lördag 29 augusti 2009

Ansvar för medmänniskor

Föregående veckas parasha, Ki tetse, som vi läste denna shabat handlar mycket om att ta ansvar för varandra. Ett exempel på det är följande verser, 5 mos 22:1-4:

"Om din broders oxe eller får går vilse, skall du inte undandra dig att ta vara på djuret. Du skall föra det tillbaka till din broder. Och om din broder inte bor i din närhet eller om du inte vet vem det är, så skall du ta in djuret i ditt hus, och det ska vara hos dig, tills din broder frågar efter det. Då skall du lämna det tillbaka åt honom. På samma sätt skall du göra med hans åsna, på samma sätt med hans kläder, och på samma sätt skall du göra med allt annat som din broder kan ha förlorat och som du hittar. Du får inte dra dig undan. Om du ser din broders åsna eller oxe falla på vägen, skall du inte undandra dig att bistå djuret. Du skall hjälpa honom att resa upp det."

Om man ser att någon har tappat en sak exempelvis på gatan så får man inte bara gå därifrån. Det är ens ansvar som medmänniska att ta med sig saken och ge den tillbaka till dess ägare. I vår tid vet man sällan vem ägaren är, men då får man ändå inte låta saken ligga kvar. Då ska man ta den med sig och behålla den tills den rätte ägaren kommer och fråga efter den. Nu tar man såklart oftast inte med sig föremålet hem utan lämnar snarare in det till polisen eller något liknande. Men man får aldrig strunta i att ta hand om något som man hittar och man får förstås absolut inte behålla det själv. Det är inte "den som hittar det får det" som gäller.
Jag undrar hur många det är som verkligen försöker återlämna saker de hittar till den rätte ägaren, tyvärr tror jag inte att det är så många. De flesta går nog bara förbi och tänker att någon annan får ta saken, eller så stjäl de den. Men då och då kan man läsa om någon som har fått tillbaka sin plånbok eller väska och som via en tidning tackar den okända vänliga människan för hjälpen.

En gång hittade jag en mobiltelefon som någon hade tappat i en rulltrappa vid pendeltågen. Den hade hamnat högst upp i trappan och var väl synlig för alla som gick förbi. Men alla gick just bara förbi och ingen tog upp mobilen. En del var nära att trampa på den. Jag tänkte direkt att jag måste skynda mig och ta den innan någon trampar sönder den, eller stjäl den. Så jag sa till de som nästan höll på att trampa på den att de skulle se sig för så att jag kunde ta den och lämna till spärrvakten. När jag så fick grepp om den kom jag att tänka på att det var Shabat och här stod jag och höll i ett muktse föremål (något som man inte bör röra på Shabat). Men jag ville så gärna hjälpa den person som hade tappat mobilen, vilket ju också är en mitsva. Så jag sprang ner för trapporna igen och lämnade in den till spärrvakten.

Jag har länge funderat på om jag enligt halachan gjorde rätt när jag bar ner den muktse telefonen på shabat. Just då kändes det som det enda rätta, det handlade trots allt om att hjälpa en annan människa. Idag på den fruktbara diskussionen efter shabatgudstjänsten passade jag på att ta upp detta nu när veckans parasha handlade om just att ta ansvar. Svar som jag fick från de andra var att jag skulle göra det som jag tyckte kändes rätt, samt att man får bryta mot nästan alla andra mitsvot om det handlar om att rädda liv. Det visste jag förstås redan, men jag hade ju bara lämnat in en mobil, inte räddat någons liv. Då sa en dam att personen som hade tappat telefonen kunde ha skrivit in några jätteviktiga nummer i den och att vi inte kunde veta om handlingen att lämna in telefonen skulle rädda någons liv eller inte. Telefoner kan rädda liv, menade hon. Där fick jag något att tänka på. För mig var det bara en telefon som behövde lämnas in, men jag kunde inte veta hur mycket den egentligen betydde för dess ägare. Jag tror att den goda gärningen att lämna in en upphittad värdefull sak betyder oerhört mycket för personen som får tillbaka den, oavsett om det gäller livet eller inte. Om någon är jätteledsen och förtvivlad över att ha förlorat något värdefullt, blir han eller hon kanske överlycklig över att få det tillbaka. Att göra någon så glad och visa att det finns de som bryr sig om andra, även människor som de inte känner, är en möjlighet som aldrig får gå förlorad.

6 kommentarer:

Lina sa...

Tack så mycket för lite information om judendomen som jag kunde hämta på din sida. Holler på att göra ett SO arbete och det här var presis det jag behövde.

Tack!!

//Lina

Chaya Miriam sa...

Varsågod, alltid kul att kunna vara till hjälp. Jag hoppas ditt arbete blir bra.

Sara sa...

Att älska sin nästa och hjälpa den måste alltid gå före att hålla lagen, annars lever vi inte efter Guds första och största bud utan försöker bara uppfylla en lag. Du gjorde absolut rätt, ha inte någon samvetskval för det. Bless!/Sara

Chaya Miriam sa...

Att älska sin nästa som sig själv och hjälpa den ÄR lagen. Det är inget fristående bud från resten av Läran, alltså Torahn. Men det är inte som du säger G-ds första bud i något avseende. Det första budet som du hittar i Torahn är "var fruktsamma och föröka er och uppfyll jorden". Det är inte heller det första av de tio G-ds bud, för det första budet lyder: Jag är Herren er G-d som har fört er ut ur Egypten, ut ur slavlägret". Men däremot är budet att älska sin nästa som sig själv centralt i Torahn. Som Hillel sa (min egen formulering): "Det som du inte vill att din nästa ska göra mot dig, det ska du inte göra mot din nästa. Det är hela Läran, resten är kommentarer. Gå nu och lär."

"Att älska sin nästa och hjälpa den måste alltid gå före att hålla lagen" skriver du. Men att hjälpa sin nästa ÄR att hålla lagen. Det är en mitsva, ett bud, som går före andra mindre mistvot, också de tillhör lagen (ex. förbud mot att bära en telefon på shabat).

"Annars lever vi inte efter G-ds första och största bud utan försöker bara uppfylla en lag" Men att leva efter G-ds "första" och största bud är ju att uppfylla lagen, annars om man satte mindre bud före det så skulle man inte uppfylla lagen. Detta bud hör till lagen, till Torahn, det står inte utanför som du tycks tro.

Inget kan gå före att hålla lagen, för då bryter man mot den. Däremot går vissa mitsvot före andra, allt enligt lagen. Mitsvan att rädda liv går före nästan allt, allt utom mitsvot mot avgudadyrkan, förbjudna sexuella förbindelser och mord. Men att bryta mot sådana mitsvot är inget man gör för att rädda liv, så det är i princip omöjligt att någon annan mitsva skulle hindra en från att rädda liv.

Att hålla mindre mitsvot som shabatregler istället för att utföra den stora mitsvan att hjälpa någon är att gå emot lagen, speciellt om ens hjälp skulle kunna vara livsavgörande för den personen. Så ditt uttryck "försöker bara uppfylla en lag" känns något malplacerat.

Sara sa...

Ops, vilken näsbränna jag fick där men jag håller med.Jag hade bara inte riktig peil på skillnaden mellan de olika namnen. Jag tror att erat språk är lite rikare än svenskan. För det känns som om vi ändå menar sammas sak? Hur som helst skulle jag iallafall ha handlar som du.
Kommer att tänka på när jag handlade flingor och tillfälligt laggt paketet under barnvagnen i platsbrist. När jag kom ut ur affären märkte jag att det inte blivit betalt för. Reaktionen blev tydlig när jag kom in igen och bad att få betala det.Kassörskan tyckte nog jag var lite "konstig" eftersom jag kom tillbaka. Hon hade ju inte märkt svinnet./ Sara

Chaya Miriam sa...

Det var inte menat som en näsbränna, utan som ett klargörande. Det är en vanlig missuppfattning främst bland kristna att fokus i judendomen ligger på att "bara" uppfylla en lag, men etiska principer som att man ska hjälpa sin nästa är minst lika viktiga som rituella lagar och är faktiskt också en del av halachan, judisk lag. Det var det jag ville få sagt.

Vi menar säkert samma sak ja, bara det att du gjorde skillnad mellan etiska lagar och rituella lagar (som vad man får och inte får göra på shabat)och menade att det etiska går före "lagen" (de rituella lagarna). Det hade du ju rätt i att det etiska i detta fall går före rituella shabatregler. Men vad jag menar är att det etiska och rituella hör till samma lag, halachan. Däremot går vissa mitsvot (bud) före andra, som etiska mitsvot som kan gå före rituella. Men visst menade vi i princip samma sak, att det är viktigare att hjälpa människor i nöd än att uppfylla rituella lagar.

Jag tycker det är bra att du betalar tillbaka om du fått med en vara gratis. Det är märkligt att folk kan tycka det är konstigt, som om ärlighet och hederlighet har blivit något konstigt. Men jag tror inte att de flesta ser det som stöld att ta med sig en obetald vara, de ser det nog mer som en extra liten rabatt som man kan ha turen att få då och då. Men jag ser ingen skillnad mellan att utnyttja kassörens misstag och att snatta.