Tisha be Av

Tidigare har jag skrivit om 17:e Tammuz och den tre veckor långa sorgeperioden som började då. I morgon kväll börjar sorgeperiodens sista dag, Tisha be Av, som är den svartaste dagen på det judiska året. Sorgen når då sin kulmen och vi fastar i 25 timmar (varken äter eller dricker något) till minne av de två templens förstörelse i Jerusalem år 586 fvt respektive år 70 evt. Det är också en minnesdag för andra tragiska händelser i det judiska folkets historia, som Bar Kochbas misslyckade revolt mot den romerska övermakten och förvisningen från Spanien 1492.

På Tisha be Av läser man Echa, Klagovisorna, med en speciell sorgsen melodi under kvällsgudstjänsten i synagogan. Det är tradition att sitta på golvet eller på låga pallar då som ett tecken på sorg. Annat som bidrar till den speciella stämningen är att parochet, gardinen som hänger framför Torahskåpet, och duken på förebedjarens bord är borttagna samt att ljuset är dämpat så att man nästan sitter i halvmörker. För övrigt gäller samma regler som på Jom Kippur, alltså att man inte får ha på sig läderskor, inte får tvätta sig eller bada för skojs skull, inte raka sig eller sminka sig och inte ha sexuellt umgänge. En speciell regel för Tisha be Av är att man inte får studera Torahn, eftersom Torahstudier ger glädje. Man får endast studera de delar som handlar om templens förstörelse eller lagar om sorg, som till exempel Echa och Job.

Jag ser fram emot Tisha be Av i morgon, även om det är jobbigt att fasta och ledsamt att sörja. Det är en väldigt speciell dag och det kan kännas lite som att förflytta sig bakåt i tiden när man läser Echa och föreställer sig hur människorna som var med när templen förstördes måste ha sörjt och hur hemskt de måste ha haft det när de förvisades i exil. Templens förstörelse är två av de största katastroferna i det judiska folkets historia och det är viktigt att minnas dem. Tisha be Av hjälper till att hålla minnena levande.