lördag 4 oktober 2008

En vecka i synagogan


Så var det en ny vecka igen då. Förra veckan var jag bara i skolan en enda dag, på torsdagen. Måndagen och fredagen var det inga föreläsningar och tisdagen och onsdagen var det ju Rosh Hashana, så då tog jag mig ledigt. Det känns som att jag har tillbringat mesta tiden av förra veckan i synagogan. Måndag kväll började Rosh Hashana och då var det en kort gudstjänst som jag var på. Nästa morgon var det morgongudstjänst för Rosh Hashana första dagen och samma kväll kvällsgudstjänst för Rosh Hashana andra dagen. Den kvällsgudstjänsten gick jag inte på, det blev för stressigt. Jag bor lite utanför Stockholm och måste åka pendeltåg in till stan, så jag hade bara hunnit komma hem och vända igen om jag skulle gå på den gudstjänsten. Jag la mig och sov istället. Nästa morgon var det morgongudstjänst igen för Rosh hashana andra dagen. Det var högtidligt och allt var vitt som annars brukar vara rött, som exemplevis parochet (gardinen som hänger framför aron hakodesh, Torahskåpet). Torahrullarna var också klädda i vitt, och Chazzan (kantorn) hade på sig sin vita kitel (skrud). Man klär synagogan i vitt mellan Rosh Hashana och Jom Kippur för att symbolisera renhet. Man ska ju söka förlåtelse och försöka rena sig från sina synder under de tio botgöringsdagarna.

Dagen efter Rosh Hashana, torsdagen, var det en av de mindre fastedagarna, nämligen Tsom Gedalia. Man fastar den dagen från soluppgången till solnedgången, för att påminna sig om mordet på Gedalia. Gedalia var guvernör över Judea när Nebudkadsessar härskade i Babylonien. I och med mordet på honom var det slut på det första judiska självständiga rikets tid. Jag gick till synagogan den dagen också, på vardagsgudstjänsten klockan åtta på morgonen. Det är inte ofta jag går på vardagsgudstjänsterna eftersom jag nästan alltid har skola och de är så tidigt. Men jag borde gå oftare, för det är ett trevligt sätt att börja dagen på. Det är roligare också att be tillsammans med andra än att be sin morgonbön själv hemma. Den här gången fick jag göra Gelila också, aliyan där man ska klä Torahrullen och sätta på alla föremål efter Torahläsningen. Nu var det andra gången jag fick den aliyan och jag kom ihåg det mesta.

Efter gudstjänsten gick jag till kosherian för att köpa kött till shabat. Det fick bli frysta kycklingklubbor som var färdiglagade och bara att värma. Perfekt när man kommer hem sent och inte har så mycket tid att laga mat. Den här gången hade de faktiskt äntligen fått in havdalahljus som jag har frågat efter så många gånger. Jag köpte några även om jag redan har hemma de som jag fick från Israel. Men snart är de väl slut på kosherian igen så det är bäst att passa på.

Sedan på fredagen var det kvällsgudstjänst för shabat igen och då gick jag också till synagogan. Likadant idag på lördagsgudstjänsten, så jag har varit i synagogan varje dag utom på söndagen (som ju är första dagen på den judiska veckan). I morse fick jag också Gelila, samma aliya som jag fick i torsdags. Nu kom jag verkligen ihåg allt hur man skulle göra, förutom att jag inte rullade ihop Torahrullen tillräckligt hårt på första försöket. Den gabai som hjälpte mig skämtade och sa att "nu har du inte rätt till hjälp längre". Det lär jag inte behöva nästa gång. Efter gudstjänsten var det kiddush som vanligt och därefter även "fruktbara diskussioner". Temat för diskussionerna var Teshuva, alltså botgöring. Jag var med och det var intressant.

Nu är det inte långt kvar till nästa högtid då, Jom Kippur som börjar på onsdag kväll. Sedan bara några dagar efter börjar Sukkot som varar i åtta dagar. Det är en intensiv tid nu på hösten med alla helger, men det är så det ska vara. Ha en god vecka nu, Shavua Tov!

5 kommentarer:

Anonym sa...

En liten fundering... Är det tradition att kalla diskussionerna om veckans parasha-text för "fruktbara"? Var kommer detta ifrån? Jag var med en gång i Gbg där man kallade samtalet för samma sak (och åt frukt...). Shana tova!

Chaya Miriam sa...

Det har jag faktiskt inte tänkt på. Jag trodde att det bara var vi i Stockholm som kallade diskussionerna så, lite fyndigt då vi också äter frukt. Jag vet inte var det kommer ifrån, men jag tror inte att det är en etablerad tradition som judar över hela världen följer. Vad skulle det i så fall heta i exempelvis USA, "fruitful discussions"? Jag tycker det låter mer som ett typiskt svenskt uttryck.

Chaya Miriam sa...

Shana tova förresten, och gmar chatima tova!

Anonym sa...

Hejsan :)

Skall bara börja med att säga att jag läst en del av din blog sedan jag upptäckte den & du skriver bra :) Den är intressant att läsa & blablabla. Du förstår. Du. Är. Bra.

Hursomhelst.

Jag tänkte bara fråga faktiskt om din personliga åsikt i en fråga...
Det är nämligen så att min pappa är jude, men min mamma är det inte.
Visserligen är inte heller min pappa någon vidare religiös jude, men är det ändå.
Nu tänkte jag bara fråga dig, hurvida du anser det vara okej för mig at ändå kalla mig judinna, då jag med åren känt en starkare & starkare judisk identitet, trots att jag enligt traditionen inte är judinna från födseln.
Du förstår nog vad jag menar.

Och eftersom du dessutom beskriver dig själv som ganska konservativ i din pres. är jag nyfiken över din åsik :)

Kram
Rebecka

Chaya Miriam sa...

Hej Rebecka,

Kul att höra att du uppskattar bloggen. Jag kan inte säga om det skulle vara rätt eller fel av dig att kalla dig judinna. Det är helt upp till dig att avgöra. Du vet ju redan att du inte anses vara judinna enligt halachan, som definierar en jude som en person född av en judisk mor eller någon som har konverterat till judendomen. Men å andra sidan skulle reformjudendomen godta dig som judinna och du skulle också kunna bli medlem i bl.a. Stockholms judiska församling. Om du har en stark judisk identitet och känner dig judisk tycker jag inte att jag (eller någon annan) skulle ha rätt att ifrågasätta det. Men om du känner att du är religiös och vill leva ett judiskt liv, samt vill kunna bli accepterad som judinna av alla judiska inriktningar så kan du ju alltid konvertera. Då får du också lära dig allt som du kanske gått miste om om du inte fick en judisk uppväxt.

Mvh, Chaya