Shabat och vinter

Den här veckan har skolorna haft höstlov så vi har inte haft någon VFU. Synd att de inte hade höstlov när det var Sukkot. Vi hade inte heller några föreläsningar eller något på universitetet, förutom ett seminarium på måndagen. Resten av veckan var läsdagar, så jag har mest varit hemma och pluggat. Förutom i tisdags då jag åkte ned till stan för att shoppa kläder och skor inför vintern. Jag väntade med att ha på mig de nya kläderna och skorna tills det blev shabat, på så sätt gjorde jag denna shabat mer speciell. När man har på sig nya kläder för första gången är ett bra tillfälle att säga Shehechejanu -bönen för speciellt glädjande tillfällen. Jag passade förstås på att säga den. Jag har skrivit mer om den bönen i inlägget "Hemma igen" så jag beskriver inte den närmare här. Det var verkligen i sista stund som jag fick inhandlat vinterkläder och skor, idag slog ju kylan till på riktigt. Någon snö fick vi dock inte, trots att det hade förutspåtts.

På torsdagen när jag ändå var hemma passade jag på att storstäda inför shabat. Det behövdes verkligen, för det har varit svårt att hinna med att städa ordentligt när det har varit VFU. Min man fick åka ned till stan så länge och köpa en kyckling i kosherian som vi skulle ha på shabat. Jag hann inte det för jag var tvungen att plugga också. Sedan på kvällen bakade jag challa och lagade maten för shabat.

På shabat är det en mitsva att äta tre måltider, helst alla med lagad mat. För att det ska räknas som en måltid måste det ingå bröd. Ibland tycker jag verkligen att det är svårt att uppfylla denna mitsva, speciellt under vinterhalvåret när det mörknar så tidigt och shabat därmed slutar tidigt. Första måltiden äter man på fredagskvällen, så den är inga problem. Då är man oftast hungrig. Andra måltiden, som ska vara en lättare måltid, äter man efter gudstjänsten på lördag förmiddag. Jag brukar räkna kiddushen som den andra måltiden. Efter morgongudstjänsten brukar jag alltid åka hem och sova några timmar, eftersom jag alltid lyckas lägga mig sent på fredagkvällen och blir trött dagen därpå när jag går upp vid sjutiden för att gå till synagogan. Likadant gjorde jag idag. När jag vaknade igen fick jag se att det redan var mörkt och shabat därmed slut. Tiden för havdalah idag var 16.44 och jag vaknade en halvtimme senare. Så jag fick göra havdalah direkt och så var shabat slut. Någon seudat shlishit (tredje måltid) blev det alltså inte. För att kunna hinna äta den måltiden innan shabat slutar får man antingen skippa eftermiddagsluren eller ställa klockan på ringning någon timma innan shabat slutar. Men det är inte ens säkert att man är hungrig då. Detta är aldrig något problem på sommaren när det blir mörkt sent på kvällen. Nu får vi äta kycklingen på jom rishon (veckans första dag) istället.

Det har i alla fall varit en bra shabat. Jag var i synagogan både på fredags- och lördagsgudstjänsten. Det var inte så mycket folk denna gång, vilket var bra på ett sätt för jag blev tillfrågad om jag ville ta den fjärde aliyan. Det är alltid kul att få en aliya. Det är också lärorikt att stå bredvid och se på när någon annan läser ur Torah, att höra hur orden uttalas och lära känna bokstäverna. Bokstäverna är inte skrivna i exakt samma stil som i tryckt text nämligen, utan mer sirliga och dekorerade med små kronor. Hela Torah är handskriven av en Sofer, Torahskrivare. En dag kanske det är jag som ska läsa ur Torah så då är det bra att vara bekant med den stilen.

Nu får ni ha en god vecka allihop, shavua tov!

Shmini Atzeret och Simchat Torah

Jag har inte kunnat fira Shmini Atzeret eller Simchat Torah något större i år på grund av min VFU (verksamhetsförlagda utbildning), men jag vill ändå uppmärksamma dessa viktiga två sista dagar av Sukkot. Shmini Atseret betyder "åttonde sammankomsten", det är ju Sukkots åttonde dag. En av innebörderna i den här dagen är att Gud ber oss att hålla en sista sammankomst, för att han vill fira mer med oss och har svårt att ta avsked. I diasporan (utanför Israel) har man lagt till en extra dag till Sukkot, den nionde dagen som är Simchat Torah. Den slutade precis nu ikväll. I Israel är Shmini Atseret och Simchat Torah en och samma dag. På Simchat Torah firar man att man har läst igenom hela Torah under året som gått. Det sista Torahavsnittet lästes veckan innan, och nu börjar man om från början med Torahns första avsnitt, i den första boken Bereshit (skapelsen). Simchat Torah är en väldigt glad högtid, det hör man redan på namnet som betyder "Torahglädjen". Man firar att man har läst klart Torah genom att dansa i synagogan med Torahrullarna i händerna. Detta gör man på kvällen. Sju varv går man runt med Torahrullarna i synagogan samtidigt som man sjunger glada sånger. Det brukar vara otroligt festlig stämning och man glömmer lätt både tid och rum när man deltar i firandet. Den kvällen är kort sagt något alldeles extra. Nu är det tyvärr slut på högtiderna för ett tag framöver, för nästa högtid, Chanuka, kommer inte förrän i december.

(Bilden visar några flickor som deltar i Simchat Torah-firandet. Lägg märke till att de har egna små Torahrullar.)

Shabat Chol Hamoed Sukkot - Haftaraläsning

Så var Shabat Chol Hamoed Sukkot, den shabat som infaller under Sukkots mellandagar, till ända. Det har varit en jättebra dag. Jag gick till synagogan på fredag kväll som jag brukar och efter gudstjänsten hade vi kiddush i sukkan. Därefter var det Kabbalat Shabat (välkomnande av shabat) i ett av rummen under synagogan. Det var progressiv judendom som anordnade det. Det var första gången som jag var med på något av deras arrangemang, men jag hade det riktigt trevligt. Vi drack vin, åt bröd, ost och godis bland annat och pratade förstås. Det är vanligt att man sjunger också men det gjorde vi inte denna gång.

Nästa morgon gick jag till synagogan igen. Det var ju denna shabat som jag skulle sjunga min Haftara som jag har tränat på så länge. Innan jag började sjunga själva Haftaran fick jag göra Maftir-aliyan (den sista aliyan), eftersom det är tradition att den som ska läsa Haftara får den aliyan. När jag hade gjort det berättade chazzan lite om vad Haftaran som vi strax skulle läsa handlar om. Efter det fick jag kliva fram till den läspulpet som står vänd mot församlingen och börja läsa. Först sjöng jag en bracha före Haftaraläsningen, sedan sjöng jag Haftaran. Jag avslutade med brachot efter Haftaraläsningen. Nu i efterhand får jag säga att detta gick bra, över förväntan. Jag har nyss varit förkyld så jag trodde att jag skulle börja hosta när jag sjöng, men det gjorde jag inte. Många kom fram till mig efter gudstjänsten och sa att jag hade sjungit bra, och det var förstås kul att höra. Nu vill jag börja lära mig en ny Haftara, eller kanske ett stycke ur Torah.

Vi hade "fruktbara diskussioner" efter gudstjänsten, men till en början hade vi ingen frukt utan bara sura godisar. Så då fick det bli "sura diskussioner". Som tur var blev de inte sura, utan intressanta som vanligt. Vi fick nämligen in vinddruvor senare.

Shavua Tov och Chag Sameach!

Begränsat Sukkot-firande

I måndags kväll började Sukkot, lövhyddofesten. Den firar man i åtta dagar till minne av hur israeliterna bodde i lövhyddor under ökenvandringen efter uttåget ur Egypten. Det är tradition att man bygger en sukka (lövhydda) innan Sukkot börjar. Den ska ha minst tre väggar av vilket material som helst, men taket måste vara gjort av någon växt/växter som man har skurit av från marken. Det är vanligt att man använder grenar från buskar och träd, halm eller bambu. Det viktiga är att taket inte blir helt täckt för man bör helst kunna se stjärnorna genom taket. Taket ska ge skugga på dagen men ändå släppa in lite ljus. Att det även kan regna in symboliserar att sukkan är en tillfällig boning, och att bo i tillfälliga boningar symboliserar vår förtröstan på Guds beskydd. Det är en mitsva att bo i sukkan under hela sukkot, alltså att äta alla sina måltider där, studera och sova där. I Sverige är det förstås svårt att kunna sova i sin sukka på grund av det kalla klimatet, men då kan man åtminstone äta alla sina måltider där. Om man inte har en egen sukka kan man besöka de som finns utanför synagogorna.

Vi kunde inte bygga vår egen sukka. Vi bor ju i lägenhet och har ingen egen trädgård, inte ens en balkong, så då blir det ju svårt. Det är synd för det hade varit kul att ha kunnat göra det. Vi får nöja oss med att besöka den fina sukkan som de har byggt utanför synagogan. Nu när de två första dagarna av sukkot inföll på veckodagar var det dock svårt för mig att kunna gå till synagogan. Jag har VFU nu och det går knappast att ta ledigt från. Om man har VFU två veckor som jag har nu får man bara vara borta högst två dagar, annars måste man ta igen det på något sätt. En dag har redan gått bort i måndags när de hade studiedag på min VFU-skola. Så jag skulle bara kunna vara borta en enda dag till. Men om jag tog ledigt en dag för att fira Sukkot och sedan blev sjuk på riktigt skulle det ställa till problem. Dessutom hade jag behövt ta ledigt fyra dagar på Sukkot, de två första och de två sista dagarna då man inte får arbeta. Så många dagar är svåra att ta igen och tar man inte igen dem blir man underkänd. Med andra ord hade jag knappast något annat val än att bryta den mitsvan och gå till skolan ändå.

Jag har i alla fall kunnat gå till synagogan på kvällsgudstjänsterna. De är korta, bara ungefär en halvtimme långa, men efteråt har man kiddush tillsammans i sukkan. Jag hjälpte till att ordna med den kiddushen innan gudstjänsterna började. Det är jättemysigt att ha kiddush i sukkan och det är en speciell känsla att tänka på att israeliterna bodde i liknande hyddor för över 3000 år sedan. Vi äter mest frukt i sukkan eftersom sukkot även är en skördehögtid.

Efter kvällsgudstjänsten igår läste jag upp min haftaratext en sista gång för han som har hjälpt mig med den. Det var den sista repetitionen innan jag ska sjunga den i synagogan nu nästa shabat. Det känns som att jag kan den nu, och han hade inget att anmärka på utan sa att jag sjöng den bra. Nu kan jag knappt vänta tills shabat. Det ska verkligen bli kul men det är allt lite nervöst också.

Nu är det Chol haMoed alltså då, de fyra mellandagarna på sukkot då det är tillåtet att arbeta (förutom på en av dessa som infaller på shabat i år). Då är det tradition att man tar de fyra sorterna, Arba Minim, och skakar dem i synagogan. Det är fyra slags växter, nämligen en etrog (en slags citron), en lulav (palmkvist), hadasim (tre myrtenkvistar) och aravot (två pilkvistar). Man håller etrog i ena handen och de andra som tillsammans kallas lulav i andra handen. Sedan skakar man dem i alla riktningar, upp, ned, höger, vänster, framåt och bakåt. Detta är bland annat för att visa att Gud finns överallt. Denna tradition går jag dessvärre också miste om i år eftersom jag inte kan ta ledigt från skolan.

(Bilden visar en sukka)

Mycket högtider och festligheter, lite sömn

Då var det en ny vecka igen då, och slut på de stora högtiderna. På måndag börjar ju Sukkot förstås, som ju också är en mysig högtid. Jom Kippur var trevlig men fastan kändes jobbig i år. Jag slutade ju skolan sent och var tvungen att äta i stan innan Kol Nidre skulle börja klockan åtta, och jag åt en pizza som jag inte blev helt mätt på. Sedan hann jag inte äta något mer innan Jom Kippur började 17.37. Jag drack åtminstone mycket. Vi kom i väldigt god tid till Kol Nidre-gudstjänsten för att kunna få bra platser, men när vi kom var det nästan helt fullt redan. Vi fick sitta långt bak men gick förstås inte miste om den högtidliga stämningen för det. Kol Nidre är den gudstjänst på hela året då det är absolut mest folk i synagogan. Det finns inte en enda plats som står tom. Många som inte är så religiösa och som annars inte går till synagogan kommer på Jom Kippur, och framför allt då på Kol Nidre. Därför måste vi ha två Kol Nidre-gudstjänster, en klockan fem och en klockan åtta för att alla ska kunna få plats.

Nästa morgon när vi skulle till synagogan var pendeltåget försenat så vi kom fram efter att gudstjänsten hade börjat. Då var det inte så mycket folk i början och det fanns flera lediga platser längst fram, så vi satte oss där. När vi kom längre in i gudstjänsten kom det fler folk så synagogan blev fullsatt. Nu var jag verkligen trött och hungrig, men inte så törstig i alla fall. Efter första Torah- och Haftaraläsningen när det var predikan fick jag väldigt svårt att hålla ögonen öppna, även om det var intressant och jag försökte lyssna uppmärksamt. Det är bra att man inte sitter hela tiden utan står när man ber vissa böner så man inte somnar, men man borde såklart inte somna ändå även om man bara sitter still. Jag hade inte sovit så bra och om man då fastar också så blir man väldigt trött. Shacharit- och Mussafgudstjänsten höll på till klockan tre, sedan blev det paus en timme innan Mincha skulle börja. Vi gick ut för att få frisk luft, men jag var helt slut och ville bara hem och sova. Min man var också väldigt trött så vi bestämde oss för att åka hem. Det fick räcka med tre gudstjänster för oss på denna Jom Kippur.

När jag kom hem stensomnade jag och vaknade en kvart innan det var dags att bryta fastan. När Jom Kippur slutade 18.44 drack jag vatten det första jag gjorde och åt choklad. Det var ren njutning. Jag åt färdigmat eftersom jag inte orkade vänta på att laga mat själv, sedan var det dags att börja förbereda för shabat. Jag handlade och lagade mat som vanligt till sent in på natten.

Nästa dag började jag skolan tidigt och efteråt hade jag en massa ärenden som jag var tvungen att göra innan helgen. Jag kom hem en timme innan det var dags att åka till synagogan, men jag var för trött och tänkte att det var bättre om jag vilade så att jag blev pigg på lördag morgon istället. Det blev jag visserligen inte för jag är alltid trött på morgonen. Vi kom iväg i alla fall en halvtimma efter att gudstjänsten hade börjat på lördagen, och vi kom lagom till Torahläsningen. Det var fullt med folk då också, antagligen för att två pojkar blev Bar Mitsva. Kiddushen efteråt var extra festlig som den brukar vara vid sådana speciella tillfällen.

När jag kom hem sov jag några timmar, sedan var det snart dags att läsa Havdalah och välkomna den nya veckan. När det var gjort fick jag skynda mig ned till bussen för jag skulle åka till tågstationen och möta några vänner där som vi bjudit in på fest. De hade inte sett vår nya lägenhet så jag fick visa vägen dit. Samtidigt fick min man gå och handla och laga mat för festen, han skulle laga sina speciella maträtter från sitt hemland. Det blev lyckat och det blev många Le' chaim (skål på hebreiska, betyder bokstavligen "till livet").

Shavua Tov!

Jom Kippur

I morgon kväll börjar Jom Kippur, försoningsdagen. Det är årets viktigaste dag i den judiska kalendern. Den inleds med en kvällsgudstjänst som kallas Kol Nidre, vilket betyder Alla Löften. Den har fått det namnet efter den inledande bönen Kol Nidre, där man ber Gud om förlåtelse för de löften som man inte har kunnat infria under året som gått. Efter gudstjänsten går man hem och vilar och nästa morgon går man till synagogan igen, och stannar där hela dagen fram till det blir mörkt och Jom Kippur är slut. Jom Kippur är en fastedag, så man får inte äta eller dricka något under cirka 25 timmar. Man ska koncentrera sig helt på bön och inte tänka på kroppsliga behov.

Det är den här dagen man ska be Gud om förlåtelse för de synder man har begått mot honom under föregående år. Innan, under de tio botgöringsdagarna, skulle man be sina medmänniskor om förlåtelse för synder som man har begått mot dem. Man kan inte få förlåtelse från Gud för synder som man har begått mot andra människor om man inte har bett dem om förlåtelse först. På Jom Kippur har man fem gudstjänster till skillnad från en vanlig vardag då man bara har tre. Det är Kol Nidre på kvällen, Shacharit på morgonen, Mussaf som är tilläggsgudstjänst för helgdagar, Mincha på eftermiddagen och Neila, "stängandet", som är den avslutande gudstjänsten.

Innan fastan börjar är det viktigt att dricka och äta mycket. Jag har seminarium i morgon som slutar klockan 16, och Jom Kippur börjar 17.37 i Stockholm. Så jag måste äta någonstans i stan och fort måste det gå också. Jag tror att jag ska äta en pizza (vegetarisk givetvis), det går fort att få och är mättande. Sedan måste jag vänta i stan tills Kol Nidre börjar kl. 20. Vad jag ska göra då vet jag inte, när väl Jom Kippur har börjat gäller samma regler som för shabat så jag kan inte gå i affärer eller gå och spela biljard till exempel. Jag får hoppas att det blir fint väder så jag kan gå lite på stan i alla fall. Nu vill jag önska er som ska fira Jom Kippur en lätt fasta, och gmar chatima tova (må den slutgiltiga besegligen bli till det goda).

En vecka i synagogan

Så var det en ny vecka igen då. Förra veckan var jag bara i skolan en enda dag, på torsdagen. Måndagen och fredagen var det inga föreläsningar och tisdagen och onsdagen var det ju Rosh Hashana, så då tog jag mig ledigt. Det känns som att jag har tillbringat mesta tiden av förra veckan i synagogan. Måndag kväll började Rosh Hashana och då var det en kort gudstjänst som jag var på. Nästa morgon var det morgongudstjänst för Rosh Hashana första dagen och samma kväll kvällsgudstjänst för Rosh Hashana andra dagen. Den kvällsgudstjänsten gick jag inte på, det blev för stressigt. Jag bor lite utanför Stockholm och måste åka pendeltåg in till stan, så jag hade bara hunnit komma hem och vända igen om jag skulle gå på den gudstjänsten. Jag la mig och sov istället. Nästa morgon var det morgongudstjänst igen för Rosh hashana andra dagen. Det var högtidligt och allt var vitt som annars brukar vara rött, som exemplevis parochet (gardinen som hänger framför aron hakodesh, Torahskåpet). Torahrullarna var också klädda i vitt, och Chazzan (kantorn) hade på sig sin vita kitel (skrud). Man klär synagogan i vitt mellan Rosh Hashana och Jom Kippur för att symbolisera renhet. Man ska ju söka förlåtelse och försöka rena sig från sina synder under de tio botgöringsdagarna.

Dagen efter Rosh Hashana, torsdagen, var det en av de mindre fastedagarna, nämligen Tsom Gedalia. Man fastar den dagen från soluppgången till solnedgången, för att påminna sig om mordet på Gedalia. Gedalia var guvernör över Judea när Nebudkadsessar härskade i Babylonien. I och med mordet på honom var det slut på det första judiska självständiga rikets tid. Jag gick till synagogan den dagen också, på vardagsgudstjänsten klockan åtta på morgonen. Det är inte ofta jag går på vardagsgudstjänsterna eftersom jag nästan alltid har skola och de är så tidigt. Men jag borde gå oftare, för det är ett trevligt sätt att börja dagen på. Det är roligare också att be tillsammans med andra än att be sin morgonbön själv hemma. Den här gången fick jag göra Gelila också, aliyan där man ska klä Torahrullen och sätta på alla föremål efter Torahläsningen. Nu var det andra gången jag fick den aliyan och jag kom ihåg det mesta.

Efter gudstjänsten gick jag till kosherian för att köpa kött till shabat. Det fick bli frysta kycklingklubbor som var färdiglagade och bara att värma. Perfekt när man kommer hem sent och inte har så mycket tid att laga mat. Den här gången hade de faktiskt äntligen fått in havdalahljus som jag har frågat efter så många gånger. Jag köpte några även om jag redan har hemma de som jag fick från Israel. Men snart är de väl slut på kosherian igen så det är bäst att passa på.

Sedan på fredagen var det kvällsgudstjänst för shabat igen och då gick jag också till synagogan. Likadant idag på lördagsgudstjänsten, så jag har varit i synagogan varje dag utom på söndagen (som ju är första dagen på den judiska veckan). I morse fick jag också Gelila, samma aliya som jag fick i torsdags. Nu kom jag verkligen ihåg allt hur man skulle göra, förutom att jag inte rullade ihop Torahrullen tillräckligt hårt på första försöket. Den gabai som hjälpte mig skämtade och sa att "nu har du inte rätt till hjälp längre". Det lär jag inte behöva nästa gång. Efter gudstjänsten var det kiddush som vanligt och därefter även "fruktbara diskussioner". Temat för diskussionerna var Teshuva, alltså botgöring. Jag var med och det var intressant.

Nu är det inte långt kvar till nästa högtid då, Jom Kippur som börjar på onsdag kväll. Sedan bara några dagar efter börjar Sukkot som varar i åtta dagar. Det är en intensiv tid nu på hösten med alla helger, men det är så det ska vara. Ha en god vecka nu, Shavua Tov!