Asarah b' Tevet

Igår var det Asarah b' Tevet, alltså den tionde dagen i den judiska månaden Tevet. Det är en av de fyra mindre fastedagarna som infaller under det hebreiska kalenderåret. På en mindre fastedag fastar man från soluppgången till solnedgången, till skillnad från en stor fastedag då man fastar i 25 timmar. Just Asarah b' Tevet är årets kortaste fastedag eftersom den infaller under vintern, oftast i januari, då timmarna mellan soluppgång och solnedgång är få. Fastan slutade redan 16.05 idag, och sover man till klockan 12 som jag gjorde så behöver man alltså bara fasta i drygt fyra timmar. Alla sover förstås inte så länge, tvärtom går en del upp tidigt på morgonen innan solen hunnit upp och äter frukost för att på så sätt göra fastan lättare. Det är nog främst de som måste börja sitt jobb tidigt som fastar på det sättet. På mindre fastedagar, och även på Tisha b' Av som är en stor fastedag, är det tillåtet att arbeta. Samma regler gäller inte som på Shabat och Jom Tov (helgdag) då allt arbete är förbjudet. De enda förbud som finns på de mindre fastedagarna, förutom mot att äta och dricka förstås, är förbuden mot att tvätta sig och bada för nöjes skull. Det blir inga badhusbesök alltså, men att tvätta bort smuts är såklart tillåtet.

Anledningen till att man fastar på Asara b' Tevet är för att minnas den babylonska belägringen av Jerusalem som började på denna dag år 588 f.v.t. Belägringen ledde till seger för babylonerna som intog Jerusalem och förstörde templet på Tisha b' Av (9:e Av) år 586 f.v.t, och då tvingades det judiska folket i exil till Babylonien. Exilen varade i 7o år. Det som hände på Asara b' Tevet år 588 f.v.t. var alltså början till en av de största tragedierna i det judiska folkets histora; förstörelsen av det första templet. Fastedagen Asara b' Tevet har införts som en sorgens dag och tjänar som en påminnelse om att templet är förstört. Efter några månader observerar vi en till mindre fastedag, denna gång till minne av när romarna bröt igenom Jerusalems murar den dagen år 70 e.v.t. De förstörde strax därefter det andra templet och tvingade det judiska folket ut i den andra exilen, som varade ända till år 1948 när Israel blev en självständig stat. Efter den fastedagen följer en sorgeperiod på tre veckor som kulminerar i Tisha b' Av, som av många anses vara årets sorgligaste dag. Genom ett sammanträffande förstördes båda templen på Tisha b' Av.

Fastedagen Asara b' Tevet som var igår är en inledning på den större sorgeperioden som följer några månader senare, även om man naturligtvis inte sörjer under de mellanliggande månaderna. Man skulle kunna säga att Asara b' Tevet är som en liten förvarning om vad som komma skall. Även om det är en mindre fastedag så är det alltså en viktig dag. Speciellt för dagen är också att vi lägger till särskilda böner till de vanliga bönerna, bland annat Selichot.

(Bilden visar en modell av det första templet.)

Missionsverksamhet på öppen gata

Jag vet inte hur vanligt det är i mindre städer, men här i Stockholm bedriver vissa kristna grupper missionsverksamhet på allmänna platser bland helt okända människor. Nästan varje dag ser jag Jehovas vittnen som står på tågstationerna lite här och var. De står där och håller upp sina broschyrer timma ut och timma in, men de är oftast inte så påflugna att de går fram till någon och börjar prata. Jag tror inte att så många skulle ha tid att stanna och prata med dem mitt i morgonrusningen på T-centralen ändå. Så jag undrar vad de vinner på att stå där dagarna i ända. De är också kända för att knacka på hemma hos folk och försöka prata, men jag öppnar aldrig när någon okänd ringer på så det går inte med mig.

Några enstaka gånger har det dock hänt att någon från Jehovas vittnen eller annat kristet samfund har försökt framföra sitt budskap till mig. En gång mötte jag en tant på gatan som ville ge mig någon lapp, uppenbarligen var hon från Jehovas vittnen. Jag sa direkt rakt på sak "nej tack, jag tror faktiskt på judendomen". "Judendomen?!" sa hon bara och såg helt förskräckt ut. Hon sa inget mer utan gick genast därifrån.

En annan gång var det en ung tjej från Jehovas vittnen som försökte ge mig en lapp när jag stod på T-centralen och väntade på tåget. Jag tog inte emot den, utan frågade istället vad det var för något. Hon sade att det handlade om Bibeln. Jag sa att jag inte behöver den, eftersom jag är judinna. Hon frågade om jag trodde på Bibeln då. Jag sa att jag tror på Tanach, den judiska Bibeln. Då frågade hon om jag trodde på de första moseböckerna, så jag sa att jag självklart gör det eftersom de ju ingår i Tanach. "Vad bra!" sa hon, önskade mig en trevlig dag och sedan gick hon. Hon verkade inte direkt ha några kunskaper om judendomen eftersom hon trodde att vi bara tror på de första moseböckerna. Men det var konstigt att hon tyckte det var bra att jag bara trodde på dem, och inte på Nya testamentet som hon själv tror på. Hon kanske helt enkelt gav upp sitt försök att sprida sitt budskap till mig. Men hon var i alla fall trevligare än den förskräckta tanten.

Så sent som igår försökte en annan ung tjej att dela med sig av det kristna budskapet till mig. Jag satt och väntade på bussen och det var bara hon och jag där. Hon frågade mig först om hon kunde få fråga mig en sak. Jag trodde att hon kanske skulle fråga vilken tid bussen gick eller något sådant, men istället frågade hon om jag tror på G-d. Jag blev inte så förvånad utan fattade snart vad det var frågan om. Jag svarade uppriktigt att ja, det gör jag. Då frågade hon på vilket sätt jag tror på G-d och jag svarade lika rättframt att jag är judinna. "Jaså, vad roligt!" utbrast hon. Hon frågade hur vi judar tror på G-d, om vi också tror på Jesus. Jag sa att vi tror på att G-d är EN, att han inte har någon kropp och inte är en människa, och att vi inte tror på treenigheten som de kristna. Hon frågade inget mer sedan, och berättade inte heller vad hon själv trodde på. Hon sa bara att hon var en Jesu lärjunge. Bussen kom då också så hon fick inte tillfälle att prata mer. Men jag är förvånad över hur lite kunskap hon och andra kristna missionärer verkar ha om andra religioner. Hon visste ju inte ens om judar tror på Jesus eller inte. Sådant kan ju vara bra att känna till för den som försöker omvända folk från en annan religion.

Jag måste säga att jag inte gillar idén med att ge sig ut på allmänna platser och försöka omvända okända människor till sin egen religion. Jag tycker inte att man ska försöka tvinga på folk religion eller åsikter överhuvudtaget. Om folk vill gå med i Jehovas vittnen är det ju bara för dem att slå upp numret till närmaste "rikets sal" i telefonkatalogen och ringa dit. Jag tror att om folk känner att de vill ansluta sig till en viss religion, så söker de sig till den självmant. Man kan tänka själv och fatta sina egna beslut, det behövs inte någon som hoppar på en ute på stan och trycker en broschyr i näven på en för att man ska inse vad man vill. Man kan själv söka information och ta reda på fakta. Jag tycker att Jehovas vittnen och andra som bedriver denna slags missionsverksamhet bara slösar bort sin tid på att försöka övertyga folk som ändå inte är intresserade. De som verkligen är intresserade lär hitta dit själva.

Inom judendomen bedrivs ingen missionsverksamhet överhuvudtaget. Det finns ingen anledning till att man skulle göra det, eftersom vi inte tror att man måste vara jude för att komma till himlen. Det räcker med att man är en rättfärdig person för att få en plats i det tillkommande riket. Icke-judar behöver bara följa de sju noakidiska buden som är grundläggande förbud mot exempelvis mord och djurplågeri, medan en jude har 613 bud att hålla. Så då vore det ju konstigt om man försökte omvända icke-juden som bara behöver följa sju bud till att bli jude så att han måste följa 613 bud, när han kommer till himlen i vilket fall som helst. Om en icke-jude själv söker sig till judendomen för att han känner att det är den rätta vägen för honom är förstås en annan sak. Men vi missionerar inte. Inom kristendomen tror de ju att människor måste ta emot Jesus för att kunna komma till himlen och undvika att hamna i helvetet. Med en sådan tro är det inte så konstigt att kristna missionerar, för de tror ju att de måste "rädda" sina medmänniskor från att hamna i helvetet. Men jag gillar inte det synsättet att ens egen religion är den enda rätta och att alla som inte tror på den kommer till helvetet. Förhoppningsvis tror de inte så inom alla kristna riktningar, mänskligheten borde ju ha kommit lite längre...

Egalitära gudstjänster med egalitär sittning

Shabat är slut och jag har satt mig här vid datorn för att skriva lite om dagen. Det har visserligen varit en ganska vanlig Shabat men några saker kan vara värda att berätta om. Jag var i synagogan på fredagsgudstjänsten och i morse var jag också där. Från och med den första januari i år har de infört egalitär sittning i hela Stora synagogan. Det innebär att män och kvinnor numera kan sitta överallt i synagogan, till skillnad från tidigare när den vänstra sidan var reserverad för endast män och den vänstra balkongen var reserverad för endast kvinnor. Jag tänkte inte på det igår när jag gick till synagogan, utan satte mig långt fram på höger sida som jag brukar. Där har både män och kvinnor suttit förut, men nu är det alltså blandad sittning överallt. Efter gudstjänsten fick jag se en skylt som satt på vänstra sidan där det stod att det ska vara blandad sittning där nu, så då blev jag påmind om det. I morse bestämde jag mig för att sätta mig på vänster sida för första gången. Det kunde ju vara kul med lite omväxling och att se synagogan från en annan vinkel. Det var inga män som satt där då i början av gudstjänsten för i början var det väldigt lite folk. Senare kom det fler och de satte sig på sina vanliga platser framför och bakom mig. Ingen verkade störas av att jag satt där. Jag fick beröm av några för att jag var den första kvinnan som satte mig på vänster sida, alla andra satt till höger som de brukar. Jag svarade att någon måste ju vara den första, och om man nu kan sitta där så varför skulle man inte göra det. Visserligen var det inte på något sätt bättre att sitta där än till höger, men när man har möjligheten att välja var man vill sitta så tycker jag att man ska utnyttja den. Som en man påpekade så är det också viktigt att markera att det nu är tillåtet för kvinnor att sitta där. Jag tycker att det var bra att de införde egalitär sittning överallt. Vi hade ju redan egalitära gudstjänster där kvinnor ingår i minjan och får komma fram till Torah, och därmed kan delta i gudstjänsterna på samma villkor som männen. Så varför ska man då ha kvar separat sittning för kvinnor och män?

Denna Shabat deltog jag mycket i gudstjänsten. Jag läste i Torah för 6:e och 7:e aliyan och även maftir-stycket. Så mycket har jag aldrig läst förut i Torah på en gång. Det gick bra förutom att jag kom av mig i början av läsningen av den 7:e aliyan. Jag glömde vilken melodi jag skulle börja med konstigt nog, men efter ett par ord kom jag ihåg tropperna (tecknen för melodin) och då flöt det på igen. Om man skulle bort glömma totalt vilken melodi eller vilka vokaler ett ord har så är det inte katastrof. Det finns alltid en gabai som står bredvid och följer med i läsningen med pekpinne i en chumash (där texten står med både vokaler och tropptecken), så om man kommer av sig helt kan man kolla snabbt med honom/henne hur melodin eller uttalet ska vara. Det känns ju tryggt. Jag läste Haftaran också och det gick också bra. Den kändes väldigt enkel att läsa efter att jag hade läst i Torah, för i Haftaran har man ju alla vokaler och tropper utskrivna och behöver inte kunna något utantill. Nu dröjer det länge innan jag ska sjunga nästa Haftara och läsa i Torah igen, det blir inte förrän i slutet av februari. Men jag kanske kan få ett till stycke i Torah att läsa däremellan. Jag tycker verkligen att det är kul inte bara att läsa texterna i synagogan, men lika mycket att öva på dem hemma. Det känns lite tråkigt när jag inte har något att öva på.

Nu börjar en förhoppningsvis bra film på tv så jag får avsluta. Shavua tov!

Vad kan man göra på julafton?

Idag firar de flesta svenskar jul. Det märks även för oss som inte firar julen. Det verkar helt tomt här i studentskrapan idag, som om alla som bor här har åkt sin väg för att fira med sin släkt någon annanstans. När jag gick ut förut kom hissen direkt, annars brukar man få stå och vänta en stund på den. Det var helt tomt i hissen. När jag kom ned såg jag att någon höll på att tvätta i tvättstugan, antagligen någon som inte firar jul. Ute var det också ganska tomt på folk, bara någon enstaka bil körde förbi. Jag gick till mataffären som har öppet till kl 18 för att köpa något att äta. Därinne var det också väldigt tomt, och de enda som var där och handlade såg utländska ut, förmodligen var de muslimer. De som jobbade där var också utländska. Så det verkade bara vara icke-julfirare som var ute. De andra satt väl inne och kollade på Kalle anka som ju visades på tv den tiden.

Men vad ska man då som icke-kristen göra på julafton? Det mesta är ju stängt, så det finns inte mycket att göra. Man kan jobba hela natten innan och sova hela julafton som min man gör just nu, för att sedan gå till jobbet på kvällen igen. Då tjänar man ju bra med pengar i alla fall. Men jag har ju ledigt från skolan och inget att göra, vilket i och för sig är skönt. I USA har judarna som tradition att äta på kinarestaurang på juldagen, eftersom kineserna inte heller firar jul så har de sina restauranger öppna. Det kanske man kunde göra här i Sverige också. Eller så kunde man gå på julfesten som JF (nya judiska föreningen) anordnar just för att judar också ska ha något kul att göra på julafton. Annars måste man ju faktiskt inte göra något speciellt, det kan vara skönt med en vanlig lugn hemmakväll också. Man kan hyra en bra film och äta något gott och bara njuta av att vara ledig. Dessutom är det fortfarande chanukka och idag ska vi tända fyra ljus i chanukkian. Det gör kvällen extra mysig och stämningsfull.

Chanukka

Då var Shabat Vajeshev slut då (denna Shabat hette Vajeshev eftersom vi läste Torahavsnittet Vajeshev denna veckan). Jag läste ju maftir-stycket i Torah i synagogan denna Shabat och det gick jättebra. Det kändes kul att få vara den som läste och att känna att jag faktiskt klarade av det. Det är ju inte helt lätt. Eftersom jag inte kan flytande hebreiska och därför inte kan alla ord som jag läser, så kan jag ju omöjligt veta hur orden ska uttalas när vokalerna inte står utskrivna. Så det måste jag kunna utantill, liksom melodin. Det ligger därför mycket träning bakom även ett kort stycke.

Denna gången känns det inte så tråkigt att Shabat är slut för nu har jag lov i två veckor och jag har ingenting som jag måste plugga på. Men det är ändå skillnad mellan Shabat och de övriga lovdagarna, för på de andra dagarna måste jag tvätta, diska, städa och laga mat. Det behöver jag ju inte göra på Shabat. I år infaller Chanukka under lovet, vilket är jättekul. Det är nästan den enda högtid i år då jag inte har någon schemalagd skola.

Chanukka, som betyder invigning, är åtta dagar lång. Under de dagarna gäller inte samma förbud som på Shabat och de större helgdagarna, så det är alltså tillåtet att arbeta. Chanukka firas till minne av makabéernas seger över det syriansk-grekiska herraväldet. Den syriske kungen Antiochos IV, som hade tagit makten i Israel, förbjöd all utövning av judendom år 168 fvt. Han ville att alla skulle följa grekiska seder och bruk. Det blev förbjudet att studera Torah och fira Shabat och andra högtider. En judisk präst vid namn Matthatias och hans fem söner startade ett uppror mot grekerna och syrierna. Det började med att Matthatias högg ned en judisk avgudadyrkare som höll på att dyrka de grekiska gudarna framför altaret. Han lyfte sitt svärd och ropade "följ med mig härifrån, alla som ivrar för lagen och stödjer förbundet!". Hans djärva handling inspirerade hans söner och anhängare, som överföll de syriska soldaterna som var där för att tvinga judarna att tillbe grekiska gudar. Endast några få syriska soldater lyckades fly. Efter detta började upproret på allvar. Matthatias dog senare men hans söner Judas, Johannes, Simon, Elasar och Jonathan ledde upproret. De kom att kallas mackabéerna. Deras här bestod av 6000 outbildade män, men trots att fienden var fler vann mackabéerna flera segrar genom att ligga i bakhåll och slå till här och där när tillfälle gavs. De hade två fördelar framför den syriska armén och det var att de kände väl till terrängen i sitt hemland och dessutom kämpade de för något betydelsefullt - sin religion, sin frihet och sitt sätt att leva. Det gjorde dem beslutsamma. Till slut kunde mackabéerna inta Jerusalem och återta templet. Templet var helt smutsigt och skändat av avgudabilder, så de fick rena det först. Sedan återinvigdes templet den 25 kislev år 165 fvt. Av denna anledning kallas Chanukka också Tempelinvigningsfesten. Mackabéernas seger är verkligen något att fira, för om de inte hade segrat så skulle vi antagligen inte ha haft någon judisk religion, eller ha varit ett judiskt folk idag. Dessutom skulle de andra monoteistiska religionerna sannolikt inte ha uppstått.

Enligt traditionen hittade mackabéerna bara tillräckligt med olja i templet för att hålla den gyllene Menorahn (ljusstaken) tänd i en enda dag. Men ett mirakel inträffade och oljan räckte i åtta dagar. Det är en av anledningarna till att vi firar Chanukka i åtta dagar. Under dessa dagar tänder vi ljus i en chanukkia, en åttaarmad ljusstake. Första kvällen tänder vi ett ljus, andra kvällen två ljus osv tills alla ljusen är tända den åttonde kvällen. Efter man har tänt ljusen brukar man sjunga "Maoz tzur" som är en traditionell sång för Chanukka, och även andra sånger. En annan tradition är att äta mat som tillagats i olja, som en påminnelse om oljemiraklet. Den vanligaste maten är latkes (potatisbullar) och sufganiot (munkar). Många ger varandra presenter, speciellt till barnen, och barnen brukar spela dreidel-spelet (en dreidel är en liten snurra).

Imorgon kväll börjar den första Chanukkadagen. Då ska vi tända första ljuset och äta latkes och sjunga förstås. Det ska bli mysigt. Vi har bestämt att inte ge varandra några presenter, istället ska vi göra något kul som att gå på bio eller bowla. Det känns inte som att det är så stor mening med att ge varandra persenter som vuxna, man kan ju när som helst köpa sig det som man vill ha ändå. Då är det roligare att dela en upplevelse tillsammans.

Nu vill jag önska er alla en riktigt glad Chanukka, Chag Chanukka sameach!

Två Haftarot och fyra stycken i Torah på tre veckor

Nu var det längesedan jag skrev något här, men det har verkligen varit mycket att göra i skolan de här senaste veckorna. Det är slutet på terminen som är värst tycker jag och på terminens sista dag, som råkar vara min födelsedag, har vi tenta. Det är mycket att läsa inför den. Idag söndag, som är min intensiva läsdag, har jag läst 100 sidor. Nu känner jag mig helt slut i huvudet. Jag vill absolut inte misslyckas för då kanske jag måste skriva omtentan på Shabat, för som vanligt har de lagt omtentan på en lördag. Om jag nu skulle bli underkänd tänker jag försöka få en annan tid att skriva omtentan. Försöka kan man ju alltid.

Det enda andrummet man får på hela veckan är när det äntligen blir Shabat. Igår var förstås inget undantag och det var en jättebra dag. Jag gick till synagogan som vanligt både på fredagen och lördagen. Efter fredagsgudstjänsten pratade jag med en bekant på vägen till T-centralen och jag berättade att jag skulle läsa Haftaran nästa shabat. Då sa hon att då är vi två som ska läsa den för hon skulle också läsa den! Jag blev lite chockad faktiskt, tydligen hade vi fått samma Haftara av misstag. Det går såklart inte att vara två som läser samma Haftara, så någon av oss skulle inte få läsa den. Vem det skulle bli skulle han bestämma som hade gett oss Haftaran. Nästa morgon fick jag reda på det och det visade sig att det blev hon som kommer att få läsa den, inte jag. Det kändes lite tråkigt, för jag har ju övat jättemycket på den texten och så får jag inte sjunga den i synagogan. Men det hade ju såklart varit lika tråkigt för henne som säkert också har övat på den mycket. Dessutom var det längesedan hon läste någon Haftara, och jag läste ju en på Sukkot. Så det var rättvist att hon fick denna Haftaran. Jag fick en annan Haftara istället, som läses veckan efter den som hon ska läsa, alltså på Chanukka. Nu har jag bara två veckor på mig att lära mig den, men jag tror att det kommer gå. Jag har många texter nu som jag ska lära mig på kort tid, för jag fick även två stycken till i Torah som läses i januari, samma Shabat som jag ska läsa en Haftara. Jag ska läsa maftir-stycket i Torah då också som jag fick för ett bra tag sedan och redan har lärt mig. Det är den 3:e januari, veckan direkt efter Shabat på Chanukka då jag också ska läsa Haftaran. Nästa vecka ska jag läsa maftir-stycket i Torah men det kan jag redan i alla fall. Det var ganska kort ju. Det ska verkligen bli kul att läsa det för det blir första gången jag läser ur Torah. Tur att det bara är en vecka kvar av skolan innan lovet så jag snart får mer tid att öva på alla texter.

Shavua tov!

Tzniut - anständighet

Tzniut är ett begrepp med två huvudsakliga betydelser: dels är det ett antal judiska religiösa lagar som ska reglera beteendet mellan könen, och dels är det ett karaktärsdrag. Den som följer tzniut är (eller förmodas i alla fall vara) en anständig person. Detta syns framför allt på klädseln. Enligt tzniut ska både män och kvinnor klä sig anständigt, så män ska ha långbyxor och långärmad skjorta och kvinnor ska ha lång kjol som täcker knäna samt blus med långa ärmar som täcker armbågarna. Gifta kvinnor bör också täcka håret. Det är förstås främst ortodoxa judar som klär sig enligt dessa regler, men även en del konservativa klär sig så åtminstone när de går till synagogan.

Själv tycker jag att den traditionella klädstilen för kvinnor är både vacker och bekväm, och jag klär mig nästan alltid enligt den. Jag täcker visserligen inte håret, men jag har alltid lång kjol och undviker alltför urringade tröjor. På vintern har jag såklart långärmade blusar, annars skulle jag ju frysa, men på sommaren brukar jag ha kortärmat (dock aldrig linne eller något urringat). På vintern är den traditionella klädseln väldigt bekväm, men om man ska klä sig så på sommaren så får man nog ha något annat skäl än bara ren bekvämlighet. Heltäckande kläder är ju inte särskilt bekväma i 25 graders värme. Så på sommaren är det anständigheten som får mig att välja bort linnen, urringat och korta kjolar, som förstås kan vara hur svala och bekväma som helst. Men även detta handlar om en slags bekvämlighet, för jag skulle inte känna mig bekväm med att exponera delar av kroppen som inte är avsedda för andra mäns blickar än min egen mans. Kläder sänder också vissa signaler, och en lättklädd person uppfattas inte alltid som lika seriös som en påklädd person. Klär man sig i kort-kort kjol och minilinne så sänder man signaler till sin omgivning om att man vill ha uppmärksamhet för sitt utseende, och det är också oftast vad man får. Vill man hellre ha uppmärksamhet för sina inre kvalitéer kan det vara en bra idé att klä på sig lite mer.

Det händer förstås att en del undrar varför jag alltid har kjol och aldrig byxor när jag rör mig i icke-judiska sammanhang, som i skolan där jag träffar samma människor regelbundet. Men det är inte så ofta som någon frågar, i alla fall inte någon vuxen. Barn däremot är mer rakt på sak och de frågar när de vill veta något. När jag har varit på VFU har barnen lagt märke till att jag har haft kjol varje dag och några har frågat ganska roliga frågor. Som en liten kille som frågade "varför ser du ut som en sagotant?" Han hade tydligen stött på kvinnor i kjol främst i sagornas värld. En liten tjej konstaterade "du har alltid samma kjolar" och en annan frågade varför jag alltid har kjol. Jag svarade att jag gillar kjol bäst helt enkelt, och precis så är det. Jag skulle absolut kunna ha löst sittande byxor, men jag tycker att kjol är mycket bekvämare. Dessutom är att klä mig traditionellt även ett sätt för mig att uttrycka min judiska identitet, men det behöver jag ju inte avslöja för alla jag möter.