Sista shabat i Sverige på två månader

Nu sitter man här i mörkret igen då efter att ha läst havdalah och shabat är slut. Det känns alltid lite tomt men jag får trösta mig med jordgubbar, som visserligen är från i torsdags när jag storhandlade inför shabat. De är lite mosiga men ganska goda ändå. Det har varit en trevlig shabat, ungefär som vanligt. Jag gick till synagogan både fredag kväll och lördag morgon. I morse var det verkligen mycket folk, synagogan var nästan fullsatt. Det var en hel del som hände under gudstjänsten. En av rabbinkandidaterna, som har ansökt om att få bli rabbin i Stora synagogan, var på besök och höll predikan. Han kommer från Israel. Vi har bara två rabbinkandidater just nu, han och en kvinna från Holland. Den kvinnliga rabbinen har också gästpredikat i Stora synagogan, men det var den helgen då jag var bortrest så det missade jag. Rabbinen som var här idag tycker jag verkar trevlig och kunnig. Hans predikan var intressant. För mig spelar det ingen roll om vi får en man eller kvinna som rabbin. Jag tycker inte att en kvinna skulle vara mindre lämpad som rabbin än en man bara på grund av att hon är kvinna. Det är personligheten och kompetensen som är viktigast och hittar man rätt person så har det ingen betydelse vad den har för kön. Det tycker i alla fall inte jag. Sen finns det förstås de som har andra åsikter.

Denna gudstjänst var det även en flicka som blev Bat-Mitsva, en liten bebis fick sitt hebreiska namn och ett par blev lyckönskat inför sitt bröllop kommande vecka. Det blev en stor kiddush efteråt med mycket gott tilltugg, bland annat laxsmörgåsar och bröd med hummus. Jag åt en hel del eftersom jag inte hade ätit frukost och stannade en stund och pratade med folk. Sedan åkte jag direkt hem. Jag sov flera timmar och när jag vaknade studerade jag veckans parasha (Torah-avsnitt) en stund. Det hade jag förstås redan gjort tillsammans med de andra i synagogan, men nu gjorde jag det själv utifrån en ny bok som jag fick i veckan, "The five books of Miriam". I den tolkas varje parasha utifrån ett kvinnligt perspektiv. Den är lite annorlunda och liknar ingen bok med Torah-kommentarer jag läst tidigare. Men den är väldigt intressant. Jag ska läsa ett avsnitt ur den varje shabat nu under ett år. Man läser ju hela Torah på ett år, indelad i veckoavsnitt.

För mig var detta den sista shabat som jag firade i Sverige på länge. Jag ska resa utomlands nästa vecka och kommer inte tillbaka hem förrän i slutet av augusti, precis innan skolan börjar. Det ska bli kul att resa, men jag kommer helt säkert att sakna Sverige, vännerna, familjen och synagogan. Det var lite vemodigt att gå ut från synagogan idag och veta att jag inte får se den och vännerna där på två månader framöver. Men tiden går ju fort, speciellt när man är ledig och är ute och reser och får nya intryck. Den här bloggen får nog också ta semester under sommaren. Jag hade ju kunnat fortsätta skriva under resan, men de inläggen hade nog inte blivit så relevanta för den här bloggen. Den handlar ju om att vara judinna i Sverige, om hur livet och vardagen kan se ut just i Sverige. Utlandsresor är en annan historia, som jag möjligtvis kan starta en annan blogg om. Detta kanske blir mitt sista inlägg här innan jag åker. I så fall vill jag passa på att önska er läsare en trevlig sommar. Hoppas ni får lika fint väder som jag kommer ha där jag ska bo. Lehitraot! (på återseende)

Shavuot

I söndags kväll började alltså Shavuot, högtiden som firas till minne av när vi fick de tio budorden och Torah. Det är också en skördehögtid. Ända fram till dess har jag räknat omer varje kväll i 49 dagar. Man ska nämligen räkna varje dag från andra dagen av pesach och fram till Shavuot, som kommer exakt sju veckor efter Pesach. Shavuot betyder veckor. Man räknar omer för att markera att befrielsen från slaveriet i Egypten (som firas under Pesach) inte är fullständig om den inte når sin höjdpunkt i Shavuot, då Gud uppenbarade sin vilja för israeliterna. Att räkna omer är också som att vänta på en kär vän, då man räknar varje dag fram till dennes ankomst. På Erev Shavuot (kvällen före Shavuot) räknar man inte omer för den 50:e dagen som ju är Shavuot. Den kvällen brukar man ha en sammankomst, Tikkun leil Shavuot, då man först har en kort Maariv-gudstjänst och därefter studerar man Torah tillsammans. Jag var på Stora synagogans Tikkun leil Shavuot som hölls i församlingshuset. Det var fem personer som föreläste, bland andra kantorerna och överrabbinen. Talen hölls på både svenska och engelska och det var mycket intressant. Vi fick till exempel se bilder på hur Herodestemplet såg ut och fick höra om tidsbegreppet i skapelsen. Det fanns även gott om fika; tårtor, kakor och ostkaka. Det mesta med mjölk i, eftersom det är tradition att äta mjölkmat på Shavuot. Innan vi började studera läste en av kantorerna kiddush. Han läste över vinet Old Treasure, det som jag har letat efter så länge. Han sa att detta var sista gången han läste över det vinet, för det var den sista flaskan han hade. Det ska inte säljas mer i Sverige, eftersom de har slutat att exportera det sa han. Så nu vet jag det. Tråkigt bara för det var ju mitt favoritvin. Tikkun leil Shavuot höll på ända fram till 00.30 på natten. För mig hade det gärna fått hålla på längre för jag var inte alls trött. Men sent blev det ändå innan vi kom i säng. Nästa dag var det gudstjänst 09.15 på morgonen, men då var jag för trött för att orka gå. Jag tänkte att jag kunde gå på morgongudstjänsten på andra Shavuotdagen istället och det gjorde jag också. Då var det inte särskilt mycket folk, det var knappt att vi hade någon minjan i början. Men det kom fler senare. En av gabaim (synagogans tjänstemän) frågade mig om jag ville få en aliya som kallas gelila. Den innebär att man ska rulla ihop Torah-rullen efter läsningen och binda ihop den med bindeln, sätta på manteln och alla silverföremål, som är tas (bröstskölden), jad (pekpinnen) och rimonim (kronorna). Jag blev glad att han frågade mig och jag sa att jag gärna ville det. Det är ju ett hedersuppdrag att få en aliya. Jag hade visserligen inte fått gelila förut men han skulle visa mig hur jag skulle göra. I Stora synagogan har vi ju egalitära gudstjänster, så kvinnor och män har samma rättigheter. Kvinnor får ingå i minjan och får göra aliya till Torah. I mer traditionella församlingar är det bara männen som ingår i minjan och får göra aliya. I Stora synagogan måste kvinnor täcka huvudet och ha på sig tallit precis som männen när de går fram till Torah. Det gick bra att göra gelila men det var mycket att tänka på. Alla saker ska ju sitta på rätt sätt, man kan till exempel inte hänga tas eller jad på baksidan av Torah-rullen. Men om jag får gelila igen kommer jag nog ihåg hur det ska vara. Efter gudstjänsten åkte jag direkt hem och sov som jag brukar och resten av dagen har jag bara tagit det lugnt. På Shavuot gäller samma regler som på Shabat, alltså allt arbete är förbjudet. När Shavuot var slut läste vi också en kort havdalah för att markera att högtiden var över och en vanlig veckodag hade börjat. Det gör verkligen att man känner skillnaden och det känns lite tomt nu när Shavuot är över. Nu dröjer det länge till nästa högtid, Tisha BeAv, som i år infaller den 10:e augusti. Fast Shabat, som är den näst viktigaste högtiden efter Jom Kippur, återkommer ju som tur är varje vecka.

Sommarlov, nationaldag och shabat

Nu är vårterminen slut (sista dagen var 2:e juni) så jag kan äntligen njuta av ett långt sommarlov. Nu känns det verkligen att det är sommar också, med detta kanonväder vi har haft senaste veckan. Jag har inget särskilt som jag måste göra på dagarna så jag kan göra det jag känner för. I torsdags åkte jag in till city och tog en shoppingrunda i lugn och ro, något som jag inte har kunnat göra på evigheter. Jag gick till kosherian för att köpa shabatljus och havdalahljus eftersom vi nästan har slut på dem nu. Shabatljus fanns det gott om, men havdalahljusen var slut. De hade tagit slut precis samma dag fick jag veta. Otur för mig, men som tur var har vi kvar ett havdalahljus hemma som räcker för några shabatot till. De räcker ganska länge för man låter bara ljuset brinna under tiden som man läser havdalah, sedan släcker man det direkt efter. I alla fall så köpte jag två paket shabatljus och ett paket kosher korv. Därefter gick jag till systembolaget som ligger på samma gata. Där hade de kosher vin, både Fortant och Yarden. Jag köpte två flaskor rött Yarden. Old Treasure fanns fortfarande inte. Jag uträttade några ärenden till innan jag åkte hem. Trots att jag var ledig så var det ju mycket att göra hemma för att förbereda inför shabat, alltså laga mat och städa. På fredagkvällen gick jag till synagogan. Det var ju Sveriges nationaldag och fullt med folk i Kungsträdgården. Jag tror de hade någon festival där, "Smaka på Stockholm". Det gick knappt att komma fram där på väg till synagogan. Men inne i synagogan hördes inte festivalen, otroligt nog. Gudstjänsten var lika trevlig som vanligt. När den var slut och vi skulle gå ut därifrån så fick jag se att alla hade samlats vid grinden. Vakterna stod en bit bort och pratade med en kille som skrek högljutt. Jag frågade vad som hade hänt och de andra sa att några killar bråkade med vakterna. Två andra killar stod en bit ifrån den högljudda killen. Vakterna sa att vi skulle gå åt andra hållet. Några gick men de flesta stannade kvar. Jag stannade också för att se hur det skulle gå. Några tyckte att vi borde ringa polisen, men det var ingen som gjorde det. Tillslut gick de tre killarna därifrån utan att ställa till med några fler problem. Jag frågade vad de gjorde men vakterna sa bara att de var fulla och att det inte var något att bry sig om. Jag fick inte höra vad de hade sagt men det var nog lika bra det. Jag undrar om de var nazister eller vad det var de bråkade om. När jag gick till tunnelbanan såg jag dem igen, de hade satt sig nära ingången till tunnelbanan. De tittade inte ens på mig så de kände nog inte igen mig att jag hade stått där utanför synagogan. Tack och lov för det. På lördagmorgonen gick jag också till synagogan. Då satt jag bredvid en äldre dam som jag inte har träffat tidigare. När vi kommit en bit in på gudstjänsten sa hon till mig att hon tyckte jag sjöng fint och läste jättebra och att det var hennes "lucky day" att hon hade hamnat bredvid mig. Hon frågade hur jag hade lärt mig att läsa så bra (hon menade förstås att läsa hebreiska). Jag blev lite generad, men jag sa att jag har lärt mig själv och att om man är där ofta så lär man ju sig att följa med i gudstjänsten. Jag har aldrig tänkt på förut att jag skulle vara särskilt bra på det, de flesta kan ju läsa hebreiska och lätt följa med i gudstjänsten. Men det var förstås kul att höra och såklart kul att höra att jag sjunger bra också. Efter kiddush åkte jag direkt hem och la mig och sov några timmar. Sedan studerade jag lite som vanligt och bara tog det lugnt. Det var snart dags för havdalah och så var även denna shabat slut. Men sedan var det bara en vanlig dag emellan, för söndag kväll började en annan högtid, nämligen Shavuot.