Vad kan man göra på julafton?

Idag firar de flesta svenskar jul. Det märks även för oss som inte firar julen. Det verkar helt tomt här i studentskrapan idag, som om alla som bor här har åkt sin väg för att fira med sin släkt någon annanstans. När jag gick ut förut kom hissen direkt, annars brukar man få stå och vänta en stund på den. Det var helt tomt i hissen. När jag kom ned såg jag att någon höll på att tvätta i tvättstugan, antagligen någon som inte firar jul. Ute var det också ganska tomt på folk, bara någon enstaka bil körde förbi. Jag gick till mataffären som har öppet till kl 18 för att köpa något att äta. Därinne var det också väldigt tomt, och de enda som var där och handlade såg utländska ut, förmodligen var de muslimer. De som jobbade där var också utländska. Så det verkade bara vara icke-julfirare som var ute. De andra satt väl inne och kollade på Kalle anka som ju visades på tv den tiden.

Men vad ska man då som icke-kristen göra på julafton? Det mesta är ju stängt, så det finns inte mycket att göra. Man kan jobba hela natten innan och sova hela julafton som min man gör just nu, för att sedan gå till jobbet på kvällen igen. Då tjänar man ju bra med pengar i alla fall. Men jag har ju ledigt från skolan och inget att göra, vilket i och för sig är skönt. I USA har judarna som tradition att äta på kinarestaurang på juldagen, eftersom kineserna inte heller firar jul så har de sina restauranger öppna. Det kanske man kunde göra här i Sverige också. Eller så kunde man gå på julfesten som JF (nya judiska föreningen) anordnar just för att judar också ska ha något kul att göra på julafton. Annars måste man ju faktiskt inte göra något speciellt, det kan vara skönt med en vanlig lugn hemmakväll också. Man kan hyra en bra film och äta något gott och bara njuta av att vara ledig. Dessutom är det fortfarande chanukka och idag ska vi tända fyra ljus i chanukkian. Det gör kvällen extra mysig och stämningsfull.

Chanukka

Då var Shabat Vajeshev slut då (denna Shabat hette Vajeshev eftersom vi läste Torahavsnittet Vajeshev denna veckan). Jag läste ju maftir-stycket i Torah i synagogan denna Shabat och det gick jättebra. Det kändes kul att få vara den som läste och att känna att jag faktiskt klarade av det. Det är ju inte helt lätt. Eftersom jag inte kan flytande hebreiska och därför inte kan alla ord som jag läser, så kan jag ju omöjligt veta hur orden ska uttalas när vokalerna inte står utskrivna. Så det måste jag kunna utantill, liksom melodin. Det ligger därför mycket träning bakom även ett kort stycke.

Denna gången känns det inte så tråkigt att Shabat är slut för nu har jag lov i två veckor och jag har ingenting som jag måste plugga på. Men det är ändå skillnad mellan Shabat och de övriga lovdagarna, för på de andra dagarna måste jag tvätta, diska, städa och laga mat. Det behöver jag ju inte göra på Shabat. I år infaller Chanukka under lovet, vilket är jättekul. Det är nästan den enda högtid i år då jag inte har någon schemalagd skola.

Chanukka, som betyder invigning, är åtta dagar lång. Under de dagarna gäller inte samma förbud som på Shabat och de större helgdagarna, så det är alltså tillåtet att arbeta. Chanukka firas till minne av makabéernas seger över det syriansk-grekiska herraväldet. Den syriske kungen Antiochos IV, som hade tagit makten i Israel, förbjöd all utövning av judendom år 168 fvt. Han ville att alla skulle följa grekiska seder och bruk. Det blev förbjudet att studera Torah och fira Shabat och andra högtider. En judisk präst vid namn Matthatias och hans fem söner startade ett uppror mot grekerna och syrierna. Det började med att Matthatias högg ned en judisk avgudadyrkare som höll på att dyrka de grekiska gudarna framför altaret. Han lyfte sitt svärd och ropade "följ med mig härifrån, alla som ivrar för lagen och stödjer förbundet!". Hans djärva handling inspirerade hans söner och anhängare, som överföll de syriska soldaterna som var där för att tvinga judarna att tillbe grekiska gudar. Endast några få syriska soldater lyckades fly. Efter detta började upproret på allvar. Matthatias dog senare men hans söner Judas, Johannes, Simon, Elasar och Jonathan ledde upproret. De kom att kallas mackabéerna. Deras här bestod av 6000 outbildade män, men trots att fienden var fler vann mackabéerna flera segrar genom att ligga i bakhåll och slå till här och där när tillfälle gavs. De hade två fördelar framför den syriska armén och det var att de kände väl till terrängen i sitt hemland och dessutom kämpade de för något betydelsefullt - sin religion, sin frihet och sitt sätt att leva. Det gjorde dem beslutsamma. Till slut kunde mackabéerna inta Jerusalem och återta templet. Templet var helt smutsigt och skändat av avgudabilder, så de fick rena det först. Sedan återinvigdes templet den 25 kislev år 165 fvt. Av denna anledning kallas Chanukka också Tempelinvigningsfesten. Mackabéernas seger är verkligen något att fira, för om de inte hade segrat så skulle vi antagligen inte ha haft någon judisk religion, eller ha varit ett judiskt folk idag. Dessutom skulle de andra monoteistiska religionerna sannolikt inte ha uppstått.

Enligt traditionen hittade mackabéerna bara tillräckligt med olja i templet för att hålla den gyllene Menorahn (ljusstaken) tänd i en enda dag. Men ett mirakel inträffade och oljan räckte i åtta dagar. Det är en av anledningarna till att vi firar Chanukka i åtta dagar. Under dessa dagar tänder vi ljus i en chanukkia, en åttaarmad ljusstake. Första kvällen tänder vi ett ljus, andra kvällen två ljus osv tills alla ljusen är tända den åttonde kvällen. Efter man har tänt ljusen brukar man sjunga "Maoz tzur" som är en traditionell sång för Chanukka, och även andra sånger. En annan tradition är att äta mat som tillagats i olja, som en påminnelse om oljemiraklet. Den vanligaste maten är latkes (potatisbullar) och sufganiot (munkar). Många ger varandra presenter, speciellt till barnen, och barnen brukar spela dreidel-spelet (en dreidel är en liten snurra).

Imorgon kväll börjar den första Chanukkadagen. Då ska vi tända första ljuset och äta latkes och sjunga förstås. Det ska bli mysigt. Vi har bestämt att inte ge varandra några presenter, istället ska vi göra något kul som att gå på bio eller bowla. Det känns inte som att det är så stor mening med att ge varandra persenter som vuxna, man kan ju när som helst köpa sig det som man vill ha ändå. Då är det roligare att dela en upplevelse tillsammans.

Nu vill jag önska er alla en riktigt glad Chanukka, Chag Chanukka sameach!

Två Haftarot och fyra stycken i Torah på tre veckor

Nu var det längesedan jag skrev något här, men det har verkligen varit mycket att göra i skolan de här senaste veckorna. Det är slutet på terminen som är värst tycker jag och på terminens sista dag, som råkar vara min födelsedag, har vi tenta. Det är mycket att läsa inför den. Idag söndag, som är min intensiva läsdag, har jag läst 100 sidor. Nu känner jag mig helt slut i huvudet. Jag vill absolut inte misslyckas för då kanske jag måste skriva omtentan på Shabat, för som vanligt har de lagt omtentan på en lördag. Om jag nu skulle bli underkänd tänker jag försöka få en annan tid att skriva omtentan. Försöka kan man ju alltid.

Det enda andrummet man får på hela veckan är när det äntligen blir Shabat. Igår var förstås inget undantag och det var en jättebra dag. Jag gick till synagogan som vanligt både på fredagen och lördagen. Efter fredagsgudstjänsten pratade jag med en bekant på vägen till T-centralen och jag berättade att jag skulle läsa Haftaran nästa shabat. Då sa hon att då är vi två som ska läsa den för hon skulle också läsa den! Jag blev lite chockad faktiskt, tydligen hade vi fått samma Haftara av misstag. Det går såklart inte att vara två som läser samma Haftara, så någon av oss skulle inte få läsa den. Vem det skulle bli skulle han bestämma som hade gett oss Haftaran. Nästa morgon fick jag reda på det och det visade sig att det blev hon som kommer att få läsa den, inte jag. Det kändes lite tråkigt, för jag har ju övat jättemycket på den texten och så får jag inte sjunga den i synagogan. Men det hade ju såklart varit lika tråkigt för henne som säkert också har övat på den mycket. Dessutom var det längesedan hon läste någon Haftara, och jag läste ju en på Sukkot. Så det var rättvist att hon fick denna Haftaran. Jag fick en annan Haftara istället, som läses veckan efter den som hon ska läsa, alltså på Chanukka. Nu har jag bara två veckor på mig att lära mig den, men jag tror att det kommer gå. Jag har många texter nu som jag ska lära mig på kort tid, för jag fick även två stycken till i Torah som läses i januari, samma Shabat som jag ska läsa en Haftara. Jag ska läsa maftir-stycket i Torah då också som jag fick för ett bra tag sedan och redan har lärt mig. Det är den 3:e januari, veckan direkt efter Shabat på Chanukka då jag också ska läsa Haftaran. Nästa vecka ska jag läsa maftir-stycket i Torah men det kan jag redan i alla fall. Det var ganska kort ju. Det ska verkligen bli kul att läsa det för det blir första gången jag läser ur Torah. Tur att det bara är en vecka kvar av skolan innan lovet så jag snart får mer tid att öva på alla texter.

Shavua tov!

Tzniut - anständighet

Tzniut är ett begrepp med två huvudsakliga betydelser: dels är det ett antal judiska religiösa lagar som ska reglera beteendet mellan könen, och dels är det ett karaktärsdrag. Den som följer tzniut är (eller förmodas i alla fall vara) en anständig person. Detta syns framför allt på klädseln. Enligt tzniut ska både män och kvinnor klä sig anständigt, så män ska ha långbyxor och långärmad skjorta och kvinnor ska ha lång kjol som täcker knäna samt blus med långa ärmar som täcker armbågarna. Gifta kvinnor bör också täcka håret. Det är förstås främst ortodoxa judar som klär sig enligt dessa regler, men även en del konservativa klär sig så åtminstone när de går till synagogan.

Själv tycker jag att den traditionella klädstilen för kvinnor är både vacker och bekväm, och jag klär mig nästan alltid enligt den. Jag täcker visserligen inte håret, men jag har alltid lång kjol och undviker alltför urringade tröjor. På vintern har jag såklart långärmade blusar, annars skulle jag ju frysa, men på sommaren brukar jag ha kortärmat (dock aldrig linne eller något urringat). På vintern är den traditionella klädseln väldigt bekväm, men om man ska klä sig så på sommaren så får man nog ha något annat skäl än bara ren bekvämlighet. Heltäckande kläder är ju inte särskilt bekväma i 25 graders värme. Så på sommaren är det anständigheten som får mig att välja bort linnen, urringat och korta kjolar, som förstås kan vara hur svala och bekväma som helst. Men även detta handlar om en slags bekvämlighet, för jag skulle inte känna mig bekväm med att exponera delar av kroppen som inte är avsedda för andra mäns blickar än min egen mans. Kläder sänder också vissa signaler, och en lättklädd person uppfattas inte alltid som lika seriös som en påklädd person. Klär man sig i kort-kort kjol och minilinne så sänder man signaler till sin omgivning om att man vill ha uppmärksamhet för sitt utseende, och det är också oftast vad man får. Vill man hellre ha uppmärksamhet för sina inre kvalitéer kan det vara en bra idé att klä på sig lite mer.

Det händer förstås att en del undrar varför jag alltid har kjol och aldrig byxor när jag rör mig i icke-judiska sammanhang, som i skolan där jag träffar samma människor regelbundet. Men det är inte så ofta som någon frågar, i alla fall inte någon vuxen. Barn däremot är mer rakt på sak och de frågar när de vill veta något. När jag har varit på VFU har barnen lagt märke till att jag har haft kjol varje dag och några har frågat ganska roliga frågor. Som en liten kille som frågade "varför ser du ut som en sagotant?" Han hade tydligen stött på kvinnor i kjol främst i sagornas värld. En liten tjej konstaterade "du har alltid samma kjolar" och en annan frågade varför jag alltid har kjol. Jag svarade att jag gillar kjol bäst helt enkelt, och precis så är det. Jag skulle absolut kunna ha löst sittande byxor, men jag tycker att kjol är mycket bekvämare. Dessutom är att klä mig traditionellt även ett sätt för mig att uttrycka min judiska identitet, men det behöver jag ju inte avslöja för alla jag möter.