i skyltfönster så länge. Då kom jag förbi en smyckesaffär med det något udda namnet "The Fool". Till min förvåning fick jag syn på en davidsstjärna i fönstret. Den var silver och jättefin så jag gick in för att titta närmare på den. Jag frågade i kassan om jag kunde få se på den men då sa hon att de hade fler davidstjärnor och pekade på en monter bakom mig. Där fanns flera stycken jättefina, finare än den jag hade sett i fönstret till och med. Alla var dock i silver, men jag såg inte att de hade några guldsmycken alls i den affären. Hur som helst var jag förvånad att de hade ett såpass stort urval av judiska smycken. Det är inte ofta man ser det i svenska smyckesbutiker. Förutom Kosherian är detta den enda svenska affär jag har sett som har mer än två olika judiska smycken, som dessutom redan finns i affären så att man inte måste beställa i förväg. Jag tog tillfället i akt och köpte den davidsstjärnan som jag tyckte var finast, för 250 kronor. Det var ganska billigt för den var rättså stor och det var äkta sterling silver. Kedja ingår visserligen inte. Men jag kan rekommendera den affären, förutom davidsstjärnor har de även en del andra ovanliga smycken som kanske inte är så lätta att hitta i andra affärer.

Ingen skola på Rosh Hashana och Jom Kippur

Nu har jag pratat med min kurslärare om att få ledigt på Rosh Hashana och Jom Kippur. Jag ringde henne när jag var på VFU och hon sa att jag skulle maila datumen för högtiderna till henne så skulle vi prata mer nästa gång vi sågs, alltså efter VFU:n. Igår träffade jag henne när vi hade seminarium, så efter seminariet frågade jag henne. Vi håller på och skriver ett tio sidor långt arbete nu som ska lämnas in den 30/9, alltså på Rosh Hashanas första dag. Men det sa hon att jag kunde skicka med posten den 29:e istället. Andra dagen av Rosh Hashana, 1/10, blir däremot lite jobbig att missa. Då är det introduktion för nästa kurs och en massa viktig information kommer att ges. Dessutom ska man köpa ett kompendium då också för 100 kronor. Det enda positiva är att introduktionen inte är obligatorisk, så jag kommer inte att behöva komplettera för den. Jag får fråga en kompis i morgon om hon kan köpa kompendiet åt mig och så får jag kopiera någons anteckningar. Det går att lösa som tur är.

Jag hade en väldig tur också vad gäller Jom kippur. Då är det viktiga, obligatoriska seminarium, men bara för grupp ett och två. Jag råkar vara i grupp tre och har seminarium nästa dag istället. Därför har jag faktiskt fått ledigt från skolan på Jom Kippur på riktigt av en ren slump. I år kom jag verkligen billigt undan kan man säga för jag behöver inte komplettera för någonting. Jag är också glad att min lärare var såpass förstående och hjälpte mig att hitta lösningarna på de små saker som ändå behövde lösas. Ibland kan de överraska.

Nu är det bara att börja förbereda sig för helgdagarna då. Först är det shabat och då ska jag baka challa och laga mat innan. Sedan när shabat är slut får jag börja förbereda för Rosh Hashana på söndagen och laga ännu mer mat och baka mer challa, runda challot som det ska vara på Rosh Hashana. Så måste jag såklart städa också. Det blir verkligen fullt upp, för jag ska hinna skriva det där skolarbetet också som jag knappt har börjat på. Men när allt detta är klart kan jag i alla fall njuta av högtiderna utan att behöva tänka på någonting annat. Det är verkligen guld värt.

Shabat och shabatmiddag med församlingen

Idag åkte jag och köpte en ny dator. Den gamla gick inte att laga. Nu skriver jag med den nya, en laptop, så nu ska det förhoppningsvis bli lite mer fart på bloggandet.

Helgen har annars varit ungefär som vanligt. Jag gick till synagogan på fredagkvällen och därefter till shabatmiddagen som planerat. Det var mycket folk i synagogan, ovanligt mycket för att vara fredagkväll. Många av dem var även med på middagen. De hade en progressiv (reform) gudstjänst nere i biblioteket också. Jag brukar inte gå på de gudstjänsterna men någon gång kanske jag skulle gå dit för att se hur det är. Vad jag vet är att de inte använder hebreiska i gudstjänsten lika mycket som vi gör i Stora synagogan. De använder däremot både svenska och engelska. Inom reformjudendomen har de ändrat på en del böner också som de anser är "otidsenliga", inte aktuella för dagens judendom (t.ex om helgdagsoffren i templet). Jag vet dock inte om de i Sverige har gjort det.

Middagen var trevlig och det var god mat. Maten var milshich (mjölkmat) och vi fick bland annat bröd med hummus, lax, potatis, ris, sås, sallad och rulltårta och äppelkaka till efterrätt. Vin serverades inte, bara druvjuice. När jag hjälpte till med kiddush förr-förra shabat fick jag höra att de flesta inte vill ha vin till kiddushen nu när Old Treasure inte finns längre. Det vin som finns är ganska beskt och passar inte lika bra till kiddush, så nu blir det mest druvjuice. Men det går lika bra det, huvudsaken är ju att det är kosher pri hagafen (vinrankans frukt).

Middagen varade två timmar, förutom att bara äta och prata så sjöng vi en hel del zmirot (sånger för shabat) också. Jag var hemma ganska sent och fick inte mycket sömn innan det blev dags att gå upp igen för att gå till synagogan. Men jag kom iväg i alla fall. Det var ännu mer folk där på morgonen än vad det hade varit föregående kväll, så är det alltid. Två barn blev Bene Mitsva och vid sådana tillfällen kommer det alltid fler folk, hela deras familjer och alla vännerna. Det är deras familjer som bjuder på kiddush när barnen blir Bene Mitsva, så då är det inte vi i kiddushkommitén som ordnar den.

Efter kiddush åkte jag hem direkt och sov, det behövde jag verkligen. När jag vaknade såg jag till min förvåning att shabat nästan var slut. Den slutade 19.43, och värre blir det när det börjar mörkna allt tidigare. Det känns som att shabat blir kortare och kortare men så är det såklart inte för den börjar ju tidigare på fredagen istället. Jag hann inte studera Torah något mer hemma på eftermiddagen för att jag sov. Men det går förstås att göra när som helst, inte bara på shabat. Andra dagar är det dessvärre svårt att finna tid till det, medan shabat är den perfekta dagen. Det är inte för intet som det är tradition att studera Torah på shabat.

Att hålla kosher i Sverige

Idag gick jag till kosherian också för att handla mat inför shabat. De hade fortfarande inga havdalahljus! Men jag fick nyss några som jag hade beställt från Israel så nu är det inte så bråttom. Jag köpte kycklingschnitzel som jag ska äta på lördagen. För fredag kväll behöver jag inte laga någon mat den här veckan för judiska församlingen ordnar shabatmiddag i församlingshuset efter gudstjänsten på fredag kväll. Så jag ska gå dit tänkte jag.

Shabat är nästan den enda dagen i veckan då jag överhuvudtaget äter kött. Jag äter bara kosher kött (dvs endast tillåtna djur som är slaktade på rätt sätt) och det är inte billigt. Därför prioriterar jag att äta det på shabat för på shabat ska middagen vara extra festlig och då är det tradition att man äter kött. Kosher slakt är inte tillåten enligt svensk lag så allt kosher kött måste importeras. Det är ofta minst dubbelt så dyrt som icke-kosher kött. Som kyklingschnitzlarna jag köpte idag, de kostade 110 kronor för ett kilo. Icke-kosher kycklingschnitzlar kan man få för 50 kronor kilot. Men jag är glad att jag bor i Stockholm och har tillgång till kosher kött överhuvudtaget. Många svenska judar bor i mindre städer med begränsade eller inga möjligheter att få tag på kosher kött. Då finns det bara ett val, att vara vegetarian eller att inte hålla kosher alls.

Det är överhuvudtaget svårt att hålla kosher i Sverige. I hemmet går det bra, där kan man laga sitt eget kosher kött (om man kan få tag på det) och man kan ha sina separata tallrikar, kokkärl m.m för kött- och mjölkmat. Men utanför hemmet kan det bli problem. Om man är konservativ kanske man kan sträcka sig så långt som till att äta vegetarisk mat tillagad i treifa (icke-kosher) kokkärl och serverad på treifa tallrikar. Då kan man åtminstone äta lagad mat ute. Men om man håller strikt kosher kan man inte äta någon mat som är tillagad i treifa kärl, för då blir maten också treif. Skälet till detta är att det finns spår kvar av treif mat i kokkärlen (hur noga man än diskar dem) och dessa spår absorberas av maten vid upphettning. Likadant med treifa tallrikar, de har spår av treif mat och vid hetta absorberar kosher mat de spåren och blir därmed treif. Det innebär att om man håller så strikt kosher kan man bara äta kall mat ute. Den absorberar inte spår av treif mat när den serveras på treifa tallrikar. Annars får man helt enkelt ta med sig egen mat, men det är inte lätt alltid.

Själv äter jag vegetarisk mat ute, även om den är tillagad i treif kokkärl. Hade jag fått välja mellan rätt tillagad kosher mat och den treif tillagade vegetariska maten så hade jag självklart valt den 100 procent kosher maten. Men som jag ser det är de spår av treif som kan absorberas vid värme så små (man kan ju inte se dem med blotta ögat) att jag kan kompromissa med det. Men där går verkligen den yttersta gränsen för mig. Att hålla kosher på det här sättet är dock inte lätt alltid det heller. Om någon till exempel skär bacon med en kniv och sedan skär upp en tomat till mig med samma kniv så kan jag knappast äta den tomaten.

Häromdagen var jag nära att äta något väldigt treif. Jag hade VFU och då äter jag alltid tillsammans med barnen i matsalen, så som lärarna brukar göra (det kallas "pedagogisk måltid"). De har vegetarisk mat i ett särskilt värmeskåp där jag alltid brukar ta min mat. Men den här dagen var det fisk. Jag frågade personalen för säkerhets skull så det inte var något kött i fiskgratängen, men det var det inte. Jag tog lite av den, och sen fick jag se att det fanns fiskbullar också. Fiskbullar är gott, tänkte jag, och tog lite av det med. När jag satt mig fick jag dock se att fiskbullssåsen hade en skum färg, orange, och även skum lukt. Jag frågade personalen och fick veta att det var räksås. Så det var ju bara att slänga alltihop och ta ny tallrik och mat. Tjejen som jag hade frågat undrade om jag var allergisk mot skaldjur. Jag sa att jag inte är allergisk men att jag inte vill äta skaldjur av religiösa skäl. Hon sa att det var en till kille på skolan som inte åt skaldjur och inte heller sås och kött tillsammans. Jag sa att då har vi antagligen samma religion, vilket också var fallet för hon sa att han var jude. Jag sa att det är jag också.

Så det är inte alltid lätt att hålla kosher även om man försöker att bara äta vegetariskt. Ibland kan det vara jobbigt också när folk frågar varför man äter vegetariskt. Jag brukar ofta säga att jag är vegetarian helt enkelt, även om det inte är hela sanningen. Men ibland får jag frågan varför jag är vegetarian. Då känns det inte helt bekvämt att börja rabbla upp en massa påhittade skäl som att jag tycker synd om djuren som lider eller liknande (vilket jag i och för sig gör när det gäller icke-kosherslaktade djur). Jag brukar oftast säga som det är, att jag håller kosher och bara äter kött hemma. Oftast blir jag bra bemött, och ibland kan folk bli nyfikna och fråga mer om kosher eller judendomen. Men det händer att jag inte vill säga något alls om att jag håller kosher, om jag inte litar på att mitt sällskap är öppna, fördomsfria människor. Då försöker jag helt enkelt byta samtalsämne.

(På bilden: en kosher Mc-donaldsrestaurant som tyvärr inte finns i Sverige.)

Mer om att sjunga Haftara och texter ur Torah

Idag var det så kallad basgruppsdag och därmed ingen VFU, så jag slutade redan kl 12. Tack vare det hann jag träffa min "lärare" på judiska församlingen som vägleder mig på min väg mot att kunna sjunga Haftarat Shabat Chol haMoed shel Sukkot (så heter Haftaratexten som jag ska sjunga i synagogan på Sukkot). Jag har kommit ganska långt nu och kan sjunga hela texten med någorlunda flyt. Det är bara några ställen i texten som jag tvekar på men annars sjöng jag i lagom takt tyckte han. Det går åt rätt håll alltså och jag har fortfarande ca tre veckor på mig att finslipa. Jag behöver bara träffa min lärare en gång till strax innan Shabat på Sukkot så han får lyssna en sista gång hur jag sjunger, i fall jag skulle ha missat hur man sjunger på något ställe. Annars är jag så gott som klar.

Sedan efter Sukkot tänker jag gå vidare till nästa "utmaning", att lära mig sjunga ett stycke ur Torah. Men det kommer säkert att ta mycket längre tid. Det är visserligen samma tropptecken (kantillationstecken, ett slags noter) som används i Torahläsningen men de har lite annorlunda melodier jämfört med melodierna i Haftaraläsningen. Tropptecknen står inte utskrivna i själva Torahrullen så när man sjunger ur Torah i synagogan måste man kunna melodin helt utantill. Dessutom finns det inga vokaler utskrivna i Torah-rullen heller. Jag får lära mig utantill hur de hebreiska orden uttalas. Men jag behöver såklart inte lära mig vartenda ord i hela Torah utantill, bara orden i just det stycket som jag ska sjunga. Man väljer ett stycke några veckor/månader innan den parashan där stycket ingår ska läsas i synagogan och sedan övar man bara på det stycket. Precis som man övar på en haftaratext alltså. Jag tycker verkligen det är kul att lära mig sjunga dessa texter, och det bästa är att man kan hålla på med det hur länge som helst, hela livet om man så vill. Det lär ju ta tid innan man har lärt sig sjunga alla Haftarot och hela Torah menar jag (om man nu inte jobbar som kantor). Och om man nu skulle lyckas med det kan man alltid gå vidare till Talmud, den går också att lära sig att sjunga!

(Bilden visar en sida ur Torah.)

Sjunga Haftara på Sukkot

Jag lyckades boka en dator för en timme här på bibblan så nu kan jag skriva lite mer. Jag är inte på universitetet något nu för jag har VFU (verksamhetsförlags utbildning, även kallat praktik) i två veckor framöver. Jag är i en förskoleklass nu under detta kursmoment men nästa VFU-period ska jag vara i en tvåa.

Förra shabat var jag i synagogan som vanligt, både på fredagen och lördagen. Jag fick 7:e aliyan på morgongudstjänsten, något som jag inte var beredd på. Jag hade inte frågat innan om jag kunde få en aliya, men det var antagligen folk som hade lämnat återbud så då blev jag tillfrågad. Det var såklart kul och det gick bra den här gången också. Jag gick lite tidigare från gudstjänsten till församlingshuset för jag skulle hjälpa till med att göra i ordning kiddushen innan alla andra kom. Vi var fyra som ordnade kiddush denna gången. Det var första gången jag var med och hjälpte till, men det var inte särskilt svårt. Man behövde bara plocka fram, plocka av och diska några saker. Man brukar förbereda allt innan shabat på fredag förmiddag också men då hade jag skola så jag kunde inte hjälpa till då. Det får bli en annan gång.

Nu har jag börjat lära mig en Haftara-text (ett avsnitt ur Profeterna) som jag ska sjunga i synagogan på Shabat Chol haMoed Sukkot, alltså på den shabat som infaller under Sukkots "mellandagar". Jag har bara lite mer än en månad på mig att lära mig den, men jag kan redan sjunga den långsamt så det ska nog gå. Till varje Haftara finns tropptecken utskrivna som anger vilken melodi man ska sjunga. Bara man kan de tecknen så kan man lära sig att sjunga vilken Haftara som helst. Det är samma tropptecken som finns i Torah, men att lära sig att sjunga ett Torah-avsnitt är mycket svårare. I Torah-rullen står nämligen inga vokaler utskrivna, så då gäller det att verkligen kunna läsa de hebreiska orden även utan vokaler.

Nu har äntligen katterna kommit hem också (Stockholms katthem körde hem dem till oss). Jag valde namn till dem och de fick hebreiska namn. Hanen heter Chagai och honan heter Chagit. Det är egentligen namn för människor men jag tycker de passar bra för dem. Chagai betyder ungefär "mina högtider" och Chagit betyder "högtider". Det passade ju bra med två namn som betyder ungefär samma sak, fast jag valde inte namnen för betydelsens skull utan för att jag tyckte det lät bra helt enkelt. Undrar förresten vad det annars finns för hebreiska namn för djur. I Israel borde man ju ge sina djur hebreiska namn. Någon som vet?

Trasig dator

Jag skriver detta inlägg nu i all hast, eftersom jag sitter på biblioteket och bara har fem minuter på mig innan min tid går ut. Min egen dator har pajat så jag har inte kunnat blogga här på länge och kommer kanske inte att kunna göra det så ofta så som läget är nu. Jag väntar på att min pappa (som bor i en annan stad) ska komma hit och fixa datorn. Går den inte att fixa så får jag förstås köpa en ny. Men jag kanske kan skriva några inlägg från bibliotekets eller skolans dator sålänge, vi får se om jag hinner.