torsdag 16 april 2009

Pesachfika

Pesach är slut nu, men jag vill ändå komma med ett sista inlägg som anknyter till den. Det handlar om i tisdags och på tisdagkvällen började pesachs två sista jom tov-dagar, så därför kunde jag inte skriva detta inlägg då.

På ridskolan där jag rider finns det ingen cafeteria, så vi turas om i gruppen att ta med fika som vi äter efter vi har ridit. I tisdags var det min tur att bjuda på fika, just den tisdagen som inföll under Pesachs åtta dagar. Först tänkte jag försöka byta dag med någon, men sedan såg jag det som en rolig utmaning att försöka komma på ett gott fika som skulle vara fritt från chamets, klara av 1,5 timmars tåg- och bussfärd och samtidigt godkännas som fika av gruppen. Matza skulle inte anses vara fika, det måste vara kakor, bullar eller något sådant. Naturligtvis skulle det vara svårt att hitta några kakor utan chamets i någon affär, jag vet inte om sådana finns ens. Möjligtvis i kosherian. Jag skulle ha kunnat göra någon fruktkompott eller annan god dessert, men den skulle nog inte ha kommit fram i fräscht skick efter resan.

Istället bestämde jag mig för att baka några kakor med matzamjöl i som jag letade upp recept på. Jag bakar ytterst sällan, nästan bara när jag bakar challa, och hade aldrig provat de kakrecepten innan. Men hur svårt kan det vara. Det ena receptet var på lekach, en slags sockerkaka, och det andra var på Pesach-brownies. Jag började med lekach och det verkade gå hur bra som helst, den såg jättefin ut i ugnen när den nästan var färdig. Men när jag öppnade ugnsluckan bara sjönk den ihop tills den var endast hälften så stor som innan. Jag tog ut den och provsmakade och upptäckte att det mesta hade sjunkit ned till botten, så den var inte alls särskilt god. Den kunde jag ju inte bjuda på. Nåja, jag hade fortfarande kvar brownies, och förhoppningsvis skulle jag lyckas bättre med dem. De var inte heller helt lätta att göra då man ska smälta blockchoklad som måste ha rätt temperatur när man blandar i de andra ingredienserna. Lyckligtvis blev de supergoda och skulle säkert duga som fika i min ridgrupp, där de har satt ribban ganska högt. Nästan alla brukar ha med sig hembakat eller fikabröd inköpt från konditori.

När det så blev dags att bjuda på fika blev en del förvånade över att jag hade med mig hembakat, de trodde inte att jag som är student har tid att baka. Det har jag visserligen inte heller, och hade det inte varit pesach så hade jag helt klart köpt fikat. Browniesen gick hem och jag fick en del beröm för dem, vilket var kul förstås. Ingen märkte att det inte var vanligt mjöl i dem. Det skulle nog inte jag heller ha märkt om jag inte visste att de var gjorda på matzamjöl, för de smakar nästan som vanliga brownies. Det blev lite mer arbete att bjuda på fika på pesach, men samtidigt var det bra att jag fick just den dagen. Om någon annan hade bjudit på fika då så hade jag inte kunnat äta det fikat, eftersom det nästan helt säkert skulle ha varit chamets. Det hade kanske känts lite oartigt att behöva tacka nej. Dessutom skulle de antagligen ha undrat varför jag inte ville ha fika den dagen, men det hade jag nog kunnat förklara på ett lättbegripligt sätt. Fast jag vet inte om chametslagarna ter sig särskilt lättbegripliga för utomstående, tvärtom kan jag tänka mig att folk tycker de är ganska märkliga.

5 kommentarer:

Freddie Wolfgram sa...

Åh, Heja Chaya, She's the man! : D

rebecka sa...

Jag tror inte att de skulle tyckt att det var oartigt... Tvärtom tror jag att många tycker det är spännande att höra om traditioner som inte är ens egna. En gång försökte jag bjuda en muslim på kaffe utan att tänka på att det var Ramadan... först trodde jag bara inte att han ville ha, men sen förstod jag varför. Jag tycker inte att det var oartigt, utan snarare så väcks det i mig ett intresse och en respekt för andra som inte firar samma högtider som mig. Chametslagarna är ju lite knepiga, men om man bara förklarar varför det är så viktigt så tror jag att folk respekterar det, tänker jag i alla fall.

Chaya Miriam sa...

Det håller jag med om. Jag tycker inte heller att det vore oartigt om någon tackade nej om jag bjöd fika eller annat, vilket skäl de än skulle ha. Och det är absolut intressant att höra om andras traditioner. Troligtvis skulle mina vänner från ridskolan inte ha tyckt att jag var oartig, det är nog mest jag själv som skulle ha känt mig oartig.

Men det är inte säkert att alla skulle ha varit intresserade av att höra min förklaring till att inte äta chamets. Oftast när jag berättar något om judiska seder för icke-judiska bekanta brukar de vara öppna och intresserade, men jag har också fått mindre positiva reaktioner. Då handlar det förstås om personer som är negativa till judar och judendomen i allmänhet. Man kan knappast vänta sig att de ska visa något intresse eller ens vänlighet, men som tur är stöter jag sällan på sådana människor.

Jenny sa...

Du borde få mitt recept på lekach! Receptet är ganska bra och det finns så många varianter på lekach! Fast personligen så tycker jag att Pesach-brownies mycket godare.. ^^

Vad kul att det gick bra tillslut!

Chaya Miriam sa...

Kanske det, men den varianten jag gjorde var den allra enklaste, ändå gick det inte. Det stod så konstigt i receptet, att man skulle ha 6 msk matzamjöl i men sedan i anvisningarna nämndes inte det matzamjölet. Jag hällde i det i alla fall, men egentligen kanske det bara var till för att strö i formen. Det måste vara det som var felet. Eller hur står det i ditt recept, står det att man ska hälla matzamjöl i smeten? Hur som helst får nog öva några gånger först innan jag försöker bjuda någon på lekach igen.