I måndags på kvällen inföll Tisha beAv. Det är en 25 timmar lång fastedag som vi håller för att minnas förstörelsen av första och andra templet, hur G-d befallde det judiska folket att vandra 40 år i öknen innan de fick komma in i landet Kanaan (numera kallat Israel) och andra tragiska händelser som alla sägs ha ägt rum just på Tisha beAv. Jag har skrivit om denna dag tidigare så jag beskriver den inte närmare här.Varje Tisha beAv påminns jag om att vi en gång hade ett tempel som blev förstört och inte blev återuppbyggt på nytt. Sedan det andra templet förstördes år 70 evt har vi varit utan tempel och förvisade från hemlandet Israel fram till 1948. Men trots att vi har fått tillbaka vårt hemland har templet inte återuppbyggts. Under den långa tid som har gått sedan andra templets förstörelse har berget där tempelt stod använts för andra saker. Idag står en berömd moské på tempelberget och den kan man förstås inte bara riva hur som helst.
Även om tempelberget hade stått tomt idag är det dock inte säkert att något nytt tempel skulle börja byggas. För frågan är om vi egentligen behöver något tempel nu. När det första templet fanns var det den enda platsen där folket samlades för att be tillsammans. Det fanns inga synagogor då, de började utvecklas först efter att första templet förlorats. Man tillbad G-d främst genom att offra olika saker till honom, som djur, mjöl, olja och annat ätbart. Kohanim, prästerna, var de som tjänade i templet och de utförde uppgifter varav flera var förbjudna för resten av folket att utföra. De som föddes i stammen Levi och tillhörde kohanim var förpliktigade att arbeta i templet och ingen från någon annan stam fick göra det.
Den gudstjänst, om den nu kan kallas gudstjänst, som firades i templet var väldigt olik de gudstjänster som vi har i våra synagogor idag. Vi offrar inte djur längre, kohanim har inte några som helst religiösa förpliktelser eller någon särställning och alla judar kan delta i gudstjänsten på lika villkor. Nu har vi också mer fokus på bön muntligen direkt från människan till G-d medan den viktigaste formen för tillbedjan i templet var offrandet. Så om vi fick möjlighet att bygga upp templet igen, hur skulle det då användas? Ska det användas på samma sätt som förr, eller bli en modern version av det gamla templet? Jag tror att de flesta vill behålla de gudstjänster som vi har nu, och inte återinföra djuroffren. Jag skulle då verkligen inte vilja offra djur i varje fall, för det finns ingen anledning till det. Jag köper mitt kött i kosherian. På templets tid däremot var offerritualen ofta det enda tillfället då man åt kött.
Dessutom, vad skulle G-d ha för nytta av att vi offrade djur och annat till honom? I Jesaja vers 1:11 står: "Vad ska jag med era många slaktoffer? säger Herren. Jag är mätt på brännoffer av vädurar och på gödkalvars fett, och till blod av tjurar och lamm och bockar har jag inget behag." Antagligen har G-d inte heller behov av ett tempel utan offer. Han finns överallt och behöver ingen särskild byggnad där han kan lyssna på folks böner. Det är snarare vi människor som vill ha en särskild plats att samlas på, gärna fint utsmyckad för att hjälpa oss att komma i rätt stämmning. Detta är hjälpmedel för människan men G-d klarar sig säkert lika bra utan dem. Om vi samlades ute på ett fält och bad med kavanah (hängivenhet) där så skulle det säkert vara lika mycket värt för Den högste som en gudstjänst i synagogan. Kanske lika mycket värt som en gudstjänst i ett tempel.
