I mitt inlägg "Tack, men jag firar inte jul..." var jag kanske lite väl hård mot den vackra, ljusa, och glimmande högtiden julen som glädjer så många i dessa mörka tider. Jag räknade ju faktiskt bara upp dess nackdelar för mig, utan att nämna något positivt förutom det gnistrande pyntet som lyser upp vinterkvällarna. Därför bjuder jag nu på en ÄNNU mer annorlunda synvinkel på julen, men en lite gladare och inte fullt så allvarligt sådan. Skriven med glimten i det tindrande ögat.Äntligen är den här! Den underbara, glittriga, röda tiden. Jag blev så glad när jag äntligen fick se de första små prydnadstomtarna i affärerna för några veckor sedan, som jag inte behöver spendera några pengar på. Så roligt att bara kunna titta utan att vilja köpa. Det är så skönt att promenera lugnt på stan och betrakta de stressade julfirarna springa ut och in i affärer på jakt efter de bästa julklapparna. Jag läste nyss i tidningen att varje svensk handlar julklappar för 6000 kronor i genomsnitt, tänk vad mycket pengar jag sparar på att inte fira jul! Både jag och min plånbok känner riktigt julefriden genomsyra oss vid denna tanke.
Och tänk vad mysigt det är med alla julmarknader. Ofta finns det små eldar där som man kan värma sig vid, perfekt på shabat när jag inte får elda själv. Det är också trevligt att se på alla stånd där de säljer julsaker, jag riktigt känner hur sparkontot växer. Nu får jag äntligen chansen att titta på fläskkorvar också. Jag älskar den härliga lukten, nog är det något visst med den.
Många anser att julen är en svensk sekulär högtid snarare än en kristen, och visst är det så! Eftersom majoriteten av de som firar jul inte tror på Jesus kan ju inte julen kallas kristen, för på julen äter svenskarna bara middag, dansar runt en gran, ger varandra presenter och ser på Kalle Anka. Det är sällan de går på julottan i kyrkan. Så därför borde det inte vara några problem för mig som religiös judinna att fira jul, eller? Åh neej, nu måste jag vara lite negativ igen... Det finns ett problem här, och det är att på julen firar man att jultomten kommer. Inom judendomen tror vi inte på tomten, det står faktiskt ingenstans i Torahn att en tomte ska komma på julafton. Så därför kan jag inte fira julen som har ett budskap som är tvärtemot judendomens. Vad synd alltså! Tomten som är så fin i sin röda rock och vita fluffiga skägg och han verkar så snäll som ger alla snälla barn presenter. Nåja, alla icke-judiska snälla barn i alla fall. Han kommer ju aldrig till judiska hem, så det är egentligen inte att undra på att vi inte tror på honom.
Då är det allt för väl att det finns så många generösa människor som delar med sig av sina julupplevelser till mig, så att jag också får känna lite julstämning. Det är så spännande att höra om vad de har köpt för julklappar, vad de har bakat för julgodis, huruvida de ska göra sin egen pepparkaksdeg eller köpa färdig, vilka de ska fira jul med, om deras barn är med i luciatåg och så vidare. Jag antecknar allt noga så att jag kan spara och ha som minne. Men det bästa är ändå när de frågar mig saker som "var ska du fira jul?", "har du köpt julklappar än?" eller "hur var julen?". Då får jag äntligen den spännande utmaningen igen att förklara varför jag inte firar jul. Det här kan vara lite vanskligt, speciellt när jag ska tillkännage att jag inte tror på tomten. Men de allra flesta brukar ta det bra och jag blir så glad när jag blir respekterad trots min avsaknad av tro på tomten.
Men, jag måste ändå erkänna, att trots allt detta fina som jag har räknat upp ovan är det framför allt mest bara en sak som jag gillar med julen: jullovet! Det är den allra finaste traditionen av alla, att mitt i vintern få vara ledig i drygt tre veckor. Och även om man inte är student och inte får något jullov så har man åtminstone att antal röda dagar i kalendern att se fram emot. Tack för det julen!
4 kommentarer:
Ok, är det så smakfullt att driva med en tid som trots allt bjuder på en del trevligheter och som för många är det viktigaste tiden på året? Vad är problemet med att mysa i andras glädje, att förstå att tomtar och julmarknader för många symboliserar en efterlängtad familjehögtid? Jag tycker du borde komma ner lite på jorden, sluta vara så missunnsam, och bjuda lite mer på dig själv. Gör som jag, bjud kursarna på chanuka-fika och hitta nåt gemensamt ljus i vinterslasket.
Jag driver inte med någon tid, men varför ska man inte kunna skämta om sitt EGET förhållande till julen liksom man kan skämta om det mesta annat? Dags för dig att komma ned på jorden och inte ta allt så allvarligt kanske? Jag orkar inte förklara igen att jag inte missunnar andra att fira jul. Jag tycker inte heller att jag behöver klargöra IGEN att jag ser positivt på att människor firar och är glada, för detta fick jag göra flera gånger om efter jag skrev inlägget "Tack, men jag firar inte jul". Läs kommentarerna till det så slipper jag upprepa allt. Men jag visste faktiskt inte att detta var ett så känsligt ämne, så jag ber om ursäkt om jag gjorde dig eller någon annan upprörd.
Du får specifiera vad du menar med att bjuda på sig själv i detta sammanhang. Jag bjuder mycket på mig själv, men något julfirande vill jag inte delta i. Men bara för att jag inte själv vill delta betyder ju inte det att jag missunnar andra att göra det. Om du inte gillar skidåkning, missunnar du då andra att åka skidor?
Men alltså ärligt, bjuda kursarna på Chanukka-fika? Vet alla dina kursare att du är judinna (vilket jag tolkade det som att du är) och vet de överhuvudtaget vad Chanukka är? Blir det inte en konstlad situaion om du måste förklara det för dem och be dem fira din högtid med dig som de knappt hört talas om? Jag tycker i alla fall att det skulle verka konstigt att be mina kursare fika med mig för att fira en judisk högtid som de inte kan relatera till. Men visst om du kan vara så öppen tillsammans med dina kursare så är det ju jättebra, det är ju så det borde vara.
Ja, jag har bjudit mina kursare på sufganyiot, för liksom de gärna försöker få mig involverad i julen så tycker jag gott att de kan sätta sig in i chanuka också. Vad har jag att förlora? Alla är inte elaka okunniga halvantisemiter som är ute efter alla judar och judinnor, utan de flesta vanliga svenskar är just det - nyfikna, vanliga svenskar som gärna delar andras glädje åtminstone så här års. Tro det eller ej. Det jag reagerar mot är din raljerande ton i ditt inlägg, om fläskkorven och elden, det är som om du säger att du som judinna är sann och värdig medan andra är idioter som gillar fläsk och går på dumma marknader. Lite ödmjukhet är aldrig fel, och det faktum att du återigen skriver om julen verkar tyda på att du är obekväm i julen, och obekväm i att få kritik. Julen kan vara en utanförskapets tid, men just därför tycker jag att det är bättre att le åt alla julfirare, men också ge dem en tankeställare till exempel genom att berätta om chanuka, bjuda in dem så ska du se att vintern blir hur mysig som helst. Mina kursare tyckte det var roligt att "fira" chanuka med mig, och önskade mig en fin chanuka, vilket betyder galet mycket för mig eftersom det är precis som det borde, och ska vara.
Som sagt det är ju jättebra att du kan vara öppen mot dina kursare och vad kul att de är intresserade också av att lära sig om andras högtider. Tro nu inte att jag skyr allt som har med julen att göra, jag älskar faktiskt pepparkakor och lussebullar så jag är gärna med på julfikan. Det har ju ingenting med religion att göra, utan är bara mysig samvaro.
Jaså, jag som inte trodde att elden och fläskkorven skulle vara det värsta. Nu var ju allt detta menat som ett skämt, du tar det på för stort allvar. Förresten, om jag nu vore allvarlig, varför skulle icke-judar vara sämre för att de tänder eldar på julmarknader och äter fläskkorv? Det är ju det de inte är. De har ju inga 613 mitsvot att följa där det ingår ett förbud mot att äta fläsk, så de har ingen anledning att avstå från fläsk. De bryter inte mot något bud, alltså är de inte sämre än någon annan. Så nu förstår jag inte riktigt vad du menar? Jag skämtade ju om mig själv som tittar på fläskkorvar och känner lukten. Alltså man kan väl tycka att julmarknader är mysiga med eldar och så, men måste man verkligen tycka om fläsklukten? Måste man gilla allt med julen, och varför får man inte skoja om den?
Jag skrev ett inlägg till om julen som en parodi på det första. Det första inlägget blev ju allvarligt till tonen så då ville jag skriva en annan mer skämtsam version. Jag ville se hur jag kunde ta ett inlägg och förändra det men ändå ha kvar samma tema. Så det var lite av ett experiment. Hur jag förhåller mig till julen, huruvida jag är obekväm med den eller ej behöver jag väl inte förklara mer eller? Det är ju det inläggen handlar om. Kritik tål jag, så fortsätt du och ös på med den. Jag tar inte åt mig personligen förstår du väl, detta är ju bara en blogg som jag skriver för nöjes skull. Tar man åt sig personligen ska man inte ha en blogg anser jag. Om jag vore obekväm med kritik så skulle jag ju knappast våga skriva några provocerande inlägg, eller hur? Då hade jag snarare låtit bli att skriva dessa inlägg om julen. Hade bloggen blivit intressant om jag bara snällt hade hållt med och tyckt bra om allt? Själv tycker jag att det är intressant att läsa om andras tankar och åsikter, oavsett om de håller med mig eller ej. Just därför är det intressant att läsa även kritik, för att ta del av en synvinkel som skiljer sig från min egen. Det hade ju blivit olidligt tråkigt om alla hade tyckt precis som en själv.
Skicka en kommentar