Derech erets - landets väg

Under lördagens shabatgudstjänst var det en kvinna som höll en mycket intressant predikan. Det hon sa fick mig att börja fundera. Hon pratade om begreppet derech erets, som ordagrant betyder "landets väg". Det innebär att man ska följa det landets väg där man bor, alltså ta seden dit man kommer. Det var intessant att reflektera över i vilken utsträckning man själv som judinna har tagit till sig de svenska sederna. Vissa seder följer man säkert omedvetet utan att överhuvudtaget tänka på det. I kollektivtrafiken till exempel följer man outtalade regler, som att stå till höger i rulltrappan, vänta tills folk har gått av tåget innan man stiger på och inte prata med alla främlingar. Detta är svenska seder. I en del andra länder kan det tvärtom vara helt i sin ordning att prata med alla man möter och om man sitter tyst börjar folk undra om man mår bra eller tycker att man är konstig. Det handlar förstås mycket om olika kulturer, men sederna och kulturen går hand i hand. Sådana här seder om praktiska saker och sociala regler måste man följa i ett land om man vill passa in och inte uppfattas som otrevlig.

Sedan finns det mer konkreta seder och bruk som man kan välja att ta till sig om man själv vill. Att fira midsommar eller inte är ett val som man själv gör och för det mesta är det ingen som tar illa upp om man väljer att inte ta till sig den seden. Man kan välja att baka pepparkakor till chanukka om man känner för det, men det varken förbättrar eller försämrar ens relation till det svenska majoritetssamhället. Att äta pepparkakor på chanukka förändrar inte heller på något sätt ens judiskhet. Det står inte i motsättning till Torahn och judisk gudstro, och det är just där som gränsen går för hur mycket av de svenska sederna som jag kan anamma. Svenska seder som direkt strider mot Torahn och judiska trosprinciper kan jag inte följa. Jag kan inte ta den svenska seden att äta julskinka och införliva den med chanukkafirandet, för Torahn som Gud har gett oss säger att vi inte får äta fläsk. Inte heller kan jag sjunga julsånger med kristet budskap, eftersom det vore mot min judiska tro. Men att äta pepparkakor i december eller sill på midsommar är inget som bryter mot mitsvoten. Det har ingen religiös innebörd alls.

Samtidigt kan gränsen verkligen vara hårfin när det gäller vilka icke-judiska seder som man kan göra till sina. Kan man ha en julgran i sitt hem under chanukka? Ett "chanukka tree", som en del amerikanska judiska familjer faktiskt har. Jag skulle inte vilja ha det, även om Torahn inte förbjuder det. Det är ju egentligen bara ett träd med lite bling-bling i, men det är ändå en symbol med en viss betydelse. Det är en symbol för julen och i förlängningen för kristendomen. Rent känslomässigt skulle det inte vara passande att ha en sådan i mitt judiska hem.

Det är såklart upp till var och en vilka seder man vill ta till sig från majoritetskulturen, och många seder kan ju vara berikande. I alla tider har det judiska folket anammat seder från de länder där de har bott, som till exempel olika maträtter som senare har kommit att betraktas som typiskt judiska rätter. Så länge en icke-judisk sed inte strider mot mitsvoten och den tillför något positivt till ens tillvaro, så ser jag inget hinder för att ta till sig den. Sådana ytliga eller materiella ting kan inte förändra den judiska trons innersta kärna.