Förintelsens minnesdag

I morgon är det Jom haShoah, förintelsens minnesdag. Det är då vi kommer ihåg alla de 6 miljoner judar och alla de andra människor som mördades i det värsta brott mot mänskligheten som världen någonsin skådat - förintelsen. Det känns jobbigt att tänka på och svårt att förstå hur något sådant kunde hända. Det är ofattbart att människor kan vara så onda och ännu mer otroligt att de kunde genomföra brottet utan att någon stoppade dem. Jag läste att man har räknat ut att de 6 miljoner som dog skulle ha varit föräldrar och mor -och farföräldrar till 20 miljoner människor som skulle ha levt idag om inte förintelsen hade ägt rum. När jag tänker på det vill jag gråta. Det är en ofattbart stor förlust. Det enda vi kan göra är att hedra dessa människors minne och se till att aldrig någonsin glömma dem och det fruktansvärda som hände dem. Alla de som jag inte fick lära känna men som ändå för alltid finns i mitt hjärta.

Sederkvällarna

Nu är pesachs två första dagar slut, de dagar då det har varit sederkvällar både på lördag kväll och igår söndag kväll. Nu börjar chol hamoed som är de fyra mellandagarna under pesachs åtta dagar, dagar som man kan arbeta på och som inte är några egentliga helgdagar. Men förbudet mot att äta chametz gäller förstås även under dessa dagar. Jag firade båda sederkvällarna med judiska församlingen i år. För er som inte vet vad en sederkväll är, så är det en kväll då man äter en speciell religiös måltid och berättar historien om uttåget ur Egypten. Ordet seder betyder ordning, och måltiden följer en mycket bestämd ordning. Man äter olika slags mat från ett sederfat för att symbolisera olika saker, t.ex äter man maror som är bittra grönsaker som exempelvis pepparrot, för att känna slaveriets bitterhet. Man doppar en grönsak i saltvatten som symboliserar folkets tårar. Man äter charoset som är en blandning av mandel, kanel, äpplen och sött vin bland annat som symboliserar murbruket som israeliterna använde när de byggde de egyptiska städerna. Det tycker jag är det allra godaste på sederfatet. Förutom den symboliska maten äter man förstås förrätt, huvudrätt och efterrätt också. Det ingår också att dricka fyra bägare med vin, och så äter man matza förstås. Det är en mitzva att äta matza under sedermåltiden och det är faktiskt enda gången under pesach som man måste äta matza. Det finns mycket att berätta om sederkvällarna men det skulle bli för långt att beskriva allt här. Första kvällen började 21.15, och jag kunde inte stanna hela tiden för jag var tvungen att ta det sista pendeltåget som gick 00.42. Så jag stannade cirka tre timmar och då var det fortfarande inte slut. Andra kvällen började tidigare, 18.30, så då kunde jag stanna hela kvällen som tog tre timmar. Den första tog tre och en halv timme fick jag veta sen. Båda kvällarna var jättetrevliga fast den första kvällen var det mycket mer folk än den andra. Det känns lite tråkigt att de är över nu och att det är ett helt år kvar till nästa gång. Men det är i alla fall fortfarande pesach, en av mina absoluta favorithögtider. Chag sameach!

(Obs! Bilden är bara ett exempel för att visa hur ett sederfirande kan se ut, den är tagen från nätet.)

Matza-inköp inför pesach

Igår var det matza-försäljning på judiska centret här i Stockholm. Matza är det bröd som man traditionellt äter under pesach och det är det enda bröd som är tillåtet att äta då. Det är osyrat och vi äter det för att påminna oss om hur israeliterna hade så bråttom när de skulle fly från slaveriet i Egypten att de inte hann låta degen jäsa. Det är också eländets bröd som israeliterna åt när de var slavar, en påminnelse om hur svårt livet i slaveri var (när man inte fick riktig, näringsrik mat.) Pesach varar i åtta dagar och då är det förbjudet att äta något som är chametz, dvs något gjort av vete, råg, korn, havre eller spält. Matza innehåller visserligen vete men det är tillverkat under speciella försiktighetsåtgärder. Degen får till exempel inte vara i kontakt med vatten längre än 18 minuter. Jag köpte ett kilo matza importerad från Israel för 95 kronor. Ett kilo är inte så mycket, så jag vet inte om det kommer att räcka för hela pesach, men jag ville inte köpa för mycket heller med tanke på priset. Man kan alltid köpa mer senare. Det är den första pesach som jag firar ihop med min man så jag vet inte hur mycket vi kommer att äta. Under pesach får jag tänka extra mycket på vad jag äter utanför hemmet. I vanliga fall äter jag bara vegetariskt, och redan det gör ju urvalet ganska begränsat. När jag sedan inte kan äta något med sädesslag i (inget bröd, ingen pasta) blir det mer komplicerat. Veckan då det är pesach i år har jag vanliga korta föreläsningar på universitetet och då behöver jag inte nödvändigtvis äta något där. Om jag ändå vill det kan jag köpa någon sallad, frukt eller yougurt och så kan jag ta med mig matza och äta. Men det är inte så svårt egentligen utan mest bara trevligt att följa sådana här traditioner. Det är ju bara en gång om året och det är alltid en speciell känsla att fira pesach.

Skriva tenta på Shabat

Den här veckan har inte varit riktigt som vanligt. Jag har nämligen inte kunnat fira shabat så som jag brukar. På shabat ska man vila sig och absolut inte arbeta. Som arbete räknas inte bara ens vanliga jobb, utan även andra sysslor som att lyfta tunga saker, städa, laga mat, sy, arbeta i trädgården med mera... och även att skriva. Därför var det ju inte så lämpligt för mig att de lade omtentan på en lördag. Jag hade förstås inte mycket att välja på. Antingen fick jag bryta shabat-budet och gå och skriva tentan så att jag (förhoppningsvis) blir godkänd på kursen, eller också kunde jag hålla shabat men bli underkänd på kursen. Det senare skulle leda till att csn inte beviljar mig studielån för nästa termin. Något för mig helt otänkbart. Jag åkte och skrev tentan och det kändes som att det gick bra. Det här var första gången jag inte har kunnat hålla shabat ordentligt och först visste jag inte om jag skulle fira shabat alls. Det var ju ingen "riktig" shabat för mig ändå. Sen tänkte jag att det faktiskt är shabat varje vecka oavsett vad jag själv gör. Så även om jag inte kunde vila under hela dygnet så kunde jag i alla fall helga shabat. Jag tände ljusen, läste kiddush (som är en bön över vin och bröd) och åt god mat. Efter det pluggade jag inte mer för tentan utan vilade mig resten av kvällen. När jag kom hem idag efter tentan vilade jag också resten av dagen tills det var dags för havdala, bönen som skiljer mellan shabat och arbetsdagarna. Sen såg jag en film på tv och nu sitter jag här och skriver. Jag undrar vad de skulle ha sagt om jag hade ringt innan tentan och frågat om jag kunde få skriva den en annan dag, eftersom det är förbjudet för mig att skriva på lördag förmiddag. Jag är säker på att jag inte skulle ha fått det. Personalen skulle knappast jobba extra för att en enda person vill byta dag. Dessutom måste det vara lika för alla, så ingen får byta dag oavsett vad de har för skäl. Jag förstår ändå inte varför de var tvugna att lägga tentan just på en lördag! Vet de inte att vi judar har shabat då, eller struntar de i det? Tänker de kanske att det inte går några judar på Stockholms universitet? Det var inte bara min kurs som hade omtenta idag utan studenter från flera olika kurser satt i samma sal. På något sätt luktar det diskriminering om det här. Hade jag varit ortodox så hade det varit helt otänkbart att skriva på shabat, och dessutom åka tunnelbana. Jag tycker inte att man ska behöva bli underkänd bara för att man är religiös. Rätta mig om jag har fel.

Kan man öppet visa att man är jude i Sverige 2008?

Det är en fråga som inte borde behöva ställas. Jag har hört många olika åsikter om detta. Kan man visa öppet i Sverige idag att man är jude? Då menar jag om man kan ha på sig t.ex. ett halsband med davidsstjärna eller om man är man ha på sig en kipa ute på stan och därmed tydligt visa sin etniska/religiösa tillhörighet. Naturligtvis bör man kunna det, i ett demokratiskt land som Sverige. Men kan man göra det utan att riskera att hamna i trubbel? Det tror jag faktiskt inte. Kristna kan ha på sig ett kors och muslimer kan ha på sig slöja, och därmed visa vilken religion de tillhör. Det är så vanligt och självklart att ingen så mycket som höjer på ögonbrynen åt det. Så varför ska man inte kunna visa att man är jude? Så sent som i fredags efter shabat-gudstjänsten diskuterade jag detta med en väninna. Hon var av den bestämda åsikten att man visst kan ha på sig en davidsstjärna ute bland folk, det har hon jämt. Hon bryr sig inte om någon stirrar på henne på tunnelbanan eller vem hon sitter brevid, hon gör som hon vill. En annan bekant behåller kipan på när han går ut från synagogan och in till Max för att beställa (vegetarisk) hamburgare. Att folk ser att han är jude bryr han sig inte om ett dugg. Så finns det förstås de som är mer försiktiga, som jag själv. Det är orättvist att man ska behöva tänka sig för överhuvudtaget, men det är sorgligt nog så verkligheten ser ut. Antisemitismen kan finnas dold varsomhelst, man vet inte vilka människor som eventuellt kan ogilla en p.g.a. ens religion/etnicitet. Om man visar det öppet bland folk kan man få höra nedsättande kommentarer om man har otur, eller råka ut för än värre saker, vad vet jag. Jag har aldrig råkat ut för något men jag är som sagt ganska försiktig. Många säger att man inte ska ha på sig exempelvis davidsstjärna ute, och de låter inte sina barn ha det. Det är verkligen tråkigt att det ska behöva vara så och jag undrar allt om det finns något annat folk eller religiös grupp som har samma dilemma.