Shabat hos en judisk församling i Southampton

För några dagar sedan kom jag hem från England. Det var en lyckad resa överhuvudtaget, men främst två saker tycker jag var speciella upplevelser: vandringen i naturen utanför Salisbury och besöket hos en av Southamptons judiska församlingar. Från vandringen i naturen visar jag några bilder. Jag tycker att det är fantastiskt vackert där med höga kullar och vidsträckta fält. Landskapet är väldigt öppet och man kan se långt, till skillnad från Sverige där vi har mycket skog. Jag tycker att båda landskapstyperna är vackra på sitt sätt. Men England är helt klart vackrare än Sverige just nu för där har våren börjat på allvar. Här är det ju fortfarande lite snö och slask kvar.

Jag trodde inte att jag skulle kunna besöka någon judisk församling under min resa eftersom det inte finns någon i Salisbury. Andra judiska församlingar trodde jag låg för långt bort för att man ska kunna ta sig dit inom en rimlig tid. Men där tog jag fel. När jag var i Salisbury fick jag höra att Southampton ligger endast 17 minuter från Salisbury med tåg och jag mindes att det finns två judiska församlingar där, en ortodox och en reformert. Jag fick kontakt med en kvinna från den reformerta församlingen som erbjöd sig att hämta mig med bil på tågstationen i Romsey (som ligger nära Southampton) på fredagkvällen. De är en väldigt liten församling och har ingen synagoga att hålla gudstjänst i, så de brukar ha gudstjänsten i någons hem. De har endast gudstjänst på fredagar, annars hade jag velat komma på lördagsgudstjänsten också. Efter gudstjänsten läser de alltid kiddush och äter tillsammans.

Jag tyckte det var riktigt trevligt, men tyvärr var det väldigt få personer närvarande. Vi var bara 7 vuxna, alltså inte ens en minjan (tio vuxna som krävs för att kunna hålla en fullständig gudstjänst). De flesta bönerna läste de på engelska och många av dem läste de bara upp utan sång. Men några böner sjöng de på hebreiska med melodier som jag kände igen, till exempel Lecha dodi och Veshamru. Då kände jag mig nästan som hemma. När vi skulle sjunga den sista bönen, Adon Olam, lät de mig välja melodi. Jag valde en melodi som vi ofta sjunger i Stora synagogan. De kände inte igen den, men sjöng med så bra ändå att jag trodde de kunde den.

Det var jätteintressant att få se hur de utför sin gudstjänst. Efteråt hade jag förstås tusentals frågor till dem om deras församling i Southampton och om judiskt liv i England i allmänhet. Jag fick veta att de bara är cirka 200 judar som bor i Southampton. De har ingen tillgång till kosher kött där utan måste åka till Portsmouth om de vill köpa det. Till middagen serverade de endast vegetarisk mat, och några sa att de nästan aldrig äter kött för att det är dyrt och svårt att få tag på. Det låter ungefär som situationen för en del judar i Sverige. Men det är förstås annorlunda i storstäderna, exempelvis London, där fler judar bor. Jag fick veta mycket om hur det är att vara jude i England, och de frågade såklart mig mycket också om Sverige. De tyckte att vi har en stor församling i Stockholm, och det är den ju jämfört med Southamptons. De var verkligen trevliga och välkomnande människor och jag trivdes bra den lilla stund jag var där. Det betydde mycket för mig att få fira shabat tillsammans med andra och inte behöva vara ensam. Just när shabat närmade sig den veckan längtade jag hem och kände mig riktigt ensam också, så deras vänlighet värmde verkligen. Efter att ha varit hos dem kändes det inte alls lika ensamt heller, när jag visste att det faktiskt fanns andra judar bara en kort tågresa från mig.

Men nu är det ändå skönt att vara hemma! Det är Pesach nu och de två första kvällarna har vi firat och ätit en sedermåltid, och det har varit lika trevlig som alltid. Jag hoppas att ni får en fortsatt bra Pesach, eller en glad påsk för den delen.

Chag sameach!

Shabat i Salisbury

Nästa vecka reser jag till Salisbury, UK. Jag ska vara där i två veckor och det är en studieresa som ingår i kursen jag läser just nu, Engelska mot yngre åldrar. Salisbury är en småstad med knappt 39 000 invånare men är tydligen ett populärt turistmål tack vare deras berömda katedral och det ännu mer berömda Stonehenge som ligger utanför staden. Jag ser verkligen fram emot att få se Stonehenge.

Men frågan är vad jag ska göra där på de två shabatot som jag kommer att vara där. Jag tror inte att det finns mycket att göra där om man håller shabat. Staden har ingen judisk församling och synagoga som jag kan gå till. Närmaste synagoga ligger i Southampton eller Portsmouth, men det tar över en timme dit med buss. Jag vill inte resa så långt på shabat, då blir det ingen riktig vilodag. Jag får stanna i Salisbury och försöka hitta på något där. Jag kanske kan ta en promenad och utforska staden, eller ännu hellre gå på en vandring i naturen om det är möjligt. Jag får hoppas att det blir fint väder, tyvärr regnar det ju mycket i England. Det är vår där nu med runt fem plusgrader, lite bättre än här i Sverige i alla fall. Jag är trött på snön och kylan här nu så det ska bli skönt att få känna barmark och gräs under fötterna igen.

Men om vädret blir dåligt på shabat får jag vara inne och läsa. Jag ska ladda upp med böcker så jag har något att göra. Jag ska inte bo ensam där heller, utan jag ska bo hos en familj som universitetet har ett avtal med och som brukar ta emot studenter. Så jag kanske kan spela spel eller något med barnen om det blir dåligt väder. Hur som helst tror jag att det kommer bli en jättekul resa och jag kommer säkert att lära mig massor av den. Det blir skönt också att komma bort från den vanliga vardagsrutinen för ett tag. Sedan kommer jag hem lagom till Pesach som tur är, för det hade verkligen blivit svårt att fira i Salisbury.

Shavua tov!

Följ Tzaar baalei chayim - vägra päls!

Aftonbladet publicerade nyligen en artikel om djurplågeriet på de finska pälsfarmerna. Personer har lyckats filma hur det ser ut inne på några av pälsfarmerna och en sådan video finns att se på Aftonbladet: http://www.aftonbladet.se/nyheter/article6629651.ab Det är inget jag rekommenderar någon att se egentligen, själv mådde jag jättedåligt när jag såg detta. Men det är bra att det uppdagas så att folk får se hur verkligheten ser ut och var deras pälsar faktiskt kommer ifrån.

Videon avslöjar rävar inspärrade i små gallerburar, vissa utan fast mark under tassarna. Det finns knappt utrymme för djuren att vända på sig i burarna. De är stressade och några springer av och an runt i en liten cirkel, som är det enda sättet att springa på i buren. Flera av dem har infekterade ögon och blodiga sår på kroppen, eftersom de biter varandra i sin stress och frustration. De får ingen som helst vård för sina sjukdomar och skador. Det här är djur som aldrig har fått se solens ljus och aldrig kommer att få göra det. De föds och växer upp i de trånga burarna och får aldrig uppleva ett naturligt rävliv. De får aldrig känna hur det känns att springa fort över ett fält, leka med andra rävar eller jaga. Istället växer de upp i ett mörker där de tvingas till att sitta orörliga och plågade under sina korta liv. De lever i ett djurens helvete. Till sist får de sluta sina dagar genom exempelvis kvävning eller genom en elektisk chock från en elektrod som placeras i djurets anus. Det eller någon annan metod som är billig och ger den finaste pälsen. I vissa länder där de stryper djuret i en snara tar de sig inte ens tid att vänta tills djuret har dött. De börjar flå djuret där det hänger i snaran, fortfarande vid medvetande.

Det här skräckexemplet är inget undantag. Det finns inte någon pälsfarm i världen där djuren lever ett lyckligt liv, varken rävfarmer, minkfarmer eller några andra. Det finns inte någon pälsfarm där djuren får komma ut och röra på sig varje dag och bete sig naturligt, eller får veterinärvård. För sådant skulle kosta pengar, och pälsfarmarna vill ju göra så stor vinst som möjligt. Så det gäller att förvara djuren så billigt som möjligt och ta livet av dem så billigt som möjligt. Det handlar bara om att pälsar ska produceras så billigt som möjligt och då finns det inget utrymme för att minska djurens lidande.

Alla ni som köper och använder päls är ansvariga för det här. Det är på grund av ER som djuren plågas. För det är ni som skapar efterfrågan och möjliggör för pälsfarmarna att tjäna pengar på detta. Om ingen hade velat köpa päls så hade det inte funnits någon marknad och pälsfarmerna hade fått läggas ned. Så ni som har päls är medskyldiga till djurplågeriet, lika skyldiga som de som utför det med sina bara händer. Djuren plågas för att NI vill känna er fina i er päls eller andra kläder med pälsdetaljer, som jackor med pälskantade luvor.

Det finns en mitsva mot djurplågeri som gäller alla, judar som icke-judar. Den är ett av de sju noachidiska buden i Torahn, alltså de bud som G-d gav till Noah och som gäller för alla människor. Denna mitsva heter Tzaar baalei chayim - djurs lidande, och förbjuder alla former av djurplågeri. Är det enligt denna mitsva tillåtet att föda upp djur i trånga burar, låta dem bita varandra blodiga, aldrig låta dem så solen eller röra på sig och sedan tortera dem till döds? Jag skulle inte tro det! Den som bär päls gör sig skyldig till djurplågeri och går helt emot Tzaar baalei chayim. En jude som kallar sig religiös och kanske håller kosher och shabat och andra mitsvot, men som man sedan ser kommer gående i en päls till synagogan, har jag väldigt svårt att ta på allvar. Jag blir ärligt talat djupt besviken när jag ser en päls på en människa som jag respekterar. För hur kan man, som religiös, med gott samvete bryta mot en så viktig mitsva som Tzaar baalei chayim?

Nej, päls är INTE nödvändigt för människans överlevnad. Vi behöver INTE päls för att hålla oss varma på vintern. Och det är INTE etiskt försvarbart att plåga djur för att man vill se "fin" ut. Det är så onödigt. Ska djur behöva lida för att vissa personer tycker de har rätt att plåga andra varelser bara för sin egen fåfängas skull? Jag tycker inte att päls är ett dugg snyggt på människor. Det ser bara makabert ut att gå klädd i pälsar från plågade djur, och det säger en del om bäraren. Det signalerar att personen ifråga inte bryr sig om djur, utan bara tänker på sig själv. Det signalerar fåfänga, egoism och hjärtlöshet. Inga vackra egenskaper precis...

Judar flyttar från Malmö

Den senaste tiden har flera obehagliga händelser ägt rum i Skåne som knappast kan ha undgått någon. Protesterna under tennismatchen mellan Sverige och Israel, attentaten mot synagogan i Helsingborg och begravningsplatsen och attacken mot en judisk fredsdemonstration är några av dem. Antisemitismen tar sig starka uttryck i Malmö, men här i Stockholm har jag knappt märkt av den. Jag insåg inte riktigt hur illa läget är i Malmö förrän jag läste Skånskans artikelserie om den växande antisemitismen. Den finns att läsa på http://www.skanskan.se/article/20100201/MALMO/100209982/1057

Många judiska familjer väljer att flytta från Malmö för att de inte känner sig trygga där. En del flyttar till Israel, andra till Stockholm. Föräldrar oroar sig framför allt för sina barns framtid och vill inte att de ska behöva växa upp i en sådan miljö. Det finns barn som blir retade i skolan enbart för att de är judar. I en artikel kan man läsa om en pojke som blivit hotad med "vi ska halalslakta dig"! Folk blir kallade "judejävel" och en del vågar inte ens gå till synagogan av rädsla för attentat. Många vågar inte visa på något sätt att de är judar genom att bära kipa eller judiska smycken och de vågar inte alltid berätta att de är judar. Folk har blivit uppmanade att aldrig vistas på begravningsplatsen ensamma.

Det är ofattbart att detta får pågå i Sverige 2010. Om jag hade bott i Malmö hade jag flyttat så fort jag bara kunde, speciellt om jag hade barn. Tänk att varje dag behöva oroa sig för att ens barn kanske blir kallade judejävel i skolan och utsatta för hot. Eller att behöva uppmana sina barn att inte bära judiska smycken eller berätta för andra att de är judar för att de då kan råka illa ut. Jag vill inte att mina barn ska behöva växa upp med en rädsla för att visa vilka de är och inte kunna vara sig själva utan att behöva dölja något. Om man är religiös jude är det praktiskt taget omöjligt att dölja det och det ska ingen heller behöva göra. Tänk när ens barn hamnar i följande situationer:

I skolmatsalen:

-varför äter inte du kött?

- jag är vegetarian.

(Istället för: jag håller kosher.)

I skolan, torsdag eftermiddag:

- Vi ska på bio på fredag, hänger du med?

-nej jag kan inte.

-varför inte?

- öh... jag lovade att passa min lillasyster.

- men det säger du ju alltid.

-ja...

(Istället för: shabat börjar på fredag kväll. Det är min vilodag och jag använder inte pengar då.)

I skolan, under luciafirandet:

-varför är inte du med i luciatåget?

- jag har scenskräck.

(Istället för: jag firar endast judiska högtider.)

Inför Jom kippur:

- jag ska vara ledigt nästa onsdag.

-jaså, varför det?

- min hund ska opereras.

(Istället för: jag ska fira Jom kippur då.)

Under Pesach:

-Varför äter du inga mackor och bullar?

- Jag går på GI-diet denna veckan.

(Istället för: Det är Pesach nu, och då äter jag inte något med spannmål i.)

Hemma tillsammans med kompisen:

-vad är det där för något som ni har på dörrkarmen?

- det är en souvenir från Uruguay, den för tur med sig.

(Istället för: det är en mezuza, den innehåller avsnitt ur Torahn.)

Det går inte att dölja att man är jude om man lever ett judiskt liv. Om man skulle försöka ljuga i alla situationer som man möter där man behöver förklara att man lever judiskt, så skulle folk snart tycka att man beter sig väldigt konstig. Det kan aldrig hålla i längden. Dessutom vore det outhärdligt att hela tiden behöva dra påhittade historier för att dölja att man är jude. Jag vill inte att mina barn ska vara rädda för att hamna i sådana situationer och känna sig tvungna att ljuga för att de kan få problem om någon får reda på att de är judar. Jag vill att de ska kunna känna sig trygga och bli respekterade precis som de är. Det är upprörande att detta är den verklighet som många judiska familjer i Malmö och övriga Skåne lever i. Där barn får problem bara för att de är judar.

Vi förstör vår jord

I helgen var jag och såg den nya filmen Avatar på bio. Den utspelar sig i en tid när människan har förstört jorden och förbrukat alla dess resurser, och istället letar de efter nya energikällor ute i rymden. Människorna hittar en grön oförstörd planet, Pandora, som visar sig inneha stora mängder av en helt ny enegikälla som går att sälja på jorden för flera miljoner dollar per kilo. Problemet är bara att den största fyndigheten ligger precis under en by där planetens urinvånare Navi-folket bor. De är ett folk som lever i harmoni med naturen och värnar om varje djur och träd. När människorna vill skövla deras by och skog för att komma åt energikällan vägrar de förstås att flytta.

De senaste åren har det gjorts mängder av filmer med samma tema: jorden hotas av undergång på grund av människans miljöförstöring. Ta till exempel Waterworld, Day after tomorrow och 2012. Att det görs så många katastroffilmer tror jag beror på att det pratas så mycket om miljöförstöringen och hotet mot vårt klimat just nu. Det har blivit mer omdiskuterat nu än det var för några år sedan och det märks även på filmbranschen. Katastroffilmerna verkar intressera många, kanske för att de skildrar en framtid som många är oroliga för att den skulle kunna bli verklighet. Den kanske inte blir så som i filmens värld, men jorden håller på att sakta förstöras och en katastrof skulle kunna inträffa längre fram. Det är något som berör alla. Jag läste att många människor har känt sig deprimerade efter att de har sett Avatar, eftersom filmen skildrar en så perfekt oförstörd värld, medan vi själva bara förstör vår jord mer och mer. Filmen är animerad och visar otroligt vackra miljöer, växter och djur. Den är dessutom 2 timmar och 40 minuter lång vilket gör att man lever sig in i den. När man sedan går ut från biografen och ser vår egen värld med bilar, avgaser och betong önskar man nästan att man kunde ha stannat kvar på planeten Pandora.

Men istället för att drömma sig bort till fantasivärldar är det dags att vi tar vårt ansvar för jorden som vi bor på. Som det står i Talmud: "The holy blessed one took the first human and, passing before all the trees of the garden of Eden, said, 'see My works, how fine and exellent they are! All that I created, I created for you. Consider that, and do not corrupt or desolate My world; for if you corrupt it, there will be no one to set it right after you." (kohelet rabbah 1, ON 7:13)

Om vi förstör jorden finns det ingen annan som kan reparera den åt oss. När G-d skapade jorden gav han oss människor ansvaret att ta hand om den och alla djur, men istället håller vi på att förstöra den och utrotar vissa djurarter. G-d anförtrodde världen till oss men det är inte vi som har skapat den och vi äger den inte. Vi får inte göra precis vad vi vill med jorden.

Mitsvan om att bevara och ta hand om jorden heter Bal tashchit - förstör inte. Man kan hålla denna mitsva genom att inte slösa på saker, till exempel inte slänga mat, återvinna, spara på vatten och el och leva så miljövänligt som möjligt. Men även om jag och ett fåtal andra sopsorterar och åker med kollektivtrafiken istället för bil, så upphör inte miljöförstöringen. När så få personer försöker ta hand om miljön men den stora massan fortsätter att förorena luften och förstöra naturen, gör ens ansträngningar då egentligen någon skillnad? Det blir bara som en droppe i havet tyvärr när de flesta inte lever miljövänligt. Det är politikerna och beslutsfattarna som måste anstränga sig mer för att rädda vår jord. Det är ju bara de som har makten att lagstifta och åstadkomma några större förändringar. Efter klimatkonferensen i Köpenhamn som inte direkt infriade några större förhoppningar tappar jag dock alltmer tron på makthavarnas vilja att förändra. När ska de inse hur viktigt det är att sätta stopp för missbrukandet av vår jord? Snart kan det vara för sent och då är det våra barnbarnsbarn som får ta konsekvenserna. För ingen annan kommer att göra det åt oss...

Kosherlagarna - inte alltid så strikta?

De judiska matreglerna reglerar vad en jude får och inte får äta och kan upplevas som ganska stränga och begränsande av utomstående. En jude som håller kosherreglerna får inte äta vilka djur som helst, inte blanda kött och mjölk och inte förtära blod. Däggdjuren måste ha kluvna klövar och vara idislare för att vara kosher, så grisen är inte kosher eftersom den inte idislar. Kaninen är inte heller kosher trots att den idislar, eftersom den saknar klövar. Fiskar måste ha fenor och fjäll för att vara kosher så då går bland annat ål och skaldjur bort. Vilka fåglar som helst får man inte heller äta, generellt får man bara äta tamfåglar och inga rovfåglar. Så det finns en hel del som vi inte får äta, kort sagt. Håller man strikt kosher måste man även ha två uppsättningar köksredskap, en för kött och en för mjölkmat. Minsta spår av mjölk som kan finnas på en tallrik får inte komma i en köttmåltid, för då blandas kött och mjölk. Även om sådana spår inte går att se med blotta ögat. Därför bör man inte heller äta på tallrikar som har använts för treif (icke-kosher) mat när man äter ute även om man äter vegetarisk mat, eftersom den vid värme absorberar spår av treif mat från tallriken och därmed blir treif. Likadant om maten är tillagad i treif kokkärl.

Då är det ganska förvånande läsa att det finns en mängd överseenden och förmildranden i Talmud vad gäller att hålla kosher som är accepterade som lag. Ett exempel på det är sannolikhetsprincipen. Enligt den behöver man inte undersöka hela djuret innan det ska slaktas för att se om det har några defekter som skulle göra det treif (förutom lungorna som alltid undersöks eftersom det är vanligt med defekter på dem). Man antar helt enkelt att djuret inte har någon annan defekt som skulle göra det treif därför att de flesta djur inte har några sådana skador. Sannolikheten för det är alltså mycket låg.

I Talmud (Chullin 11a-b) ges ett rent teoretiskt exempel som illustrerar hur man kan förlita sig på sannolikheten. Om det i en avgränsad stad finns tio köttaffärer och nio av dem säljer endast kosher kött och en säljer icke-kosher, och lite kött hittas i staden, så får köttet ätas eftersom sannolikhetsprincipen godkänner det som kosher då det sannolikt kommer från en av de kosher affärerna.

Ännu en förmildrande princip är neutraliseringsprincipen. Det är förbjudet att blanda treif mat med kosher för att neutralisera den treifa maten, men om det av misstag skulle blandas i treif mat i kosher mat så är hela blandningen ändå tillåten så länge det är minst 60 gånger så mycket kosher mat som treif mat blandningen. Den treifa maten får naturligtvis inte gå att urskilja i blandningen. Denna regel kallas battel be shishim - "det neutraliseras i proportion med 1 av 60".

Detta läste jag om föregående shabat i en bok som heter "The book of jewish belief" skriven av Louis Jacobs. Tyvärr skrev han inte mycket mer om detta med förmildrande omständigheter vilket hade varit intressant att veta mer om. Men det är förvånande hur dessa principer kan vara en del av halachan. Jag hade inte velat äta kött om jag hittade det i en stad med en icke-kosher köttaffär även om det fanns hundra andra affärer som sålde kosher kött. Det blir som att spela på lotteri, risken finns ju att köttet är treif. Då borde det vara bättre att avstå och vara på den säkra sidan.

Neutraliseringsprincipen skapar också frågetecken. Till exempel om det är tillåtet att äta något med 1/60-dels treif ämne i, så borde det väl vara tillåtet att äta kosher mat tillagad i treif kastruller. För de spår av treif mat som finns kvar i en diskad kastrull kan väl knappast utgöra mer än 1/60-del av den färdiglagade maten? Spåren är ju mikroskåpiska. Men det är klart, att det är ju bara tillåtet att äta mat med 1/60-del treif i om den treifa maten hamnade där av misstag. Men om man äter mat lagad i en treif kastrull så vet man oftast om att kastrullen är treif. Då bör man undvika det om man kan. Men så skriver Jacobs också att inte all burkmat är förbjuden även om den är tillverkad utan kontroll av en rabbin. För om den förbjudna maten är mindre än 1/60-del av den kosher maten i burken så är blandningen tillåten. Han påpekar dock att mat som kan innehålla något treif så mycket som möjligt bör köpas med koshercertifikat så man vet att den verkligen är kosher. Men ändå tycker jag att det är konstigt att man får äta sådan mat med "avsikt", när det inte var av misstag som 1/60-del treif mat blandads i, som i burkmat. Varför får man då inte äta mat tillagad i treif kärl med avsikt kan man undra då.

Till sist, ett citat från boken som jag finner smått märkligt (alltså sista meningen): "Apart from the prohibition of eating untithed produce, which applies only in the Holy Land, there are no bans of plants and vegetables. Everything is assumed to be kosher unless there is a reason to declare it forbidden. For instance, when potatoes were first discovered, no one questioned that they were kosher, simply because one could think of no possible prohibition that could apply to this vegetable. However, fruit and vegetables containing worms must not be eaten until the worms have been removed."

Någon som brukar äta frukt och grönsaker med mask i innan maskarna har tagits bort? Tänkte väl inte det. Jag brukar inte äta maskätna frukter även om maskarna tagits bort, yuck! Men det är i alla fall tillåtet.

(På bilden: kosherstämplar)

SL och shabat går inte ihop

Jag köper alltid terminskort för studenter på SL som kostar 2450 kronor. Det blir lite billigare än att köpa vanliga månadskort. Förut har jag varit livrädd för att tappa bort det kortet, speciellt i början av terminen när det är som mest värt. Om man tappar det får man nämligen inget nytt. Men nu har de infört förlustgaranti om man beställer kortet på internet och det är ju jättebra. Så inför den nya terminen beställde jag mitt kort på nätet och de garanterade att man skulle få det innan den 1 januari bara man beställde det innan 18 december. Jag kom på i sista minuten att jag måste beställa det då, men jag hann i tid. Ändå fick jag inget kort hemskickat inom fyra arbetsdagar som det var meningen!

1 Januari närmade sig och fortfarande inget kort, så jag ringde SL. Kvinnan som svarade sa att det hade blivit ett fel i deras system så några av de beställningar som hade gjorts den 17:e hade inte gått igenom och korten hade inte tryckts upp. Jag var en av dem såklart, min vanliga tur. Men hon sa att jag skulle köpa en förköpsremsa och åka på den så länge om inte kortet kom, så skulle SL ersätta mina utlägg sedan.

Kortet hade fortfarande inte kommit den 30 december så jag fick börja fundera över remsan. Grejen var att jag inte ville köpa den på shabat och det var då jag eventuellt skulle behöva den för att åka till synagogan. Om jag köpte den i förväg skulle det ju vara onödigt om jag inte skulle komma att använda den, om jag av någon anledning inte åkte till synagogan. Men köpa den på shabat ville jag i alla fall absolut inte. Jag använder inga pengar på shabat om det inte är nödfall. Egentligen vill jag inte heller åka tåg på shabat, men fram till den dag jag blir rik nog att köpa lägenhet i innerstan eller har stått 20 år i bostadskön (och är rik nog att ha råd med hyran) får jag antingen åka tåg eller isolera mig i min förort på shabat. Så det får bli tåget, annars skulle jag aldrig få komma till synagogan på shabat. Men då är det också endast till synagogan jag åker, några andra resor gör jag inte.

Jag tycker att man ska göra så gott man kan och följa så många mitsvot som man känner att man klarar, så även om man inte kan avstå från att åka tåg så kanske man åtminstone kan låta bli att använda pengar. Det finns de som säger att eftersom de har tagit tunnelbanan på shabat så har de redan brutit mot shabat, och då spelar det ingen roll om de bryter mot alla andra shabatbud. Så tänder de en cigg, köper en kaffe och skickar ett par sms. Men det måste väl ändå vara bättre att hålla alla bud utom ett eller några få än att inte hålla några alls. Jag tycker att man ständigt ska sträva efter att bli bättre och har man möjlighet att hålla shabat i större utstäckning så ska man göra det. Om jag hade haft möjlighet att gå till synagogan i stället så hade jag gjort det och inte tagit tåget till exempel. Men ser man ingen mening med att hålla mitsvot och inte får ut något av det, så är det ju lätt att avfärda dem med ett "jag har redan åkt tunnelbana så det är ingen idé för mig att försöka hålla shabat". Det är synd, för även om man åker tunnelbana kan man få ut något positivt av att hålla resten av mitsvoten. Man kan slippa telefoner, pengabekymmer, skriva, laga mat osv och få en bättre vilodag helt enkelt.

Jag köpte i alla fall förköpsremsan innan shabat började så jag skulle ha den om jag behövde den. Jag åker ju så gott som varje shabat till synagogan ändå men man vet ju inte om man blir sjuk eller något annat hindrar en. Men jag kom i väg som vanligt. Remsa är dock inget bra att resa med då man lätt fastar i kö när spärrvakten ska stämpla den. Då blir man stressad när man inte vet om man kommer hinna med sitt tåg eller inte och tjejen framför pladdrar på och velar i flera minuter innan hon till sist köper sin biljett. Inget som går ihop med shabatstämningen precis, men så är det ju att resa. Det passar inte alls in i shabatfirandet eftersom det kan bli stressigt med förseningar, köer och trängsel. Så visst hade det varit skönt att slippa det för en dag.