måndag 25 augusti 2008

Skola på Rosh hashana och Jom kippur?!


Idag började höstterminen. Jag fick schemat och det första jag kollade där var om jag kommer att vara ledig under höstens judiska helgdagar. Resultatet: Rosh hashana dag 1: inte ledig, Rosh hashana dag 2: inte ledig, Gedailah fastedag: inte ledig, Jom kippur: inte ledig, Sukkot dag 1 och 2: inte ledig, Hoshana raba: inte ledig, Shemini atzeret: inte ledig, Simchat Torah: inte ledig, Chanuka: ledig 2 av 8 dagar, 10 Tevet fastedag: inte ledig. Detta ser verkligen inte lovande ut. Ok, jag vet att det är många judiska helgdagar under hösten och att skolan inte kan ge ledigt under alla dessa. Men de kunde väl åtminstone ge ledigt under Jom kippur, årets viktigaste judiska helgdag! Och möjligtvis under Rosh hashana också, men det är nog för mycket begärt. Att det är ledigt 2 dagar under Chanuka är bara rena turen, och det är inte så konstigt heller för Chanuka är ju 8 dagar lång. Då är det inte så svårt att råka pricka in 2 dagar. Men Chanuka är inte en särskilt stor högtid och det finns inga restriktioner mot att arbeta då. Det finns det däremot på Jom kippur, Rosh hashana, och Sukkots två första och två sista dagar (som är Shemini atseret och Simchat Torah).

Nu vet jag inte riktigt hur jag ska göra. Jag måste prioritera Rosh hashana och Jom kippur som är de största helgerna. Då ska jag gå till synagogan no matter what. På de andra helgdagarna får väl jag gå till synagogan i mån av tid och när föreläsningarna inte är obligatoriska. Jag kommer att prata med läraren angående att få ledigt på Rosh hashana och Jom kippur i god tid innan dessa helger infaller. Rosh hashana börjar den 30 september i år och Jom kippur kommer tio dagar efter. Jag hoppas verkligen på att min lärare kommer att förstå hur viktigt det är för mig att kunna fira de här högtiderna. I dagens sekulära samhälle kan det ju vara svårt att få någon förståelse när det gäller religion. Men jag är nästan säker på att hon själv skulle gå i taket om hon inte fick vara ledig på julafton. Om hon säger nej så kommer jag trots det inte att ge mig, då tänker jag prata med rektorn eller den som har den högsta befattningen på universitetet. Jag tror dock inte att det kommer att behövas. Lärarna brukar trots allt inte vara helt omöjliga.

Men jag tycker faktiskt att det är dåligt att de inte kan anpassa scheman efter alla religiösa helgdagar, inte bara de kristna. Sverige är ju ett mångkulturellt land. De kunde gott skaffa en multireligiös kalender som visar de största helgdagarna för alla religioner som finns representerade i Sverige. Sedan kunde de anpassa alla scheman efter den. Det borde inte vara särskilt svårt, desto svårare är det för alla de som försöker leva efter en annan religion än kristendomen i detta land. Hur detta går ihop med begreppet demokrati kan någon gärna få förklara för mig.

lördag 23 augusti 2008

Aliya till Torah

Nu har jag nyss gjort havdalah, så shabat är alltså slut och jag kan slå på datorn. Det har varit en jättebra dag. Det var ju så längesedan jag firade shabat i Sverige, så det var något extra med den här shabat. Jag gick förstås till synagogan både fredag kväll och lördag morgon. Det var jättekul att träffa alla igen. Eftersom jag nyss kommit hem ville jag fira det lite, så jag meddelade församlingen några dagar innan shabat att jag ville ha en aliya till Torah. Han jag pratade med sa att det var fullbokat både denna vecka och nästa, men att jag kunde få en aliya om det blev återbud. Annars skulle jag få det veckan därpå. Men det blev tydligen återbud idag för jag fick lov att ta den fjärde aliyan. Detta var en helt annan aliya än den jag fick förra gången, då när jag fick gelila. Nu fick jag den "vanligaste" av aliyot, som är att läsa brachot före och efter Torah-läsningen. Man läser visserligen inte brachot, man sjunger dem. När man går upp på biman (det upphöjda golvet) frågar en av gabaim först om ens hebreiska namn, om han inte redan känner till det. Innan man läser brachot blir man kallad till Torah med sitt hebreiska namn. Därefter pekar den som håller i jad (pekpinnen) på det ställe i Torah där den som ska läsa i Torah kommer börja. Jag som skulle läsa brachot tog då ett hörn av min tallit och vidrörde det stället med det. Sedan kysste jag det hörnet som hade vidrört Torah. Efter det sjöng jag de första brachot, de som man sjunger före man börjar läsa i Torah.
De låter så här: Barechu et Adonai hemevorach (Lovprisa Herren, den högt lovade).

Församlingen svarar: Baruch Adonai hamevorach leolam vaed (Lovad vare Herren, den högt lovade, alltid och i evighet). Detta upprepar man själv efter församlingen.

Sedan fortsätter man: Baruch ata Adonai, Elohenu melech haolam, asher bachar banu mikol haamim, venatan lanu et Torato. Baruch ata Adonai noten haTorah (Lovad vare du, Herre vår Gud, världens konung, som utvalt oss bland alla folk och gett oss sin Lära. Lovad vare du, Herre, som ger Läran).

Efter jag hade sjungit dessa brachot ställde jag mig vid sidan och lyssnade på den som läste Torah för fjärde aliyan. Jag höll i ena handtaget på Torah-rullen. När han hade läst klart tog jag ett hörn på tallit och vidrörde det stället i Torah där han hade slutat läsa. Så kysste jag det hörnet som hade vidrört Torah. Sedan var det dags för mig att sjunga den avslutande brachan.

Den lyder: Baruch ata Adonai, Elohenu melech haolam, asher natan lanu Torat emet, vechaje olam nata betochenu. Baruch ata Adonai, noten haTorah (Lovad vare du, Herre vår Gud, som gett oss sanningens Lära och i oss ingjutit det eviga livet. Lovad vare du, Herre, som ger Läran).

Så hade jag gjort klart min aliya. Jag ställde mig lite vid sidan av och lyssnade på nästa aliya innan jag gick och satte mig, så som man brukar. Efter gudstjänsten var det kiddush och det var lika trevligt som vanligt. Kort sagt kan man säga att det här var den bästa shabat på länge för mig.
(Bilden visar Torah-läsning i en synagoga.)

torsdag 21 augusti 2008

Hebreisktalande kassör på konsum


Om ett par veckor kommer vi att få två nya familjemedlemmar här i lyan. Vi har nämligen beslutat att skaffa två katter. Jag var och tittade på en igår och en annan idag (fast de är på samma ställe, Stockholms katthem). De är ursöta! Jag har redan bokat dem, en hona och en hane. De är redan steriliserade så vi kommer inte att få ännu fler katter senare. Anledningen till att det tar två veckor innan man får ta hem dem är att de är lite skygga. Man måste komma på återbesök minst fyra gånger under veckorna så man får lära känna katterna lite. De katter som inte är skygga får man ta hem efter 1 vecka.

När jag skulle hem efter att ha tittat på katterna så gick inte bussen förrän efter 20 minuter, så jag gick in på konsum sålänge och köpte snabbmat. När jag kom till kassan och skulle betala så sa kassören plötsligt "ma shlomcha?" (hur är det?). Jag hade på mig ett chai-halsband, men det är få icke-judar som vet vad chai är (det betyder liv). Jag vart jätteförvånad, och sa "pratar du hebreiska?" Han sa att han hade gått en kurs i hebreiska, och att han såg "att jag hade hebreiska där" som han uttryckte det. Han frågade om jag var judisk så jag fick väl säga ja, det fanns ju knappast något annat alternativ. När jag skulle gå sa han "ma shlomcha" igen, så jag svarade "beseder toda" (bra tack). Han skrattade. Det var lite kul faktiskt, det är inget som händer varje dag precis.

Jag gick till kosherian också innan jag åkte till katterna. Jag frågade efter havdalahljus, men det har de fortfarande inte fått in. Så jag köpte bara shabat-ljus och korv, som vanligt. Jag har beställt havdalahljus på nätet från Israel istället, så de kommer förhoppningsvis snart med posten. Det blir dyrare pga av leveranskostnaden men jag passade på att beställa lite annat som jag vill ha också, t.ex ett halsband, ett par ljusstakar för shabat och tändsticksaskar som det står "shabat shalom" på.

Ikväll är jag för trött för att förbereda för shabat, men jag är ledig imorrn så jag hinner göra det på förmiddagen. Shabat börjar 19.58 imorrn så det är ju gott om tid. (Bilden visar ett chai-halsband)

måndag 18 augusti 2008

Hemma igen!


Idag kom jag hem igen efter den långa utlandsvistelsen. Det kändes verkligen skönt för på sista tiden hade jag riktigt börjat längta hem. Det var en lättnad att se att lägenheten fanns kvar i gott skick, utan att något inbrott eller liknande hade skett. Men det ser nästan ut som om det har varit inbrott för vi har fortfarande inte kommit i ordning helt efter flytten. Det första jag gjorde när jag kom in, efter att ha kysst mezuzan, var att säga Shehechejanu. Det är inte standard att säga den brachan (välsignelsen) efter att ha kommit hem från en resa, men man säger den vid speciella glada tillfällen i livet. Det kan till exempel vara när man har nått ett viktigt mål, fått höra goda nyheter, köpt nya kläder eller ska göra något för första gången som man inte har gjort på länge. Man säger också Shehechejanu vid de stora högtiderna.

Brachan lyder: Baruch ata Adonaj elohenu melech haolam, shehechejanu vekijemanu vehigijanu lazman haze.

Lovad vare du, Herre vår Gud, universums konung, som givit oss liv och uppehälle och låtit oss uppnå denna tid.

Att komma hem igen var för mig ett sådant speciellt glatt tillfälle då det kändes passande att säga Shehechejanu. Det har nog aldrig känts så kul att komma hem förut, men så har jag aldrig varit hemifrån såpass länge i streck förut heller. Nu ser jag fram emot att fira kommande shabat i Sverige och gå till synagogan här, det har jag saknat.