söndag 26 juli 2009

Det judiska finns med i allt

Det finns ingenting som jag gör som inte på något sätt går att relatera till judendomen. I allt från vardagens små detaljer till livets stora beslut har judendomen något att säga och tillföra, ibland väldigt påtagligt och konkret, andra gånger mer abstrakt och långsökt. I vissa handlingar som jag gör reglerar judendomen direkt hur jag får göra, som vad jag får äta och inte får äta. I andra situationer där det judiska inte alltid kommer tydligt till uttryck kan jag själv tänka efter hur jag bäst borde handla i enlighet med Torahns mitsvot. Det kan handla om etiska ställningstaganden, som hur man ska vara mot andra människor. Det går att finna vägledning i Torahn för alla situationer och i alla slags situationer tycks det bli så att den vägledningen om inte alltid, så åtminstone någon gång, blir aktuell.

En vanlig dag kan det dyka upp en mängd olika situationer där judisk tro och värderingar hjälper mig att fatta rätt beslut och påverkar hur jag beter mig mot andra människor. Inte bara judendomen som religion, utan också min judiska identitet, den judiska livstilen, kulturen och förhållandet till Israel är sådant som kommer till uttryck i vardagen. Det judiska genomsyrar min dag från det att jag öppnar ögonen på morgonen till det att jag släcker lampan på kvällen. För att visa hur en typisk dag skulle kunna se ut för mig har jag hittat på följande exempel.

Jag vaknar vid 07 och min första tanke är att det är dags att gå till skolan. Jag är trött och har ingen lust att gå upp och ta itu med den nya dagen. Upp kommer jag ändå, och efter att ha tvättat händerna tackar jag G-d för att jag har vaknat till liv och fått ännu en ny dag, något som faktiskt inte är en självklarhet. Den insikten gör mig målmedveten och nyfiken på vad den nya dagen kan ha att erbjuda. Jag ber morgonbön (i mitt inlägg "judisk bön" har jag skrivit mer om bönerna och deras betydelse), därefter äter jag frukost som jag först tackar G-d för med en kort bracha (välsignelse). I och med att jag äter uppfyller jag mitsvan om att hålla kosher. Det kommer jag såklart att göra varje gång jag äter under hela dagen, och det påminner mig om att jag följer G-ds mitsvot. Det är ett sätt att föra in helighet i vardagen.

Innan jag går ut genom dörren får jag syn på mezuzan som sitter på dörrkarmen. Jag nuddar vid den och kysser sedan fingrarna som nuddade vid den. På så vis påminns jag om min plikt att följa G-ds mitsvot och jag påminns även om hans närvaro och enhet. När jag låst dörren efter mig kommer jag på att jag har på mig en Magen David. Jag stoppar in den under tröjan för säkerhets skull, man vet aldrig vad för slags människor man kan råka stöta på under dagen. Man får inte utsätta sig för onödig fara.

Bussen kommer i tid för en gångs skull. Jag sätter mig nära utgången. Vid nästa station ska en gammal dam gå av, men hon vågar inte ta klivet från bussen och ned till trottoaren. Ingen verkar se det och busschauffören är på väg att stänga dörrarna. Jag skyndar mig till damens undsättning och hjälper henne ut ur bussen. Att hjälpa gamla och sjuka när jag har möjlighet är en självklarhet för mig.

Så är jag framme vid T-centralen där jag ska byta till tunnelbanan för att komma till universitetet. Jag ser en hemlös som säljer tidningen Situation Stockholm. Det är en intressant tidning och jag vill gärna göra något för att hjälpa den hemlöse, så jag köper ett exemplar. På så sätt har jag skänkt lite pengar till tzedaka (välgörenhet) vilket är en mitsva.

Jag kommer fram till universitetet, morgontrött och inte så väldigt motiverad att delta i ett seminarium. Men tidigare på morgonen hade jag faktiskt bett till G-d i morgonbönen (i Amidan) att han skulle ge mig kunskap och insikt. Det minsta jag kan göra är ju i så fall att försöka tillägna mig sådant. Det är inte bara en mitsva att studera Torah, utan också att studera mer "världslig" kunskap. Jag tänker på detta och känner mig något mer motiverad för dagens seminarium. Jag kommer ju sannolikt att lära mig något som jag har nytta av.

Seminariet flyter på och snart är det dags för en kort paus. Jag sätter mig tillsammans med min arbetsgrupp och äter min medhavda smörgås. Jag tänker brachan för maten tyst för mig själv eftersom jag inte vill säga den högt så de andra hör. Jag känner inte för att förklara mig för dem, utan vill bara äta i lugn och ro och prata om något lättsamt. De börjar diskutera en av de andra arbetsgrupperna och hur de gjorde sin presentation. Jag instämmer om några saker som jag tycker att de gjorde bra. En av kompisarna påpekar att en av personerna i den andra gruppen pratade mycket mer än de övriga, och antyder att han inte lät de andra komma till tals. Snart tycker jag att samtalet börjar urarta då de talar alltmer illa om denna person. Jag blir tyst och deltar inte i samtalet. Om de frågar mig något svarar jag undvikande. Att skvallra och tala illa om andra är Lashon haRa, ordagrant översatt "den onda tungan". Det är en mitsva att man inte får förtala andra. Därför försöker jag undvika att bli delaktig i sådant.

När seminariet är slut åker jag direkt hem. Men innan jag går hem måste jag gå till mataffären. Jag köper frukt, bland annat dadlar och sharonfrukt från Israel. Jag tycker det känns bra att stödja Israel och äta frukt som jag vet kommer därifrån. Jag behöver köpa ägg också och köper då ägg från höns som är frigående utomhus. Det är en mitsva att behandla djur väl och då vill jag såklart stödja äggproducenter som behandlar hönsen väl. Godis tänker jag köpa också, men för mig är godisutbudet begränsat. Det mesta godiset innehåller gelatin, som kommer från grisar. Inte kosher alltså. Så det blir mest choklad, och några godissorter som jag vet inte innehåller gelatin. Jag läser ettiketterna på några godissorter till, men de innehåller alla gelatin. Vid det här laget har jag läst ettiketterna på varenda godissort i min lokala mataffär. När jag har betalat läser jag igenom kvittot för att se om kassörskan har tagit rätt betalt. Jag får se att hon bara har tagit betalt för en chokladkaka istället för två som jag köpte. Jag påpekar det för henne och betalar för den andra chokladkakan. Annars vore det ju snudd på att stjäla...

Så kommer jag hem, låser upp dörren och kysser mezuzan. Jag får se att katternas mat är slut och ger dem genast ny innan jag ens börjar tänka på att äta själv. Man ska ge djuren mat först. Jag äter och vilar mig en stund, sedan är det dags att läsa. Resten av dagen händer det inte så mycket mer. När det blir mörkt ber jag aftonbön och precis innan jag ska gå och lägga mig säger jag Shema en extra gång, där jag bekänner min tro på den Ende G-den. Det blir det sista jag gör innan jag somnar.

9 kommentarer:

Mosiah sa...

Det här inlägget läste jag med ett leende; ett förnöjsamt och välmenande leende över föreställningen om att detta är hur du tänker och förhåller dig till olika situationer i din vardag. Det gillas!

ONE

Chaya Miriam sa...

Det här inlägget var faktiskt riktigt roligt att skriva också. Det var kul att hitta på sin egen vanliga dag som mycket väl skulle kunna inträffa. Det fick mig också att tänka efter hur mycket det judiska finns med i allt jag gör både i stort och smått, det går verkligen alltid att relatera till på något sätt.

Rolf Nilsson sa...

Att bygga upp företag i Sverige är bra för sysselsättningen, då arbetslösheten är oförsvarbart hög i landet. Över 25 % av unga mellan 18-25 går arbetslösa. Men att bygga dessa företag på hemlösa människors bekostnad blir ett hemlöshetscementerande bolag. Att samma företag sedan i ”godhetens” namn anställer hemlösa rättfärdigar inte grunden för att dessa människor måste finnas för att företagsledningen och aktieägarna ska få ”gotta” sig i hemlöshetens namn. Därför har jag sammanställt en del frågor angående detta.

1. Vilket företag i Sverige har 8-12 avlidna medarbetare varje år?

2. Vilket företag i Sverige undgår ett arbetsgivaransvar gällande missbruk bland sina medarbetare?

3. Vilket Svenskt företag sponsras av Stockholms allmännyttiga och ett antal andra bostadsbolag?

4. Vilket svenskt företag anses inte vara godkänd som inkomstreferens till bostadsbolag till en lägenhet om du är tidningsförsäljare?

5. Vilket svenskt aktiebolag har byggt hela sin grund på att det finns hemlösa människor?

6. Vilket Svenskt företag (med som de själva säger ha ca 400 medarbetare) sluter inte kollektivavtal med sina medarbetare?

7. Vilket svenskt företag slipper betala ut semesterersättning till sina medarbetare?

8. Vilket svenskt företag slipper betala ut den sjukersättning andra företag tvingas göra vid sjukdom?

9. Vilket annat svenskt företag skulle genom ovanstående frågor kunna vara börsnoterat?

10. Vill verkligen ett sådant företag och dess aktieägarna på allvar se en lösning av hemlösheten?


Svaret på alla frågor utom den sista är: Situation Stockholm


Rolf Nilsson
Föreningen Stockholms hemlösa

Chaya Miriam sa...

Det var ett intressant sätt att se på saken. Jag har aldrig tänkt så kring Situation Sthlm förut. Intrycket som jag har fått av Situation Sthlm är att de försöker hjälpa hemlösa, och de som säljer tidningen uttrycker ofta en tacksamhet över att få göra något som de upplever som meningsfullt och få en chans att tjäna egna pengar. Jag är inte alls insatt i företagets verksamhet men jag kan hålla med dig om mycket, t.ex att jobbet som tidningförsäljare borde kunna hjälpa hemlösa att få bostad och att försäljarna ska ha rätt till semesterersättning. De borde ha samma rättigheter som alla andra som arbetar.

Rolf Nilsson sa...

Har människor ett företag (aktiebolag), där VD:n Pia Laestedius och Chefredaktör Ulf Stolt som numera har ett förhållande och bor i en i alla fall för oss "vanliga" människor fin villa i Saltsjö-Duvnäs. Då blir trovärdigheten liten att de skulle vilja se en lösning av hemlösheten noll. Men hur som ska självklart alla företag gå under samma regler och framförallt ska arbetarna ha lika rättigheter som alla andra, oavsett om människorna kallas/är hemlösa eller inte. Men dessa rättigheter fråntas hemlösa här som på många andra områden, där en situation utnyttjas av giriga redan etablerade människor i vårt land.

Rolf Nilsson sa...

Under 13 år har gatutidningen Situation Stockholm funnits i vår huvudstad Stockholm. De människor som startade den tänkte nog att den skulle vara en tidning som hemlösa skulle sälja för att skapa sig en plattform. Och utifrån den ges en möjlighet att bryta sin hemlöshet med samhällets stämpel på vilka dessa människor är och därefter få leva ett någorlunda ”normalt” liv. Men hur har det egentligen gått?
Har tidningsförsäljningen och alla skattemiljoner som pumpats in för ändamålet skapat den resning av människor som var tänkt? Har hemlösa individer fått bli ”vanliga” medborgare? Om så vore skulle tidningen lagts ner, och det är väl så att när organisationer som AB situation Stockholm inte längre behövs så är målet nått?
Om detta vore aktiebolagets mål idag så ser jag inte hur stoltheten numera endast är fokuserad på hur många tidningar de säljer, hur många försäljare de har och med stolthet i rösterna gärna talar om att deras tidning nu även säljs i Uppsala, Södertälje, Örebro, Västerås och Gotland. Om vi tittar närmare på tidningens innehåll finns där fyra sidor med sponsorer. Det smaklösa med dessa är att de allra flesta är just de som skulle kunna se till att hemlösa fick tillgång till ett tryggt hem och känna på känslan av att bli kallad medborgare.
Men om vi återgår till hur det går för de hemlösa försäljare detta aktiebolag säger sig hjälpa, så finns det ingenstans på deras hemsida som ger svar på detta. Om det skulle vara så att tidningsförsäljningen hjälpte hemlösa ur detta tillstånd, så skulle väl detta den organisationens främsta marknadsföringsargument. ”Titta här har vi följt 100 av våra försäljare under 2 år och hälften har idag ett ordnat liv med egen bostad och slipper numera gå under begreppet hemlös”, men naturligtvis är det inte så.
Den bistra och cyniska sanningen om de hemlösa som fått hjälp ur sin stämpel som hemlös genom situation Stockholm har gått via kyrkogården.
Om jag inte missminner mig har företag i Sverige något som kallas arbetsgivaransvar, vilket innebär att enligt lag ska företagen bekosta vården om missbruk upptäcks. Men av någon underlig anledning tycks inte detta gälla då arbetsgivaren heter situation Stockholm, där arbetstagarna är hemlösa. Varför då?
Så precis som övriga hemlöshetsverksamheter behöver situation Stockholm hemlösa för att personalen ska få sin lön, vilket knappast talas om eller gör att självkritiken eller den övriga ”hemlösaindustrin” kritiseras därifrån.

Rolf Nilsson
Ordf. Föreningen Stockholms hemlösa

Rolf Nilsson sa...

Om du eller någon av dina läsare är intresserad av det som händer eller snarare inte händer från hemlösas sida att se det. Då finns faktabloggen: http://rolfnilsson.bloggsida.se titta gärna in och kommentera.

Chaya Miriam sa...

Om det är som du säger att Situation Sthlm utnyttjar hemlösa för att överhuvudtaget kunna finnas kvar som företag, och inte vill se ett slut på hemlösheten, tycker du då att man bör köpa deras tidning? Utifrån det du säger borde man ju inte göra det för då bidrar man ju till att företaget kan fortsätta. Men när man köper tidningen hjälper man ändå den hemlöse att tjäna pengar, men det ska man alltså inte göra enligt dig? Jag köper ju tidningen för att jag vill hjälpa till, inte för att stödja en verksamhet som skor sig på andras olycka.

Rolf Nilsson sa...

Det du frågar om du ska köpa tidningen eller inte kan jag inte ge dig något svar på. Det beslutet får du ta själv, jag förmedlar bara min syn på verksamheten. Och vad människor gör med den är upp till var och en, inte av någon särskild anledning. Men någonstans verkar vi som människor slutat tänka och reflektera över saker och ting som händer omkring oss. Alla verkar snurrat in sig i olika system där det enda som råder är pengar. Och då är risken stor att människan inte får det rätta och mycket större värde än alla pengar i världen. Det är mer det mina ord försöker förmedla.
Ha det bäst tills vi hörs igen!