Idag är det en väldigt speciell dag, nämligen Israels 60-årsdag. Idag är det alltså (enligt den hebreiska kalendern) precis 60 år sedan Israel blev en självständig stat. Israels självständighetsdag heter på hebreiska Jom Hatsmaut. Den firas varje år, med att man har gudstjänst och ofta även med festligheter. Dagen precis innan Jom Hatsmaut är också en helgdag, nämligen Jom Hazikaron. Det är minnesdagen för alla de israeliska soldater som har dött i krig och för alla som har blivit offer för terrorismen. Den dagen var alltså igår. Då var det gudstjänst i församlingshuset för hela judiska församlingen, alltså inte bara för de konservativa. Jag fick därför inte sitta brevid min man, utan män och kvinnor satt åtskiljda enligt ortodox tradition. Först hade vi gudstjänst för Jom Hazikaron och den präglades av en sorglig stämning. Då tände vi ett ljus för att hedra offren och sjöng några sånger. Vi bad också mincha -eftermiddagsbön. Efter det fick vi se ett bildspel om Israel, med bilder som elever från en klass i årskurs 9 från Vasa Real hade tagit under sin resa i Israel. Sedan hade vi gudstjänst för Jom Hatzmaut och då var stämningen gladare. Israels Ambassadör Eviatar Manor höll tal, han som höll tal i synagogan förra shabat. Vi bad maariv -kvällsbön, och sjöng flera sånger. När gudstjänsten var slut stannade alla ungdomar kvar, eftersom det skulle bli fest. Jag var kvar en liten stund och tittade på den israeliska dansen och dansade lite. Sedan åkte jag hem. Idag har jag inte gjort något särskilt, bara varit i skolan som vanligt. Det fick räcka med firandet igår. Men det är verkligen något att fira, att vi nu har haft ett eget land i 60 år. Och detta trots att vi har blivit anfallna gång på gång av fientliga arméer som har velat utplåna staten Israel. Hur framtiden ser ut vet vi inte, men jag hoppas att Israel kommer att fortsätta stå starkt och på så vis garantera alla judar ett hemland dit vi alltid kan ta vår tillflykt och känna oss trygga.
Parashat Vayishlach, 5785/2024 edition: Dina was just collateral damage
-
[Written after havdalah.]
My husband says that a previous rabbi of ours thought that the real reason
why the Torah recorded the rape of Dina was to justi...
2 dagar sedan
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar