måndag 10 november 2008

70 år sedan Kristallnatten

Igår var det exakt 70 år sedan Kristallnatten som inträffade den 9 november 1938. Det var en aktion som nazizterna gjorde mot Tysklands judar strax innan Förintelsen började. De brände ned 267 synagogor, vandaliserade över 7500 judiska affärer, arresterade cirka 30 000 judar som de förde till koncentrationsläger och dödade ett hundratal judar. Namnet kristallnatten kommer av allt krossat glas som man kunde se på gatorna från de sönderslagna butikerna. Men nazisterna använde också ordet "kristall" om natten för att skyla över den stora förödelsen och vandaliseringen.

Varje år den 9 november brukar man uppmärksamma Kristallnatten runtom i Europa med minnesstunder, demonstrationer och manifestationer till minne av offren för nazismen. Judiska församlingen i Stockholm brukar hålla en minnesstund varje år, så även i år. Jag var på församlingens minnesstund i Stora synagogan igår. Det var många som höll tal, bland annat en man som hade upplevt Kristallnatten som 13-åring. Vi fick också lyssna till musik av kören ConVoce. De sjöng sånger från Moses Pergaments körsymfoni "Den Judiska sången" som han skrev 1944. Det var fint att lyssna på. En av kantorerna sjöng El male rachamim som är en bön för hädangångna och så bad vi förstås Kaddish, bönen för sörjande.

När det var slut i Stora synagogan gick vi tillsammans bort till Adat Jeshurun som är en av de ortodoxa synagogorna. Det är nytt för i år att vi går dit som en del av minnesstunden. Adat Jeshurun är nämligen en speciell synagoga, för dess inredning kommer från en synagoga i Hamburg som undgick att förstöras på Kristallnatten. Man lyckades rädda interiören och skicka den till Sverige med ett skepp. Den interiör som kunde skeppas till Sverige var bland annat bänkarna, lamporna, Aron Hakodesh (Torahskåpet), Ner Tamid (den eviga lågan), Shulchan (bordet där man läser i Torah) och bönböcker. Torahrullarna och silverföremålen kunde man inte skicka då det var olagligt att skicka silver. Torahn vågade man helt enkelt inte skicka. Detta och mycket mer fick vi höra berättas av en man som hade stått på kajen den dagen då skeppet från Hamburg anlände med synagogans inredning. Han berättade att bänkar och andra saker var sönderslagna när skeppet anlände. Tydligen hade nazistiska hamnarbetare förstått att det var en synagoga och de hade även ristat in hakkors på sakerna. Trots det kunde man snickra ihop och laga alltihop, så idag finns denna fina synagoga kvar här i Stockholm. Det var verkligen intressant att få höra om Adat Jeshuruns historia och det kändes fantastiskt att se alla föremål därinne som fortfarande finns kvar mot alla odds. Efter det var minnesstunden slut och det var dags att åka hem.

(På bilden ser ni Aron Hakodesh och Shulchan i Adat Jeshurun.)

2 kommentarer:

Jenny Beer sa...

Vilken fin minnesstund ni verkade ha haft i Sthlm. I Gbgs stora synagoga så hade vi en liknande cermoni. Våran chazan sjöng också El male rachamim, alla stod upp. Det var mycket stämmningsfullt och vackert.

Chaya Miriam sa...

Verkar som ni hade en minst lika fin minnesstund i Gbg. Ja El male rachamim är verkligen en vacker bön och den passade mycket bra in i den här minnesstunden.