Skola på Rosh hashana och Jom kippur?!

Idag började höstterminen. Jag fick schemat och det första jag kollade där var om jag kommer att vara ledig under höstens judiska helgdagar. Resultatet: Rosh hashana dag 1: inte ledig, Rosh hashana dag 2: inte ledig, Gedailah fastedag: inte ledig, Jom kippur: inte ledig, Sukkot dag 1 och 2: inte ledig, Hoshana raba: inte ledig, Shemini atzeret: inte ledig, Simchat Torah: inte ledig, Chanuka: ledig 2 av 8 dagar, 10 Tevet fastedag: inte ledig. Detta ser verkligen inte lovande ut. Ok, jag vet att det är många judiska helgdagar under hösten och att skolan inte kan ge ledigt under alla dessa. Men de kunde väl åtminstone ge ledigt under Jom kippur, årets viktigaste judiska helgdag! Och möjligtvis under Rosh hashana också, men det är nog för mycket begärt. Att det är ledigt 2 dagar under Chanuka är bara rena turen, och det är inte så konstigt heller för Chanuka är ju 8 dagar lång. Då är det inte så svårt att råka pricka in 2 dagar. Men Chanuka är inte en särskilt stor högtid och det finns inga restriktioner mot att arbeta då. Det finns det däremot på Jom kippur, Rosh hashana, och Sukkots två första och två sista dagar (som är Shemini atseret och Simchat Torah).

Nu vet jag inte riktigt hur jag ska göra. Jag måste prioritera Rosh hashana och Jom kippur som är de största helgerna. Då ska jag gå till synagogan no matter what. På de andra helgdagarna får väl jag gå till synagogan i mån av tid och när föreläsningarna inte är obligatoriska. Jag kommer att prata med läraren angående att få ledigt på Rosh hashana och Jom kippur i god tid innan dessa helger infaller. Rosh hashana börjar den 30 september i år och Jom kippur kommer tio dagar efter. Jag hoppas verkligen på att min lärare kommer att förstå hur viktigt det är för mig att kunna fira de här högtiderna. I dagens sekulära samhälle kan det ju vara svårt att få någon förståelse när det gäller religion. Men jag är nästan säker på att hon själv skulle gå i taket om hon inte fick vara ledig på julafton. Om hon säger nej så kommer jag trots det inte att ge mig, då tänker jag prata med rektorn eller den som har den högsta befattningen på universitetet. Jag tror dock inte att det kommer att behövas. Lärarna brukar trots allt inte vara helt omöjliga.

Men jag tycker faktiskt att det är dåligt att de inte kan anpassa scheman efter alla religiösa helgdagar, inte bara de kristna. Sverige är ju ett mångkulturellt land. De kunde gott skaffa en multireligiös kalender som visar de största helgdagarna för alla religioner som finns representerade i Sverige. Sedan kunde de anpassa alla scheman efter den. Det borde inte vara särskilt svårt, desto svårare är det för alla de som försöker leva efter en annan religion än kristendomen i detta land. Hur detta går ihop med begreppet demokrati kan någon gärna få förklara för mig.

Aliya till Torah

Nu har jag nyss gjort havdalah, så shabat är alltså slut och jag kan slå på datorn. Det har varit en jättebra dag. Det var ju så längesedan jag firade shabat i Sverige, så det var något extra med den här shabat. Jag gick förstås till synagogan både fredag kväll och lördag morgon. Det var jättekul att träffa alla igen. Eftersom jag nyss kommit hem ville jag fira det lite, så jag meddelade församlingen några dagar innan shabat att jag ville ha en aliya till Torah. Han jag pratade med sa att det var fullbokat både denna vecka och nästa, men att jag kunde få en aliya om det blev återbud. Annars skulle jag få det veckan därpå. Men det blev tydligen återbud idag för jag fick lov att ta den fjärde aliyan. Detta var en helt annan aliya än den jag fick förra gången, då när jag fick gelila. Nu fick jag den "vanligaste" av aliyot, som är att läsa brachot före och efter Torah-läsningen. Man läser visserligen inte brachot, man sjunger dem. När man går upp på biman (det upphöjda golvet) frågar en av gabaim först om ens hebreiska namn, om han inte redan känner till det. Innan man läser brachot blir man kallad till Torah med sitt hebreiska namn. Därefter pekar den som håller i jad (pekpinnen) på det ställe i Torah där den som ska läsa i Torah kommer börja. Jag som skulle läsa brachot tog då ett hörn av min tallit och vidrörde det stället med det. Sedan kysste jag det hörnet som hade vidrört Torah. Efter det sjöng jag de första brachot, de som man sjunger före man börjar läsa i Torah.

De låter så här: Barechu et Adonai hemevorach (Lovprisa Herren, den högt lovade).

Församlingen svarar: Baruch Adonai hamevorach leolam vaed (Lovad vare Herren, den högt lovade, alltid och i evighet). Detta upprepar man själv efter församlingen.

Sedan fortsätter man: Baruch ata Adonai, Elohenu melech haolam, asher bachar banu mikol haamim, venatan lanu et Torato. Baruch ata Adonai noten haTorah (Lovad vare du, Herre vår Gud, världens konung, som utvalt oss bland alla folk och gett oss sin Lära. Lovad vare du, Herre, som ger Läran).

Efter jag hade sjungit dessa brachot ställde jag mig vid sidan och lyssnade på den som läste Torah för fjärde aliyan. Jag höll i ena handtaget på Torah-rullen. När han hade läst klart tog jag ett hörn på tallit och vidrörde det stället i Torah där han hade slutat läsa. Så kysste jag det hörnet som hade vidrört Torah. Sedan var det dags för mig att sjunga den avslutande brachan.

Den lyder: Baruch ata Adonai, Elohenu melech haolam, asher natan lanu Torat emet, vechaje olam nata betochenu. Baruch ata Adonai, noten haTorah (Lovad vare du, Herre vår Gud, som gett oss sanningens Lära och i oss ingjutit det eviga livet. Lovad vare du, Herre, som ger Läran).

Så hade jag gjort klart min aliya. Jag ställde mig lite vid sidan av och lyssnade på nästa aliya innan jag gick och satte mig, så som man brukar. Efter gudstjänsten var det kiddush och det var lika trevligt som vanligt. Kort sagt kan man säga att det här var den bästa shabat på länge för mig.

(Bilden visar Torah-läsning i en synagoga.)

Hebreisktalande kassör på konsum

Om ett par veckor kommer vi att få två nya familjemedlemmar här i lyan. Vi har nämligen beslutat att skaffa två katter. Jag var och tittade på en igår och en annan idag (fast de är på samma ställe, Stockholms katthem). De är ursöta! Jag har redan bokat dem, en hona och en hane. De är redan steriliserade så vi kommer inte att få ännu fler katter senare. Anledningen till att det tar två veckor innan man får ta hem dem är att de är lite skygga. Man måste komma på återbesök minst fyra gånger under veckorna så man får lära känna katterna lite. De katter som inte är skygga får man ta hem efter 1 vecka.

När jag skulle hem efter att ha tittat på katterna så gick inte bussen förrän efter 20 minuter, så jag gick in på konsum sålänge och köpte snabbmat. När jag kom till kassan och skulle betala så sa kassören plötsligt "ma shlomcha?" (hur är det?). Jag hade på mig ett chai-halsband, men det är få icke-judar som vet vad chai är (det betyder liv). Jag vart jätteförvånad, och sa "pratar du hebreiska?" Han sa att han hade gått en kurs i hebreiska, och att han såg "att jag hade hebreiska där" som han uttryckte det. Han frågade om jag var judisk så jag fick väl säga ja, det fanns ju knappast något annat alternativ. När jag skulle gå sa han "ma shlomcha" igen, så jag svarade "beseder toda" (bra tack). Han skrattade. Det var lite kul faktiskt, det är inget som händer varje dag precis.

Jag gick till kosherian också innan jag åkte till katterna. Jag frågade efter havdalahljus, men det har de fortfarande inte fått in. Så jag köpte bara shabat-ljus och korv, som vanligt. Jag har beställt havdalahljus på nätet från Israel istället, så de kommer förhoppningsvis snart med posten. Det blir dyrare pga av leveranskostnaden men jag passade på att beställa lite annat som jag vill ha också, t.ex ett halsband, ett par ljusstakar för shabat och tändsticksaskar som det står "shabat shalom" på.

Ikväll är jag för trött för att förbereda för shabat, men jag är ledig imorrn så jag hinner göra det på förmiddagen. Shabat börjar 19.58 imorrn så det är ju gott om tid. (Bilden visar ett chai-halsband)

Hemma igen!

Idag kom jag hem igen efter den långa utlandsvistelsen. Det kändes verkligen skönt för på sista tiden hade jag riktigt börjat längta hem. Det var en lättnad att se att lägenheten fanns kvar i gott skick, utan att något inbrott eller liknande hade skett. Men det ser nästan ut som om det har varit inbrott för vi har fortfarande inte kommit i ordning helt efter flytten. Det första jag gjorde när jag kom in, efter att ha kysst mezuzan, var att säga Shehechejanu. Det är inte standard att säga den brachan (välsignelsen) efter att ha kommit hem från en resa, men man säger den vid speciella glada tillfällen i livet. Det kan till exempel vara när man har nått ett viktigt mål, fått höra goda nyheter, köpt nya kläder eller ska göra något för första gången som man inte har gjort på länge. Man säger också Shehechejanu vid de stora högtiderna.

Brachan lyder: Baruch ata Adonaj elohenu melech haolam, shehechejanu vekijemanu vehigijanu lazman haze.

Lovad vare du, Herre vår Gud, universums konung, som givit oss liv och uppehälle och låtit oss uppnå denna tid.

Att komma hem igen var för mig ett sådant speciellt glatt tillfälle då det kändes passande att säga Shehechejanu. Det har nog aldrig känts så kul att komma hem förut, men så har jag aldrig varit hemifrån såpass länge i streck förut heller. Nu ser jag fram emot att fira kommande shabat i Sverige och gå till synagogan här, det har jag saknat.

Sista shabat i Sverige på två månader

Nu sitter man här i mörkret igen då efter att ha läst havdalah och shabat är slut. Det känns alltid lite tomt men jag får trösta mig med jordgubbar, som visserligen är från i torsdags när jag storhandlade inför shabat. De är lite mosiga men ganska goda ändå. Det har varit en trevlig shabat, ungefär som vanligt. Jag gick till synagogan både fredag kväll och lördag morgon. I morse var det verkligen mycket folk, synagogan var nästan fullsatt. Det var en hel del som hände under gudstjänsten. En av rabbinkandidaterna, som har ansökt om att få bli rabbin i Stora synagogan, var på besök och höll predikan. Han kommer från Israel. Vi har bara två rabbinkandidater just nu, han och en kvinna från Holland. Den kvinnliga rabbinen har också gästpredikat i Stora synagogan, men det var den helgen då jag var bortrest så det missade jag. Rabbinen som var här idag tycker jag verkar trevlig och kunnig. Hans predikan var intressant. För mig spelar det ingen roll om vi får en man eller kvinna som rabbin. Jag tycker inte att en kvinna skulle vara mindre lämpad som rabbin än en man bara på grund av att hon är kvinna. Det är personligheten och kompetensen som är viktigast och hittar man rätt person så har det ingen betydelse vad den har för kön. Det tycker i alla fall inte jag. Sen finns det förstås de som har andra åsikter.

Denna gudstjänst var det även en flicka som blev Bat-Mitsva, en liten bebis fick sitt hebreiska namn och ett par blev lyckönskat inför sitt bröllop kommande vecka. Det blev en stor kiddush efteråt med mycket gott tilltugg, bland annat laxsmörgåsar och bröd med hummus. Jag åt en hel del eftersom jag inte hade ätit frukost och stannade en stund och pratade med folk. Sedan åkte jag direkt hem. Jag sov flera timmar och när jag vaknade studerade jag veckans parasha (Torah-avsnitt) en stund. Det hade jag förstås redan gjort tillsammans med de andra i synagogan, men nu gjorde jag det själv utifrån en ny bok som jag fick i veckan, "The five books of Miriam". I den tolkas varje parasha utifrån ett kvinnligt perspektiv. Den är lite annorlunda och liknar ingen bok med Torah-kommentarer jag läst tidigare. Men den är väldigt intressant. Jag ska läsa ett avsnitt ur den varje shabat nu under ett år. Man läser ju hela Torah på ett år, indelad i veckoavsnitt.

För mig var detta den sista shabat som jag firade i Sverige på länge. Jag ska resa utomlands nästa vecka och kommer inte tillbaka hem förrän i slutet av augusti, precis innan skolan börjar. Det ska bli kul att resa, men jag kommer helt säkert att sakna Sverige, vännerna, familjen och synagogan. Det var lite vemodigt att gå ut från synagogan idag och veta att jag inte får se den och vännerna där på två månader framöver. Men tiden går ju fort, speciellt när man är ledig och är ute och reser och får nya intryck. Den här bloggen får nog också ta semester under sommaren. Jag hade ju kunnat fortsätta skriva under resan, men de inläggen hade nog inte blivit så relevanta för den här bloggen. Den handlar ju om att vara judinna i Sverige, om hur livet och vardagen kan se ut just i Sverige. Utlandsresor är en annan historia, som jag möjligtvis kan starta en annan blogg om. Detta kanske blir mitt sista inlägg här innan jag åker. I så fall vill jag passa på att önska er läsare en trevlig sommar. Hoppas ni får lika fint väder som jag kommer ha där jag ska bo. Lehitraot! (på återseende)

Shavuot

I söndags kväll började alltså Shavuot, högtiden som firas till minne av när vi fick de tio budorden och Torah. Det är också en skördehögtid. Ända fram till dess har jag räknat omer varje kväll i 49 dagar. Man ska nämligen räkna varje dag från andra dagen av pesach och fram till Shavuot, som kommer exakt sju veckor efter Pesach. Shavuot betyder veckor. Man räknar omer för att markera att befrielsen från slaveriet i Egypten (som firas under Pesach) inte är fullständig om den inte når sin höjdpunkt i Shavuot, då Gud uppenbarade sin vilja för israeliterna. Att räkna omer är också som att vänta på en kär vän, då man räknar varje dag fram till dennes ankomst. På Erev Shavuot (kvällen före Shavuot) räknar man inte omer för den 50:e dagen som ju är Shavuot. Den kvällen brukar man ha en sammankomst, Tikkun leil Shavuot, då man först har en kort Maariv-gudstjänst och därefter studerar man Torah tillsammans. Jag var på Stora synagogans Tikkun leil Shavuot som hölls i församlingshuset. Det var fem personer som föreläste, bland andra kantorerna och överrabbinen. Talen hölls på både svenska och engelska och det var mycket intressant. Vi fick till exempel se bilder på hur Herodestemplet såg ut och fick höra om tidsbegreppet i skapelsen. Det fanns även gott om fika; tårtor, kakor och ostkaka. Det mesta med mjölk i, eftersom det är tradition att äta mjölkmat på Shavuot. Innan vi började studera läste en av kantorerna kiddush. Han läste över vinet Old Treasure, det som jag har letat efter så länge. Han sa att detta var sista gången han läste över det vinet, för det var den sista flaskan han hade. Det ska inte säljas mer i Sverige, eftersom de har slutat att exportera det sa han. Så nu vet jag det. Tråkigt bara för det var ju mitt favoritvin. Tikkun leil Shavuot höll på ända fram till 00.30 på natten. För mig hade det gärna fått hålla på längre för jag var inte alls trött. Men sent blev det ändå innan vi kom i säng. Nästa dag var det gudstjänst 09.15 på morgonen, men då var jag för trött för att orka gå. Jag tänkte att jag kunde gå på morgongudstjänsten på andra Shavuotdagen istället och det gjorde jag också. Då var det inte särskilt mycket folk, det var knappt att vi hade någon minjan i början. Men det kom fler senare. En av gabaim (synagogans tjänstemän) frågade mig om jag ville få en aliya som kallas gelila. Den innebär att man ska rulla ihop Torah-rullen efter läsningen och binda ihop den med bindeln, sätta på manteln och alla silverföremål, som är tas (bröstskölden), jad (pekpinnen) och rimonim (kronorna). Jag blev glad att han frågade mig och jag sa att jag gärna ville det. Det är ju ett hedersuppdrag att få en aliya. Jag hade visserligen inte fått gelila förut men han skulle visa mig hur jag skulle göra. I Stora synagogan har vi ju egalitära gudstjänster, så kvinnor och män har samma rättigheter. Kvinnor får ingå i minjan och får göra aliya till Torah. I mer traditionella församlingar är det bara männen som ingår i minjan och får göra aliya. I Stora synagogan måste kvinnor täcka huvudet och ha på sig tallit precis som männen när de går fram till Torah. Det gick bra att göra gelila men det var mycket att tänka på. Alla saker ska ju sitta på rätt sätt, man kan till exempel inte hänga tas eller jad på baksidan av Torah-rullen. Men om jag får gelila igen kommer jag nog ihåg hur det ska vara. Efter gudstjänsten åkte jag direkt hem och sov som jag brukar och resten av dagen har jag bara tagit det lugnt. På Shavuot gäller samma regler som på Shabat, alltså allt arbete är förbjudet. När Shavuot var slut läste vi också en kort havdalah för att markera att högtiden var över och en vanlig veckodag hade börjat. Det gör verkligen att man känner skillnaden och det känns lite tomt nu när Shavuot är över. Nu dröjer det länge till nästa högtid, Tisha BeAv, som i år infaller den 10:e augusti. Fast Shabat, som är den näst viktigaste högtiden efter Jom Kippur, återkommer ju som tur är varje vecka.

Sommarlov, nationaldag och shabat

Nu är vårterminen slut (sista dagen var 2:e juni) så jag kan äntligen njuta av ett långt sommarlov. Nu känns det verkligen att det är sommar också, med detta kanonväder vi har haft senaste veckan. Jag har inget särskilt som jag måste göra på dagarna så jag kan göra det jag känner för. I torsdags åkte jag in till city och tog en shoppingrunda i lugn och ro, något som jag inte har kunnat göra på evigheter. Jag gick till kosherian för att köpa shabatljus och havdalahljus eftersom vi nästan har slut på dem nu. Shabatljus fanns det gott om, men havdalahljusen var slut. De hade tagit slut precis samma dag fick jag veta. Otur för mig, men som tur var har vi kvar ett havdalahljus hemma som räcker för några shabatot till. De räcker ganska länge för man låter bara ljuset brinna under tiden som man läser havdalah, sedan släcker man det direkt efter. I alla fall så köpte jag två paket shabatljus och ett paket kosher korv. Därefter gick jag till systembolaget som ligger på samma gata. Där hade de kosher vin, både Fortant och Yarden. Jag köpte två flaskor rött Yarden. Old Treasure fanns fortfarande inte. Jag uträttade några ärenden till innan jag åkte hem. Trots att jag var ledig så var det ju mycket att göra hemma för att förbereda inför shabat, alltså laga mat och städa. På fredagkvällen gick jag till synagogan. Det var ju Sveriges nationaldag och fullt med folk i Kungsträdgården. Jag tror de hade någon festival där, "Smaka på Stockholm". Det gick knappt att komma fram där på väg till synagogan. Men inne i synagogan hördes inte festivalen, otroligt nog. Gudstjänsten var lika trevlig som vanligt. När den var slut och vi skulle gå ut därifrån så fick jag se att alla hade samlats vid grinden. Vakterna stod en bit bort och pratade med en kille som skrek högljutt. Jag frågade vad som hade hänt och de andra sa att några killar bråkade med vakterna. Två andra killar stod en bit ifrån den högljudda killen. Vakterna sa att vi skulle gå åt andra hållet. Några gick men de flesta stannade kvar. Jag stannade också för att se hur det skulle gå. Några tyckte att vi borde ringa polisen, men det var ingen som gjorde det. Tillslut gick de tre killarna därifrån utan att ställa till med några fler problem. Jag frågade vad de gjorde men vakterna sa bara att de var fulla och att det inte var något att bry sig om. Jag fick inte höra vad de hade sagt men det var nog lika bra det. Jag undrar om de var nazister eller vad det var de bråkade om. När jag gick till tunnelbanan såg jag dem igen, de hade satt sig nära ingången till tunnelbanan. De tittade inte ens på mig så de kände nog inte igen mig att jag hade stått där utanför synagogan. Tack och lov för det. På lördagmorgonen gick jag också till synagogan. Då satt jag bredvid en äldre dam som jag inte har träffat tidigare. När vi kommit en bit in på gudstjänsten sa hon till mig att hon tyckte jag sjöng fint och läste jättebra och att det var hennes "lucky day" att hon hade hamnat bredvid mig. Hon frågade hur jag hade lärt mig att läsa så bra (hon menade förstås att läsa hebreiska). Jag blev lite generad, men jag sa att jag har lärt mig själv och att om man är där ofta så lär man ju sig att följa med i gudstjänsten. Jag har aldrig tänkt på förut att jag skulle vara särskilt bra på det, de flesta kan ju läsa hebreiska och lätt följa med i gudstjänsten. Men det var förstås kul att höra och såklart kul att höra att jag sjunger bra också. Efter kiddush åkte jag direkt hem och la mig och sov några timmar. Sedan studerade jag lite som vanligt och bara tog det lugnt. Det var snart dags för havdalah och så var även denna shabat slut. Men sedan var det bara en vanlig dag emellan, för söndag kväll började en annan högtid, nämligen Shavuot.