lördag 28 februari 2009

Skotrubbel

I morse hände något som man helst inte vill ska hända på shabat (och helst inte någon annan dag heller förstås). Jag hade just stigit av tåget och gick i lugn takt genom T-centralen mot tunnelbanan, på väg till synagogan. På veckodagarna brukar jag stressa mig igenom gången och försöka bana en väg genom att sick-sacka mig fram genom den täta folkmassan, för det är alltid packat med folk i morgonrusningen som liksom man själv har bråttom. Men på shabat finns det vanligtvis ingen anledning för mig att stressa. Jag gick där i godan ro när jag råkade komma i vägen för en kvinna som tydligen inte hade tid att gå i samma snigelfart, eller se efter vart hon gick. Hon klev nämligen rakt på min vänstra häl, varpå ett oroväckande ljud hördes. Det lät ungefär som när man river sönder en kartong. Jag vände mig om och kvinnan mumlade ett förläget "ursäkta" innan hon försvann i folkmassan. Jag gick åt sidan och tog en titt på min sko, och som jag misstänkte var den sönder. Den delen av sulan som sitter under hälen hade lossnat och hängde lös.

Nu blev jag däremot stressad och visste först inte vad jag skulle göra. Jag var för långt hemifrån så jag kunde inte åka hem och byta skor, och köpa några nya ville jag inte göra på shabat. Man ska inte handla något på shabat eftersom det är Shvut, en syssla som inte harmoniserar med firandet av shabat. Man får egentligen bara bryta mot denna och andra mitsvot om någons liv är i fara. En trasig sko är inte direkt livshotande. Men jag hade ändå inte kunnat köpa nya skor för affärerna var stängda. Klockan var bara nio och de skulle inte öppna förrän vid tio fick jag veta, så jag skulle inte ha hunnit i tid till Torahläsningen om jag hade väntat till dess. Jag skulle läsa i Torah idag och läsa haftaran.

Det fanns inte mycket annat att välja på, så jag började gå med den trasiga skon så gott det gick. Som tur var gick den inte sönder mer och det var inte så svårt att gå med den. Jag kom i tid till gudstjänsten, läste mina Torah-stycken och haftaran och allt gick bara bra. Ingen verkade se att skon var trasig, när jag berättade det för en väninna så hade i alla fall inte hon sett det. Hon föreslog att jag kunde limma den, men det är nog ingen idé. Det måste vara dålig kvalitet på skorna om de går sönder så lätt, de borde kunna tåla att bli trampade på hälen. Det kan lätt hända igen och det vill jag inte vara med om. Men det är synd för jag gillade verkligen de här skorna och jag har inte haft dem så länge. I morgon får jag åka och köpa nya.

(På bilden: den trasiga skon)

22 kommentarer:

Mosiah sa...

Hehe... Smått rolig berättelse, även om jag också förstår vilken förtvivlan det säkert medförde. Skon ser visserligen inte så illa tilltyglad ut på bilden, men det kan ju vara värre vid en närmare titt. Tror sedan inte heller att det är något att laga, utan du får helt enkelt köpa nya.

Men ändå, Chaya, gällande den här sortens incidenter, är det min förtåelse att de inträffar av en orsak: Det var ingen slump eller tillfällighet, utan Hashem lät det hända av en bestämd anledning. Det är hur jag ser på sådant. Kanske hade något annat hänt eller inte kunnat inträffa om din tidsplan inte hade rubbats genom den här händelsen. Eller så hade skon kanske gått sönder vid någon annan allvarligare situation. Möjligheterna är många, men att det skedde just som du beskriver och att din övriga dag verkar ha varit okej - det är något jag tror Hashem vill att du ska reflektera kring; att du begrundar hans aviskter, fullt ut förtröstar på att han hela tiden var i kontroll och att vad som inträffade var hans verk.

Anonym sa...

Haha, vafan!
Något jag har svårt med Stockholm så är det människor som stressar,
jag trivs bra i min lilla by i Västmanland, här hör vi hackspetten på morgonen och enda gången folk stressar är när lastbilen kommer till centrum (okq8-macken) för att sälja potatis och honung!

Chaya Miriam sa...

Mosiah, jag tror faktiskt inte att Hashem hade någon speciell plan med min trasiga sko. Det finns ingen mening med precis allt som händer, och mycket orsakas endast av människor. Skon gick sönder därför att jag gick långsamt och råkade hamna framför en kvinna som hade bråttom, och som i just det ögonblicket var ouppmärksam så att hon av misstag råkade trampa på min sko. Det var en olycka orsakad av den mänskliga faktorn.

Ja Freddie det är verkligen jobbigt med all stress i Stockholm. Man blir ännu mer stressad av att befinna sig i ett litet trångt utrymme överfullt med människor, som på T-centralen under morgonrusningen. Det kan inte vara avsett att så mycket folk ska trängas på en alldeles för liten yta, det kan de inte ha räknat med när de byggde T-centralen. Man kommer knappt fram på morgonen (eller vissa andra tider) och man blir knuffad hit och dit av folk. Någon sa väldigt träffande att T-centralen i rusningstid ser ut som ett stort slagsmål i slowmotion. De borde bygga ut den så att man slipper trängas så. Om man någon gång är försenad så är det jättejobbigt att inte kunna komma fram.

Det låter verkligen skönt att bo i din lilla by, men är Västerås verkligen en by? Jag trivs egentligen bäst på landet där det är lugnt och nära naturen, men där finns inte allt jag behöver, som ett universitet och en judisk församling. Jag får nöja mig med att åka ut till skogen då och då.

Anonym sa...

Nej Västerås är en stad, men jag bor i en by som heter Skultuna som ligger två mil norr om Västerås, vi har jättenära till stora skogar och så, det är jätteskönt att bo så. Jag kan tycka det är jättejobbigt att åka till Stockholm för det är så mycket folk.

Ja vi har ju våran högskola i Västerås, men ingen synagoga, möjligtvis att den judiska föreningen i Västerås inte ens har religiös verksamhet, de är så hemliga av sig! Gick det bra med Torah- och Haftaraläsningen i lördags? :)

Mosiah sa...

"Om man blåser larm i staden, blir då inte alla förskräckta? Om en olycka händer i staden, är det inte Herrens verk? Herren Gud gör aldrig något utan att avslöja sina planer för sina tjänare profeterna. Vem kan höra lejonet ryta utan att gripas av skräck? Vem kan höra Herren Gud tala utan att bli hans profet?" -Amos 3:6-8

Chaya Miriam sa...

Mosiah, jag tror inte att Amos hade sådana små missöden som skor som går sönder i tankarna när han skrev ovanstående verser. Det är inte direkt en så stor olycka som kunde ha kungjorts av profeter.

Ja Freddie det gick bra med Torah- och haftaraläsningen. Var du på den progressiva gudstjänsten förra shabat? Jag såg dig inte på kiddushen.

Anonym sa...

Ja, jag var på progressiva gudstjänsten, det var jättetrevligt, första gången jag fick se en Torahrulle. Jag har ju bara varit på fredagsgudstjänsterna. Jag var på kiddushen och såg inte dig heller, det var så mycket folk då iof! Jag vara också med på diskussionsgruppen i det lilla rummet. Du var inte med på den eller hur, för jag såg dig inte där!

Jag kom på en sak, om du har MSN kan du adda mig där, du har ju min email! det är lite simplare att prata där, än att sitta och komponera långa mail hela tiden!

Mosiah sa...

Nej, givetvis hade han inte det. Men det tar ändå inte bort från att Gud är den som orsakar och övervakar även mindre incidenter, som håller sin skyddande hand över vissa och utlämnar andra åt sin olycka. Eller är hans hand inte stark nog för det? Finns det någon gräns för hans allmakt? -Nej, och det är varför också denna händelse fanns upptecknad hos honom från tidens början.

"Jag är Herren, ingen annan finns. Jag ger ljus och skapar mörker, jag bringar lycka och skapar ofärd. Jag, Herren, gör allt detta." -Jesaja 45:6-7

Anonym sa...

Men varför i hela friden skulle Gud vilja ha sönder Miriams skor för?

Mosiah sa...

Freddie: Som jag sa, kanske för att hindra något annat från att hända eller för att genom detta kalla fram en annan händelse som var tvungen att företrädas av denna incident. Eller så ville han helt enkelt att vi tillsammans skulle diskutera detta här nu? -Jag vet inte. Men att det fanns någon orsak till det, det är jag fast förvissad om.

Frid över er!

Anonym sa...

Om man drar Mosiahs resonemang lite längre, får det andra konsekvenser, som jag ser det. Om Gud står bakom allt och har en baktanke och mening med allt, då skulle ju det betyda att det är han som också orsakar lidande, eller? Ett barns död? Finns det mening i det? Ingen alls, som jag ser det. Trots detta antyder ju Herrens namn på hebreiska att han är den som "orsakar att saker ÄR/händer"... Ändå kan jag inte se att han står bakom allt, varken till synes obetydliga saker (som skon) eller lidande. Komplext, detta... Egentligen kan vi inte veta.

Anonym sa...

Om Gud redan hade bestämt allt som hände skulle tanken om människans fria vilja vara helt borta isåfall?

Sen är jag inte så säker om det är Guds mening att vi ska sitta och diskutera såhär kring en simpel sko, jag tror nog kanske att Gud vill att vi använder våran tid till något mer vettigt!

Anonym sa...

Fast jag tycker inte att det är bortkastad tid att diskutera huruvida Gud ligger bakom det som händer och vår fria vilja ;) Vi kanske inte kommer fram till något, men det spelar ingen roll. Det är diskussionen som är det som är spännande!

Anonym sa...

Ja, det är klart det är intressant att diskutera teologiska tankar, absolut! Men man kanske ska inse begränsningar och inte lägga ner för mycket tid på en sko! haha jag vet inte, men det är ju en lustig tanke egentligen vilken diskussion det blev nu! hahahaha

Mosiah sa...

Ni förstår säkert lika väl som jag att det här inte handlar om en sko, utan att det råkade vara berättelsen om en sko som ledde oss till att samtala kring HERRENS HÄRSKARMAKT. Därför att det är den det kretsar kring, och vad jag säger är att det inte finns någon begränsning på den.

Herren låter oss i lagen veta att han är den som ger liv och död, som sårar och läker (5 Mos 32:29). Och genom den informationen, tillsammans med vad andra skriftställen gör känt, har jag kommit till förståelsen att vad som helst inte kan drabba vem som helst.

Ingen olycka med döden som utgång hade exempelvis kunnat drabba Mose innan han fullbordat vad Herren ville utföra genom honom, inte heller skulle någon olycka vars följd skulle vara ett ogenomfört uppdrag kunnat drabba någon av profeterna innan de förkunnat vad Herren befallt dem. Och de var ofullkomliga människor precis som oss, så varför skulle inte Herren skydda sina andra tjänare på samma sätt som han skyddade dem? -Det är vad jag vill den ska svara på som menar att det finns saker som tillfällighet, slump och olyckshändelse.

Chaya Miriam sa...

Jag tror inte att Gud ligger bakom precis allting. Han har skapat naturlagarna, och skulle aldrig bryta mot sina egna naturlagar. Om ett barn blir påkört av en bil och dör så var det inte för att Gud ville döda barnet, utan för att människokroppen är för ömtålig för att klara en sådan påfrestning. Om bilföraren körde på barnet med uppsåt att döda, så var det bilföraren som ville att barnet skulle dö, inte Gud.

Människan har en fri vilja och kan välja mellan gott och ont. Gud gav oss den fria viljan väl medveten om att han inte skulle kunna styra över den. Detta för att han ville att vi skulle tillbe och älska honom frivilligt, inte som styrda robotar. Så om onda människor missbrukar sin fria vilja är det följdaktligen bortom Guds kontroll. Om Gud hade kunnat hindra den fria viljan, varför gör han då inte det? Han gör ingenting för att stoppa mördare, tjuvar och våldtäktsmän. Om han gjorde det skulle han ta ifrån dem den fria viljan. Förhoppningsvis får de betala för sina onda gärningar i livet efter detta.

Så tror i alla fall jag, men jag kan ju inte sitta här och säga att så här är det. Var och en får tro det de vill, ingen vet ju sanningen ändå.

Anonym sa...

"Jag tror inte att Gud ligger bakom precis allting. Han har skapat naturlagarna, och skulle aldrig bryta mot sina egna naturlagar."

Hmm, då tror du inte på historien kring judarnas uttåg ur Egypten då? Där bröts naturlagarna hejvilt.

Chaya Miriam sa...

Jag tolkar inte texterna i Torah bokstavligt, det är det inte många som gör inom konservativ judendom.

När israeliterna flydde från Egypten till exempel och Sävhavet delade på sig var det stora miraklet inte att havet delade sig, utan att israeliterna överhuvudtaget kunde komma undan från Faraos här. Det viktiga här är alltså inte om havet verkligen delade sig eller ej. Men det finns andra försök att förklara detta, en del säger att Gud skapade fem mirakel samtidigt som han skapade världen, bland annat havet som delade sig och Bileams åsna som talade. Så de miraklen skulle i så fall inte bryta mot naturlagarna, de skapades som egna lagar. Men jag tror mer på den förra förklaringen.

Mosiah sa...

Du får självfallet förhålla dig till skriftens information efter eget tycke, Chaya, det är inget jag försöker ändra på. Men det viktiga tycker jag är just att det är dina EGNA tankar du ger uttryck för - inte vad du eventuellt fått lära dig av någon som i sin tur fått lära sig av ytterligare någon. Jag är en person som istället förespråkar att man går direkt till vad budskapet säger och ser för sig själv, och det är också genom den metoden jag sagt som jag gjort bland kommentarerna här.

Personligen håller jag inte med dig när du säger att "Gud gav oss den fria viljan väl medveten om att han inte skulle kunna styra över den", därför att det skulle innebära att människan i sådana fall skulle kunna göra Guds ord om intet genom att handla på annat sätt än vad profeterna rapporterat. Vore Gud inte i kontroll över människans agerande skulle han inte kunna leda saker i riktningen för skriftens uppfyllnad, och den är vad ALLT syftar till.

Du säger sedan att det är upp till människan själv ifall hon vill tjäna Gud eller inte, men även det tror jag är felaktigt. Därför att i berättelsen om Elia och baalsdyrkarna på berget Karmel i Första Kungaboken 18, där säger Elia när han anropar Herren: "Svara mig, Herre, svara mig, så att detta folk inser att det är du, Herre, som är Gud och att det är du som har vänt deras hjärtan bort från dig." -Genom det stycket, samt vad som sägs på andra ställen, har i alla fall jag kommit till förståelsen att det är Gud själv som vänder människans hjärtan antingen till sig eller från sig.

Sedan, till frågan om varför Gud inte hindrar vad han skulle kunna förhindra, så är mina tankar att han inte gör det därför att sådana saker också måste äga rum under solen tills det att ondskan hejdas helt och hållet. För att onda handlingar ska stoppas måste ondskan själv stoppas, och det kan den inte göra innan den uppfyllt sin roll: den onde är till för olyckans dag, som det står skrivet. Det är därför min uppfattning att Gud skyddar dem som behöver skyddas för att de ska kunna uträtta vad han ämnar dem till, och utlämnar andra vars funktioner är utspelade eller inte länge avgörande för något.

Nu blev jag långdragen, men det är viktigt för mig att få göra känt dessa saker så att du/ni verkligen förstår vad det är jag sitter och säger. Gud är den som ger liv och död - det är vad han har sagt, och begrundar man vad det i sanning innebär, då början man inse vidden av hans stora makt. Därför att ISRAELS GUDS kraft är oerhörd; väldigare än vad vi någonsin kan föreställa oss.

Anonym sa...

"Du säger sedan att det är upp till människan själv ifall hon vill tjäna Gud eller inte, men även det tror jag är felaktigt. Därför att i berättelsen om Elia och baalsdyrkarna på berget Karmel i Första Kungaboken 18, där säger Elia när han anropar Herren: "Svara mig, Herre, svara mig, så att detta folk inser att det är du, Herre, som är Gud och att det är du som har vänt deras hjärtan bort från dig." -Genom det stycket, samt vad som sägs på andra ställen, har i alla fall jag kommit till förståelsen att det är Gud själv som vänder människans hjärtan antingen till sig eller från sig."

Varför skulle Gud av sin egen vilja vända bort vissa människor från sig? Den Gud jag känner är allas Gud, och Han välkomnar alla som väljer att göra rätt handlingar.

Anonym sa...

Om skon ändå är sönder kan den kanske kastas - kanske åt Lars Ohlys håll vid tennispogromen i Malmö?

A-K Roth

Chaya Miriam sa...

Ha ha ja det kunde den ju användas till, men med tanke på följderna av att kasta skor på politiker tror jag att jag avstår.