Shabat är slut och jag har satt mig här vid datorn för att skriva lite om dagen. Det har visserligen varit en ganska vanlig Shabat men några saker kan vara värda att berätta om. Jag var i synagogan på fredagsgudstjänsten och i morse var jag också där. Från och med den första januari i år har de infört egalitär sittning i hela Stora synagogan. Det innebär att män och kvinnor numera kan sitta överallt i synagogan, till skillnad från tidigare när den vänstra sidan var reserverad för endast män och den vänstra balkongen var reserverad för endast kvinnor. Jag tänkte inte på det igår när jag gick till synagogan, utan satte mig långt fram på höger sida som jag brukar. Där har både män och kvinnor suttit förut, men nu är det alltså blandad sittning överallt. Efter gudstjänsten fick jag se en skylt som satt på vänstra sidan där det stod att det ska vara blandad sittning där nu, så då blev jag påmind om det. I morse bestämde jag mig för att sätta mig på vänster sida för första gången. Det kunde ju vara kul med lite omväxling och att se synagogan från en annan vinkel. Det var inga män som satt där då i början av gudstjänsten för i början var det väldigt lite folk. Senare kom det fler och de satte sig på sina vanliga platser framför och bakom mig. Ingen verkade störas av att jag satt där. Jag fick beröm av några för att jag var den första kvinnan som satte mig på vänster sida, alla andra satt till höger som de brukar. Jag svarade att någon måste ju vara den första, och om man nu kan sitta där så varför skulle man inte göra det. Visserligen var det inte på något sätt bättre att sitta där än till höger, men när man har möjligheten att välja var man vill sitta så tycker jag att man ska utnyttja den. Som en man påpekade så är det också viktigt att markera att det nu är tillåtet för kvinnor att sitta där. Jag tycker att det var bra att de införde egalitär sittning överallt. Vi hade ju redan egalitära gudstjänster där kvinnor ingår i minjan och får komma fram till Torah, och därmed kan delta i gudstjänsterna på samma villkor som männen. Så varför ska man då ha kvar separat sittning för kvinnor och män?Denna Shabat deltog jag mycket i gudstjänsten. Jag läste i Torah för 6:e och 7:e aliyan och även maftir-stycket. Så mycket har jag aldrig läst förut i Torah på en gång. Det gick bra förutom att jag kom av mig i början av läsningen av den 7:e aliyan. Jag glömde vilken melodi jag skulle börja med konstigt nog, men efter ett par ord kom jag ihåg tropperna (tecknen för melodin) och då flöt det på igen. Om man skulle bort glömma totalt vilken melodi eller vilka vokaler ett ord har så är det inte katastrof. Det finns alltid en gabai som står bredvid och följer med i läsningen med pekpinne i en chumash (där texten står med både vokaler och tropptecken), så om man kommer av sig helt kan man kolla snabbt med honom/henne hur melodin eller uttalet ska vara. Det känns ju tryggt. Jag läste Haftaran också och det gick också bra. Den kändes väldigt enkel att läsa efter att jag hade läst i Torah, för i Haftaran har man ju alla vokaler och tropper utskrivna och behöver inte kunna något utantill. Nu dröjer det länge innan jag ska sjunga nästa Haftara och läsa i Torah igen, det blir inte förrän i slutet av februari. Men jag kanske kan få ett till stycke i Torah att läsa däremellan. Jag tycker verkligen att det är kul inte bara att läsa texterna i synagogan, men lika mycket att öva på dem hemma. Det känns lite tråkigt när jag inte har något att öva på.
Nu börjar en förhoppningsvis bra film på tv så jag får avsluta. Shavua tov!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar