Hebreisktalande kassör på konsum

Om ett par veckor kommer vi att få två nya familjemedlemmar här i lyan. Vi har nämligen beslutat att skaffa två katter. Jag var och tittade på en igår och en annan idag (fast de är på samma ställe, Stockholms katthem). De är ursöta! Jag har redan bokat dem, en hona och en hane. De är redan steriliserade så vi kommer inte att få ännu fler katter senare. Anledningen till att det tar två veckor innan man får ta hem dem är att de är lite skygga. Man måste komma på återbesök minst fyra gånger under veckorna så man får lära känna katterna lite. De katter som inte är skygga får man ta hem efter 1 vecka.

När jag skulle hem efter att ha tittat på katterna så gick inte bussen förrän efter 20 minuter, så jag gick in på konsum sålänge och köpte snabbmat. När jag kom till kassan och skulle betala så sa kassören plötsligt "ma shlomcha?" (hur är det?). Jag hade på mig ett chai-halsband, men det är få icke-judar som vet vad chai är (det betyder liv). Jag vart jätteförvånad, och sa "pratar du hebreiska?" Han sa att han hade gått en kurs i hebreiska, och att han såg "att jag hade hebreiska där" som han uttryckte det. Han frågade om jag var judisk så jag fick väl säga ja, det fanns ju knappast något annat alternativ. När jag skulle gå sa han "ma shlomcha" igen, så jag svarade "beseder toda" (bra tack). Han skrattade. Det var lite kul faktiskt, det är inget som händer varje dag precis.

Jag gick till kosherian också innan jag åkte till katterna. Jag frågade efter havdalahljus, men det har de fortfarande inte fått in. Så jag köpte bara shabat-ljus och korv, som vanligt. Jag har beställt havdalahljus på nätet från Israel istället, så de kommer förhoppningsvis snart med posten. Det blir dyrare pga av leveranskostnaden men jag passade på att beställa lite annat som jag vill ha också, t.ex ett halsband, ett par ljusstakar för shabat och tändsticksaskar som det står "shabat shalom" på.

Ikväll är jag för trött för att förbereda för shabat, men jag är ledig imorrn så jag hinner göra det på förmiddagen. Shabat börjar 19.58 imorrn så det är ju gott om tid. (Bilden visar ett chai-halsband)

Hemma igen!

Idag kom jag hem igen efter den långa utlandsvistelsen. Det kändes verkligen skönt för på sista tiden hade jag riktigt börjat längta hem. Det var en lättnad att se att lägenheten fanns kvar i gott skick, utan att något inbrott eller liknande hade skett. Men det ser nästan ut som om det har varit inbrott för vi har fortfarande inte kommit i ordning helt efter flytten. Det första jag gjorde när jag kom in, efter att ha kysst mezuzan, var att säga Shehechejanu. Det är inte standard att säga den brachan (välsignelsen) efter att ha kommit hem från en resa, men man säger den vid speciella glada tillfällen i livet. Det kan till exempel vara när man har nått ett viktigt mål, fått höra goda nyheter, köpt nya kläder eller ska göra något för första gången som man inte har gjort på länge. Man säger också Shehechejanu vid de stora högtiderna.

Brachan lyder: Baruch ata Adonaj elohenu melech haolam, shehechejanu vekijemanu vehigijanu lazman haze.

Lovad vare du, Herre vår Gud, universums konung, som givit oss liv och uppehälle och låtit oss uppnå denna tid.

Att komma hem igen var för mig ett sådant speciellt glatt tillfälle då det kändes passande att säga Shehechejanu. Det har nog aldrig känts så kul att komma hem förut, men så har jag aldrig varit hemifrån såpass länge i streck förut heller. Nu ser jag fram emot att fira kommande shabat i Sverige och gå till synagogan här, det har jag saknat.

Sista shabat i Sverige på två månader

Nu sitter man här i mörkret igen då efter att ha läst havdalah och shabat är slut. Det känns alltid lite tomt men jag får trösta mig med jordgubbar, som visserligen är från i torsdags när jag storhandlade inför shabat. De är lite mosiga men ganska goda ändå. Det har varit en trevlig shabat, ungefär som vanligt. Jag gick till synagogan både fredag kväll och lördag morgon. I morse var det verkligen mycket folk, synagogan var nästan fullsatt. Det var en hel del som hände under gudstjänsten. En av rabbinkandidaterna, som har ansökt om att få bli rabbin i Stora synagogan, var på besök och höll predikan. Han kommer från Israel. Vi har bara två rabbinkandidater just nu, han och en kvinna från Holland. Den kvinnliga rabbinen har också gästpredikat i Stora synagogan, men det var den helgen då jag var bortrest så det missade jag. Rabbinen som var här idag tycker jag verkar trevlig och kunnig. Hans predikan var intressant. För mig spelar det ingen roll om vi får en man eller kvinna som rabbin. Jag tycker inte att en kvinna skulle vara mindre lämpad som rabbin än en man bara på grund av att hon är kvinna. Det är personligheten och kompetensen som är viktigast och hittar man rätt person så har det ingen betydelse vad den har för kön. Det tycker i alla fall inte jag. Sen finns det förstås de som har andra åsikter.

Denna gudstjänst var det även en flicka som blev Bat-Mitsva, en liten bebis fick sitt hebreiska namn och ett par blev lyckönskat inför sitt bröllop kommande vecka. Det blev en stor kiddush efteråt med mycket gott tilltugg, bland annat laxsmörgåsar och bröd med hummus. Jag åt en hel del eftersom jag inte hade ätit frukost och stannade en stund och pratade med folk. Sedan åkte jag direkt hem. Jag sov flera timmar och när jag vaknade studerade jag veckans parasha (Torah-avsnitt) en stund. Det hade jag förstås redan gjort tillsammans med de andra i synagogan, men nu gjorde jag det själv utifrån en ny bok som jag fick i veckan, "The five books of Miriam". I den tolkas varje parasha utifrån ett kvinnligt perspektiv. Den är lite annorlunda och liknar ingen bok med Torah-kommentarer jag läst tidigare. Men den är väldigt intressant. Jag ska läsa ett avsnitt ur den varje shabat nu under ett år. Man läser ju hela Torah på ett år, indelad i veckoavsnitt.

För mig var detta den sista shabat som jag firade i Sverige på länge. Jag ska resa utomlands nästa vecka och kommer inte tillbaka hem förrän i slutet av augusti, precis innan skolan börjar. Det ska bli kul att resa, men jag kommer helt säkert att sakna Sverige, vännerna, familjen och synagogan. Det var lite vemodigt att gå ut från synagogan idag och veta att jag inte får se den och vännerna där på två månader framöver. Men tiden går ju fort, speciellt när man är ledig och är ute och reser och får nya intryck. Den här bloggen får nog också ta semester under sommaren. Jag hade ju kunnat fortsätta skriva under resan, men de inläggen hade nog inte blivit så relevanta för den här bloggen. Den handlar ju om att vara judinna i Sverige, om hur livet och vardagen kan se ut just i Sverige. Utlandsresor är en annan historia, som jag möjligtvis kan starta en annan blogg om. Detta kanske blir mitt sista inlägg här innan jag åker. I så fall vill jag passa på att önska er läsare en trevlig sommar. Hoppas ni får lika fint väder som jag kommer ha där jag ska bo. Lehitraot! (på återseende)

Shavuot

I söndags kväll började alltså Shavuot, högtiden som firas till minne av när vi fick de tio budorden och Torah. Det är också en skördehögtid. Ända fram till dess har jag räknat omer varje kväll i 49 dagar. Man ska nämligen räkna varje dag från andra dagen av pesach och fram till Shavuot, som kommer exakt sju veckor efter Pesach. Shavuot betyder veckor. Man räknar omer för att markera att befrielsen från slaveriet i Egypten (som firas under Pesach) inte är fullständig om den inte når sin höjdpunkt i Shavuot, då Gud uppenbarade sin vilja för israeliterna. Att räkna omer är också som att vänta på en kär vän, då man räknar varje dag fram till dennes ankomst. På Erev Shavuot (kvällen före Shavuot) räknar man inte omer för den 50:e dagen som ju är Shavuot. Den kvällen brukar man ha en sammankomst, Tikkun leil Shavuot, då man först har en kort Maariv-gudstjänst och därefter studerar man Torah tillsammans. Jag var på Stora synagogans Tikkun leil Shavuot som hölls i församlingshuset. Det var fem personer som föreläste, bland andra kantorerna och överrabbinen. Talen hölls på både svenska och engelska och det var mycket intressant. Vi fick till exempel se bilder på hur Herodestemplet såg ut och fick höra om tidsbegreppet i skapelsen. Det fanns även gott om fika; tårtor, kakor och ostkaka. Det mesta med mjölk i, eftersom det är tradition att äta mjölkmat på Shavuot. Innan vi började studera läste en av kantorerna kiddush. Han läste över vinet Old Treasure, det som jag har letat efter så länge. Han sa att detta var sista gången han läste över det vinet, för det var den sista flaskan han hade. Det ska inte säljas mer i Sverige, eftersom de har slutat att exportera det sa han. Så nu vet jag det. Tråkigt bara för det var ju mitt favoritvin. Tikkun leil Shavuot höll på ända fram till 00.30 på natten. För mig hade det gärna fått hålla på längre för jag var inte alls trött. Men sent blev det ändå innan vi kom i säng. Nästa dag var det gudstjänst 09.15 på morgonen, men då var jag för trött för att orka gå. Jag tänkte att jag kunde gå på morgongudstjänsten på andra Shavuotdagen istället och det gjorde jag också. Då var det inte särskilt mycket folk, det var knappt att vi hade någon minjan i början. Men det kom fler senare. En av gabaim (synagogans tjänstemän) frågade mig om jag ville få en aliya som kallas gelila. Den innebär att man ska rulla ihop Torah-rullen efter läsningen och binda ihop den med bindeln, sätta på manteln och alla silverföremål, som är tas (bröstskölden), jad (pekpinnen) och rimonim (kronorna). Jag blev glad att han frågade mig och jag sa att jag gärna ville det. Det är ju ett hedersuppdrag att få en aliya. Jag hade visserligen inte fått gelila förut men han skulle visa mig hur jag skulle göra. I Stora synagogan har vi ju egalitära gudstjänster, så kvinnor och män har samma rättigheter. Kvinnor får ingå i minjan och får göra aliya till Torah. I mer traditionella församlingar är det bara männen som ingår i minjan och får göra aliya. I Stora synagogan måste kvinnor täcka huvudet och ha på sig tallit precis som männen när de går fram till Torah. Det gick bra att göra gelila men det var mycket att tänka på. Alla saker ska ju sitta på rätt sätt, man kan till exempel inte hänga tas eller jad på baksidan av Torah-rullen. Men om jag får gelila igen kommer jag nog ihåg hur det ska vara. Efter gudstjänsten åkte jag direkt hem och sov som jag brukar och resten av dagen har jag bara tagit det lugnt. På Shavuot gäller samma regler som på Shabat, alltså allt arbete är förbjudet. När Shavuot var slut läste vi också en kort havdalah för att markera att högtiden var över och en vanlig veckodag hade börjat. Det gör verkligen att man känner skillnaden och det känns lite tomt nu när Shavuot är över. Nu dröjer det länge till nästa högtid, Tisha BeAv, som i år infaller den 10:e augusti. Fast Shabat, som är den näst viktigaste högtiden efter Jom Kippur, återkommer ju som tur är varje vecka.

Sommarlov, nationaldag och shabat

Nu är vårterminen slut (sista dagen var 2:e juni) så jag kan äntligen njuta av ett långt sommarlov. Nu känns det verkligen att det är sommar också, med detta kanonväder vi har haft senaste veckan. Jag har inget särskilt som jag måste göra på dagarna så jag kan göra det jag känner för. I torsdags åkte jag in till city och tog en shoppingrunda i lugn och ro, något som jag inte har kunnat göra på evigheter. Jag gick till kosherian för att köpa shabatljus och havdalahljus eftersom vi nästan har slut på dem nu. Shabatljus fanns det gott om, men havdalahljusen var slut. De hade tagit slut precis samma dag fick jag veta. Otur för mig, men som tur var har vi kvar ett havdalahljus hemma som räcker för några shabatot till. De räcker ganska länge för man låter bara ljuset brinna under tiden som man läser havdalah, sedan släcker man det direkt efter. I alla fall så köpte jag två paket shabatljus och ett paket kosher korv. Därefter gick jag till systembolaget som ligger på samma gata. Där hade de kosher vin, både Fortant och Yarden. Jag köpte två flaskor rött Yarden. Old Treasure fanns fortfarande inte. Jag uträttade några ärenden till innan jag åkte hem. Trots att jag var ledig så var det ju mycket att göra hemma för att förbereda inför shabat, alltså laga mat och städa. På fredagkvällen gick jag till synagogan. Det var ju Sveriges nationaldag och fullt med folk i Kungsträdgården. Jag tror de hade någon festival där, "Smaka på Stockholm". Det gick knappt att komma fram där på väg till synagogan. Men inne i synagogan hördes inte festivalen, otroligt nog. Gudstjänsten var lika trevlig som vanligt. När den var slut och vi skulle gå ut därifrån så fick jag se att alla hade samlats vid grinden. Vakterna stod en bit bort och pratade med en kille som skrek högljutt. Jag frågade vad som hade hänt och de andra sa att några killar bråkade med vakterna. Två andra killar stod en bit ifrån den högljudda killen. Vakterna sa att vi skulle gå åt andra hållet. Några gick men de flesta stannade kvar. Jag stannade också för att se hur det skulle gå. Några tyckte att vi borde ringa polisen, men det var ingen som gjorde det. Tillslut gick de tre killarna därifrån utan att ställa till med några fler problem. Jag frågade vad de gjorde men vakterna sa bara att de var fulla och att det inte var något att bry sig om. Jag fick inte höra vad de hade sagt men det var nog lika bra det. Jag undrar om de var nazister eller vad det var de bråkade om. När jag gick till tunnelbanan såg jag dem igen, de hade satt sig nära ingången till tunnelbanan. De tittade inte ens på mig så de kände nog inte igen mig att jag hade stått där utanför synagogan. Tack och lov för det. På lördagmorgonen gick jag också till synagogan. Då satt jag bredvid en äldre dam som jag inte har träffat tidigare. När vi kommit en bit in på gudstjänsten sa hon till mig att hon tyckte jag sjöng fint och läste jättebra och att det var hennes "lucky day" att hon hade hamnat bredvid mig. Hon frågade hur jag hade lärt mig att läsa så bra (hon menade förstås att läsa hebreiska). Jag blev lite generad, men jag sa att jag har lärt mig själv och att om man är där ofta så lär man ju sig att följa med i gudstjänsten. Jag har aldrig tänkt på förut att jag skulle vara särskilt bra på det, de flesta kan ju läsa hebreiska och lätt följa med i gudstjänsten. Men det var förstås kul att höra och såklart kul att höra att jag sjunger bra också. Efter kiddush åkte jag direkt hem och la mig och sov några timmar. Sedan studerade jag lite som vanligt och bara tog det lugnt. Det var snart dags för havdalah och så var även denna shabat slut. Men sedan var det bara en vanlig dag emellan, för söndag kväll började en annan högtid, nämligen Shavuot.

Första shabat i den nya lyan

Nu har jag firat min första shabat i den nya lägenheten. Förra helgen var jag ju bortrest. Jag gick till synagogan igår på kvällsgudstjänsten, men i morse var jag alldeles för trött för att orka gå dit. Jag har gått upp tidigt hela veckan och haft fullt upp med det sista inlämningsarbetet för den här terminen. På måndag är terminen äntligen slut. Det har varit en lugn shabat, och jag har läst i Torah här hemma istället för i synagogan, samt läst i en annan judisk bok. Jag studerar om något inom judendomen varje shabat, och andra dagar också om jag hinner. Det finns hur mycket som helst att läsa, fast mest på engelska. De få intessanta böcker som finns på svenska har jag för länge sedan avverkat. Hade jag varit bättre på hebreiska hade jag haft ett ännu större utbud att tillgå, men så är tyvärr inte fallet. Jag kanske borde försöka lära mig mer hebreiska. Hur som helst är det något jag värderar högt inom judendomen att det finns hur mycket som helst att studera. Det finns alltid något nytt att lära sig.

Det var hur mysigt som helst att läsa kiddush i vårt nya hem, trots att det fortfarande var stökigt runt omkring oss. Jag hade lagat mat i tre timmar kvällen innan för att det skulle bli extra festligt, och min man bidrog också med en rätt som jag själv inte kan laga. Sedan idag gav jag mig ut för att utforska omgivningarna där vi bor. Det har jag inte hunnit förrän nu. Jag letade efter en skog, eftersom jag tycker om att gå i skogar, men det tycks inte finnas någon i närheten. Shabat känns väldigt lång nu när det börjar bli sommar, det var inte dags för havdalah förrän 23.03 idag här i Stockholm. Det blev däremot inte lika mysigt som kiddush, för brandvarnaren gick igång när jag skulle släcka ljuset. Konstigt faktiskt, för den gick igång precis innan jag hade släckt, när jag vände ljuset upp och ned. Det såg inte ut att komma så mycket rök. Jag släckte det i vin, som man ska. Detta hände aldrig i vår förra lägenhet, men den var större och brandvarnaren satt längre ifrån köket. Jag fick nästan panik och rusade upp för jag visste inte ens var brandvarnaren sitter i den här lägenheten. Men jag hittade den snart förstås, i hallen. Jag hoppade upp på en stol och slet ned den från taket och tog loss batteriet så fort jag kunde. Det känns ju inte så kul att skrämma grannarna, de kan ju faktiskt tro att det verkligen brinner. Nu vet jag inte hur vi ska göra, så här får det ju inte bli varje gång vi gör havdalah. Vi kanske får plocka ned brandvarnaren innan. Vi måste ju ha kvar den i alla fall, man vet ju aldrig om det börjar brinna på riktigt någon gång.

(Obs. Det är inte vår lägenhet på bilden!)

Mezuza innanför ytterdörren

Nu var det längesedan jag skrev. Förra veckan var väldigt stressig så jag hade helt enkelt inte tid. Vi flyttade i tisdags till en ny lägenhet, den vi hade förut var bara i andra hand. Nu bor vi i en studentlägenhet, så här kan vi åtminstone bo kvar medan jag studerar. Samtidigt som vi höll på med flytten var jag dessutom tvungen att skriva ett långt skolarbete. Idag var sista inlämningsdagen. Den nya lägenheten ser fortfarande ut som ett bombnedslag, för vi har inte hunnit packa upp särskilt mycket. Jag har varit borta hela helgen dessutom hos några vänner nära Göteborg. Jag åkte i fredags så jag kom fram innan shabat började, eftersom jag inte vill göra långa resor på shabat. Sedan kom jag hem idag lagom till skolan började klockan ett. Imorgon ska jag försöka fixa i ordning mer i lägenheten. Det första jag ska göra är att sätta upp mezuzot i de dörröppningar som ska ha det. En mezuza är en pergamentsrulle där två avsnitt från Torah står skrivna. Det står nämligen i Shema-bönen att man ska skriva de orden på sina dörrposter och i sina portar. Pergamentsrullen lägger man i ett hölje som man sätter upp på dörrkarmen. När man sedan kommer och går från sitt hem så ska man röra vid mezuza och kyssa de fingrar som vidrörde mezuza. Detta för att påminna sig om Guds enhet och vår plikt att följa hans bud. Mezuzot ska sitta i alla dörröppningar inklusive balkongens, men inte i badrummets. Jag behöver bara sätta upp två i den här lägenheten, för det finns bara ytterdörrens dörröppning och den till sovrummet. I den förra lägenheten fick jag sätta upp fyra. När man hyr lägenhet är det i alla fall inte så bråttom att sätta upp mezuzot. Det ska göras inom 30 dagar efter inflyttning. Om det är ens eget hem däremot måste det göras direkt. Det blir svårt att sätta upp mezuzot i den här lägenheten för dörrkarmarna är väldigt smala. Helst ska de sitta snett lutande innåt, men går inte det så får man sätta dem rakt. Mezuza ska sitta på utsidan av en dörröppning, alltså på den sida där man går in i huset/rummet. Men vid ytterdörren vågar vi inte ha den där, så vi kommer att sätta den på insidan. En mezuza är ganska dyr och jag är rädd att någon ska förstöra den. Dessutom tar man ju en risk om man visar att man är jude, även om jag tror att de flesta icke-judar inte vet vad en mezuza är. I den förra lägenheten hade vi mezuza på ytterdörrens utsida, men där hade vi bara en gammal tant som granne mitt emot oss. Nu bor vi i ett stort höghus med en massa andra studenter och det känns som att de kan vara mer benägna att sabotera saker än den gamla tanten. Lite tråkigt är det ändå att inte kunna ha den på utsidan, för jag tycker om att kunna se den direkt när jag kommer hem.